Det går en våg av intresse för afrikanderna, eller boerna, genom litteraturen just nu. Jag kan förstå fascinationen för denna Afrikas vita stam, som efter apartheids fall har lite av samma ställning som tyskarna efter andra världskriget. Förenklat kan man säga att de är ättlingar till de européer som på 1600-, 1700-, och 1800-talet utvandrade eller flydde från Nederländerna, Tyskland och Frankrike. På den nya kontinenten svetsades de samman av sträng kalvinism och benhård vilja att rå sig själva. En strävan som var så stark att de 1948 lyckades ta makten i hela Sydafrika genom att det afrikandnationalistiska Nationalpartiet (NP) vann valet och införde apartheid.