Kultur

Den hemliga naturen blir stor visuell poesi

Terra Incognita

Catrin Andersson, Carl Boutard, Ditte Ejlerskov, Andreas Eriksson, Johan Furåker, Signe N Hammar, Jens Henricson, Anna Ling, Tony Matelli, Saskia Te Nicklin. Kuraterad av Woodpecker Projects. Krets, Malmö, tom 20/12.
Okänt land, terra incognita, kallades tidigare världens outforskade områden. Här är det överfört på en till lika delar påtaglig och undflyende natur, fångad i utsökta teckningar av Carl Boutard och Anna Ling, en väldig hoprullad karta av Jens Henricson eller Andreas Erikssons mullvadshög.
"Terra Incognita". Installationsbild: Saskia Te Nicklin, Andreas Eriksson, Ditte Ejlerskov och Catrin Andersson.Bild: Galleri Krets
Först verkar allt helt grafiskt, utan färg; tills jag bläddrar i ett exemplar av Saskia Te Nicklins rosa bok, vingligt staplad i ett hörn. Den myllrar av namn på färger, gult, grönt, vitt, rött, som alla är frikopplade från sina objekt. Sedd genom dessa koloristiska ordsvärmar avtecknar sig utställningen på ett nytt sätt. Ur den svart-vita dominansen sticker ett par minimala gröna verk fram. Tony Matellis bronsväxt på golvet, ett okynnigt ogräs; och en vackert textad kalligrafi av Johan Furåker, det persiska ordet ferdós skrivet två gånger med sina båda betydelser, paradis och grön trädgård.
Med grön piktur förenar han tro, hopp, dröm med naturen. Det synliga med det dolda, tänker jag, då jag närapå snubblar över Erikssons mullvadshög i brons på golvet, en readymade från naturen med samma underjordiska nattsvärta som Ditte Ejlerskovs romantiska målning.
Här är gott om hemligheter och anade förbindelser. Den genomgående skärpan i detaljerna leder tankarna till Harry Martinssons lyriska synsätt, där ju berättelsen bor i och föds ur det fördolda. Det gäller i hög grad Boutards och Lings suveräna naturteckningar. Med ett närgånget skildrat kardemummafrö eller en rar jordstjärnstryffel öppnar de i Martinssons anda en ny värld av tankar om växt och förstörelse.
Övergången från ett tillstånd till ett annat blir ett viktigt tema i utställningen. För nog är den allt mörkare vätskan i Catrin Anderssons flaskor ett hotfullt vittnesmål. Jens Henricsons slutna karta visar sig vara en uppförstorad cancercell. Och att berättelsen om paradiset missbrukas av dödsdyrkande terrorister behöver jag väl inte påminna om.
Det är lågmält, det är laddat, och stor visuell poesi. Missa inte Terra Incognita!
Gå till toppen