Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Kaffe med magnetisk kraft

Förr luktade Värnhem nyrostat kaffe. Där låg det största rosteriet i staden.
Malmö Kaffekompani var känt för sitt goda Solokaffe, förädlat genom magnetisk kraft.

Vid rosteriet på Ring-gatan fanns en butik där man kunde köpa rostat kaffe över disk. Den lokalen kommer åter att fyllas, om inte med bönor, så med andra ljuva dofter från kök och skänk. Här öppnar Värdshuset Röda nejlikan i nästa vecka. Vad för kaffe som kommer att serveras vet vi inte. Troligen inte magnetiskt, i alla fall.
Malmö Kafferosteri grundades 1898 och blev Sveriges första kaffeindustri. Där rostade företaget upp-e-mot tio ton kaffe dagligen i sin fabrik på Ringgatan. Inne på gården stod en hög skorsten med texten Solo i dess topp.
Läs också: När kaffet kom till Malmö.
Direktören för det hela var den danske apotekaren Hermann Weitzmann. Stadens affärsmän mottog hans ambition att etablera ett kafferosteri med viss skepsis. Men företaget växte och fabriken byggdes ut kontinuerligt. Snart ansågs Malmö Kaffekompani vara det största kaffeångrosteriet i Skandinavien. Företaget upphöjdes 1906 till kunglig hovleverantör efter att i flera år ha försett kung Oscar och drottning Sofhia med kaffebönor.
Hermann Weitzmann var också uppfinnare. Han hade en idé om att den råa kaffebönan påverkades positivt i fråga om smak då den utsattes för kraftiga magneter. Magnetfältets påverkan ansågs neutralisera dålig smak och lukt, utan att påverka bönan kemiskt. Genom att placera kaffesäckar mellan några gigantiska magneter avsåg man att förädla kaffet. Samtidigt som bönorna blandades i ett stort kar utsattes den för två roterande elektromagneter kopplade till en dynamo. För ändamålet hade bolaget ett eget elverk.
Weitzmann tog patent på uppfinningen och innovationen väckte stor uppståndelse. Den gav upphov till rabalder inom kaffebranschen, skapade rubriker i medier och drog ned skrattsalvor på revyer. Industritidningen Norden anklagade företaget för att dra fördel av folks okunnighet. Weitzmann försvarade sin uppfinning, hänvisade till olika vetenskapliga undersökningar och menade att tidningen smutskastade hans företag, att de gick konkurrenternas ärenden. Han svarade med att bjuda in kunderna att beskåda ”underverket” och ”själva övertyga sig om den märkbara höjningen av kaffets arom och välsmak”.
Humbug, vetenskap eller reklamjippo, det var alltså frågan?
Idag, hundra år senare, säljs magnetsmycken och andra magnetiska ting som sägs främja både smak och hälsa. Att allt material mer eller mindre påverkas av magnetism må vara sant, men att den skulle påverka smaken i någon utsträckning är mindre sannolikt. I uppsatsen ”Solo kaffe – kaffet med lite extra dragningskraft”, på Malmö högskola, undersökte författaren Maria Blomquist om det fanns några svenska rosterier som i dag använder tekniken. Så är inte fallet. På Löfbergs, Kahls, Gevalia, Zoégas och Sultan hade man inte ens hört talas om Weitzmanns fantastiska uppfinning.
Var då det hela ett reklamjippo? Inte nödvändigtvis. Förvisso var Weitzmann känd för en spektakulär marknadsföring. Bland annat var han tidigt ute med reklam på tändsticksaskar. Han beställde fyra miljoner askar med texten ”Solo-kaffe är det bästa Javakaffet”. Och vid Baltiska utställningen satsade man stort med en gigantisk paviljong utformad som ett indiskt tempel i tre plan. Här serverade brunsminkade damer Solokaffe i specialsydda indiska dräkter.
Att i marknadsföringen exploatera svarta människor var ett sätt att göra produkten mer exotisk. Möjligen är det också där den magnetiska kraften kommer in i bilden, för att tillföra ett mått av magi.
Det kan för övrigt tilläggas att företagets produktion kontrollerades av stads-kemisten David Stefan Hector. Han var far till Nils Sture Hector, mer känd som trollkarlen Hector El Neco. Den unge magikern lär ha blivit inspirerad av A Hopkins ”Magiens värld” och Louis Hoffmans ”Trollkonsternas bok”, böcker som bearbetades och översattes av pappa stadskemisten.
1923 lämnar Weitzmann Malmö Kaffekompani för läkemedelsföretaget Ferrosan som han tillsammans med en kollega startat 1919. Han blir chef för syster-företaget i Köpenhamn. 1944, 74 år gammal, lämnade han sysslorna och återvände till Malmö. Han avled 1952.
Kafferostningen på Värnhem fortgick i många år efter Weitzmanns magnetiska ledarskap. Någon gång på 1960-talet flyttades verksamheten, alternativt upphörde. Kvar finns den gamla fabrikslokalen på Ringgatan 1–3. Lokalerna rymmer idag, förutom bostäder, en biltvätt, musikstudion Roasting House och restaurangen Värdshuset Röda nejlikan.
Kvar finns också, på huset ut mot Värnhemstorget, några gamla reklamskyltar för Solokaffe, med den välbekanta mörka siluetten av den kerubliknande kaffe-bärande pågen i fez. En symbol som ingalunda skulle fungera i dagens samhälle, borträknat det danska. En nästan identisk logga finns sedan 1973 på paketen till det på Nordjylland så populära kaffet Karat.

LÄS MER

De första kaffebönorna som passerade tullen i Malmö infördes från Tyskland år 1717. Åtta år senare ansökte en avdankad löjtnant hos magistraten om att få öppna ett "Caffée hus". Mer om detta i bloggen Försvunna Malmö.
Gå till toppen