Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Klimatforskaren efterlyser pengar och pålitlighet

På söndag åker klimatforskaren Markku Rummukainen till Paris för att gå på FN-möte. Pengar och trovärdighet blir ödesfrågor när världens länder ska enas, säger professorn som medverkat i klimatpanelen IPCC och sitter i Sveriges delegation på FN-konferensen.

Tänd gärna lampan om du vill, säger Markku Rummukainen när vi stiger in på hans tjänsterum i Ekologihuset. Någonting i formuleringen får mig att låta bli strömbrytaren. Strängt taget räcker dagsljuset. Och när professor Rummukainen lite senare berättar vad tjugo års klimatforskning har satt för spår i hans livsföring är lamporna med: Han släcker dem gärna.
Markku Rummukainen är professor i klimatologi vid Lunds universitet. På söndag tar han planet till Paris och den stora klimatkonferensen. Som forskare och klimatrådgivare ingår han i Sveriges delegation. Rummukainen är en expert att tillfråga när komplicerade klimatmodeller, scenarier och trender ska översättas till något som beslutsfattare begriper.
Det kan vara knepigt att få alla siffror på plats, säger klimatforskaren och tar ett färskt exempel som gäller "utsläppsfaktorn" – det värde som beskriver vad ett visst bränsle ger upphov till.
– Exemplet råkar gälla Kina. Tydligen hade man använt fel utsläppsfaktor för den typ av kol som används där. Det betyder att de kinesiska utsläppen av växthusgaser har överskattats.
– Men lite senare upptäckte man att statistiken inte stämde för alla regioner i Kina. Det innebär att de kinesiska utsläppen har underskattats.
Ja, det kan bli komplicerat, upprepar Markku Rummukainen.
– Men i slutändan ser vi vad som händer i atmosfären. Vi ser de globala utsläppen som ökning av växthusgaser i luften.
Och tiotusentals vetenskapliga studier i klimatfrågan kan sammanfattas i fyra punkter där "kunskapen är robust", som Markku Rummukainen uttrycker det:
1 / Klimatet förändras.
2 / Vi människor är den huvudsakliga orsaken.
3 / Klimatfrågan kommer att påverka oss alla.
4 / Vi kan påverka utvecklingen.
I Paris möts delegationer från världens länder för att under elva dagar försöka enas om åtgärder. Löften ska utfärdas, utfästelser värderas, ansvar fördelas, arbetsgrupper sammanträda, kompromisser mejslas fram och ett avtal slutas.
Vad är det absolut bästa som kan hända på klimatmötet i Paris?
– Att vi får ett avtal som innehåller både långsiktiga mål och konkreta utsläppsminskningar den närmaste tiden. Ett avtal som ger en ram för hela århundradet ända ner till nollutsläpp globalt. Och att man enas om övervakningen, rapporteringen, verifieringen, finansieringen samt överföringen av tekniskt kunnande till de fattigare länderna, svarar Markku Rummukainen.
Detta är en högoddsare – trots att över 170 länder inför mötet har lämnat in konkreta löften om att minska sina klimatpåverkande utsläpp.
Tillfrågad om vad som blir svårast svarar Markku Rummukainen pengarna.
– Vem ska finansiera klimatåtgärderna? Hur kan de rikare länderna stödja de fattigare? Man har en siffra på kostnaden: hundra miljarder dollar om året från 2020. Kanske behövs det mer.
Nästa svårighet är hur man ska övervaka länderna.
– De som finansierar åtgärderna och driver på utsläppsminskningar vill ha ett strikt system för övervakning. De stater som har en begränsad budget vill inte skapa ett alltför stort system.
Om alla stater håller sina klimatlöften och följer upp med nya i samma anda kommer jordens medeltemperatur att öka med närmare tre grader jämfört med 1800-talet. FN-målet är "under två grader".
Det är inte bara stater som agerar. I FN:s databas NAZCA har ungefär sjutusen företag, städer, regioner och andra aktörer registrerat sina klimatmål. Sådant ger löftesgivaren gott rykte, men ställer krav på kontroll. I en värld där det finns pengar att tjäna på fusk är trovärdighet en central fråga.
Biltillverkaren Volkswagen ertappades i oktober med att systematiskt ha lämnat falska utsläppssiffror. Ett av världens mest välrenommerade företag har satt miljöfusk i system. Vad tänker en forskare inför en sådan nyhet?
– Jag blev lite missmodig, säger Markku Rummukainen.
– Vi har under lång tid fått information om att det pågår en utveckling i riktning mot miljövänligare bilar. Och de felaktiga värdena har säkert hjälpt Volkswagen att bli så framgångsrika som de är.
– Det är absolut nödvändigt att medborgarna kan lita på den information vi får. Det är så mycket som beror på det. Inte minst när det gäller frågan om hur vi själva genom att välja kan bidra till en klimatvänligare miljö.
En känsla av maktlöshet är ett stort problem, säger forskaren. Men sanningen är att det finns lösningar.
– Om en stat beslutar att bygga ett kolkraftverk eller du bestämmer dig för att köpa en stor stadsjeep, det är i grunden samma sak: ett beslut som binder upp oss för klimatpåverkande utsläpp under många år framöver.
– Av dagens utsläpp av koldioxid kommer ungefär en fjärdedel att finnas kvar i atmosfären om tusen år. Våra beslut idag är viktiga.
Vad har forskaren själv gjort för klimatval i vardagen?
Markku Rummukainen räknar upp fyra saker:
– Jag äter väldigt sällan kött. Och när jag gör det tänker jag på vad jag äter. Gärna vilt, ekologiskt och svenskt kött.
– Jag har ingen egen bil. Den jag hade sålde jag 2000.
– Jag åker mycket tåg. Till Stockholm flyger jag inte.
– Jag gör många mindre saker som är så pass enkla att man inte behöver tänka på dem.
Till exempel att släcka lampan som inte behövs.

Markku Rummukainen

Föddes i Åbo 1966.
Är professor i klimatologi vid Lunds universitet, samt klimatrådgivare på SMHI i Norrköping.
Var en av huvudförfattarna till FN:s klimatpanels (IPCC) senaste rapport.
Är sedan 2010 vetenskaplig expert i Sveriges delegation vid internationella klimatförhandlingar; nu närmast i Paris 30 november till 11 december.
Gå till toppen