Google Chrome
Firefox
Helsingborg har letat efter en ny konserthuschef sedan Bo Aurehl slutade i somras. Nu är det klart att det blir Fredrik Österling.
Varför tog du jobbet?
– Det är ett spännande jobb i en spännande tid. Orkestern är i toppklass och konserthuset i sig är en pärla, säger Fredrik Österling.
Vad känner du till om verksamheten här?
– Jag har följt orkestern och varit på en hel del konserter under åren. Helsingborgs symfoniorkester är en av de vassare i Sverige och det är förstås bara att arbeta vidare med.
– Inför det här arbetet har jag studerat repertoaren och vad som hänt de senaste åren, såtillvida är jag ganska välinformerad, tycker jag. Sedan tar det alltid ett tag att lära känna en organisation och en orkester och förstå vad det är vad som får den att "ticka".
Vad vill du åstadkomma som ny chef för symfoniorkestern och konserthuset?
– Jag har alltid varit intresserad av att hitta sätta att kommunicera med publiken. Jag tror att den klassiska miljön ibland omedvetet skapar trösklar för en ny publik. Det ska bli intressant att se om det finns något att göra där i Helsingborg eller om det rör sig om helt andra frågor som är mer angelägna.
Har du några tankar kring repertoaren?
– Jag har alltid tyckt att det är intressant att spegla kvinnliga tonsättare, kanske i högre grad än man hittills gjort i Helsingborg. Det är en del av konstmusikens bredd och djup att faktiskt lyfta fram de röster som håller måttet och det finns stor mängd kvinnliga tonsättare.
– Den klassiska musikens värld har av många betraktats som den mest konservativa av alla konst- och kulturyttringar ganska länge och jag kan tycka att det är på tiden att man tar klivet in i samtiden.
Har du fler tankar?
– Kanske lägga fram en större palett av fördjupande aktiviteter runt orkesterns konserter, möjligtvis ordna debatter, kanske föreläsningsserier som riktar sig till människor som inte är så bekanta med musiken.
Vad tycker du själv om för musik?
– Jag älskar orkestermusik, men också jazz. När det gäller orkestermusiken är det mycket av den senromantiska epoken som tilltalar mig: Mahler, Sibelius, Strauss, Ravell, Debussy... Musik som har hög dynamik och hög emotionell spännvidd.
Du är själv tonsättare. Hur vill du karaktärisera din egen musik – har den en ton av senromantiken?
– Ja... jag skrev ett verk för Helsingborg för ett antal år sedan som hette "Robert och Clara" , det skrev absolut in sig i den traditionen.
Att du är tonsättare vad betyder det i den roll du nu får?
– Jag kan börja med att konstatera vad det inte betyder, att jag på något sätt skulle annektera orkestern för egen räkning... Det handlar väl mer om en slags konstärlig ingång på chefskapet som jag själv tycker att jag har nytta av, att jag har en viss förståelse från insidan av vad en orkester är mäktig.
Du har och har haft en rad roller i offentlig verksamhet. Varför vill du det?
– Jag tycker det är kul och jag tycker om att finnas med i den samhälleliga infrastruktur som jag tycker att en kulturinstitution är en del av. Jag är stolt över att finnas med i det sammanhanget, säger Fredrik Österling.