Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Dave Fridmann proppar Baroness full av svisch, wooosh och dzzzzing.

Där likriktning är normen är risktagande i sig något lovvärt. Jag vill ju inte klaga på att en metalskiva är för äventyrligt producerad – det känns som att påstå att det borde vara mer Beck och mindre Roy Andersson i svensk filmindustri.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen