Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Utrikesministern verkar sitta fast i 1960- och 70-talet."

Att världen och Mellanöstern förändrats radikalt efter islamismens och jihadismens framgångar under 2000-talet märks inte i Margot Wallström analys.
Det anser Lisa Abramowicz, generalsekretare för Svensk Israel-Information, och Ulf Öfverberg, ordförande för Samfundet Sverige-Israel i Stockholm.

Det är lätt att hålla med Margot Wallström när hon skriver om att mänskliga rättigheter ska prioriteras i utrikespolitiken, Aktuella frågor 10/12. Det är ett perspektiv som, i synnerhet av socialdemokratiska regeringar, varit eftersatt. Men det hade ökat trovärdigheten om perspektivet hade konkretiserats och exemplifierats.
Margot Wallström nämner till exempel inte med ett ord FN:s råd för mänskliga rättigheter, UNHRC. Det är i stor utsträckning en socialdemokratisk skapelse, initierad av Jan Eliasson. Rådet är till och med mer fixerat vid Israel än vad Margot Wallström är.
UNHRC har under åren 2006-2015 fördömt Israel 61 gånger. Resten av världens stater har sammantaget fått 55 fördömanden. Stater som Ryssland, Venezuela, Zimbabwe, Turkmenistan, Kina, Kuba, Irak har UNHRC överhuvudtaget inte fördömt.
Nu kanske regeringens utrikespolitiskt övergripande målsättning om en plats i FN:s säkerhetsråd omöjliggör en kritik av UNHRC eller krav på nedläggning av det, men det hade varit snyggt om utrikesministern åtminstone nämnt denna institutionaliserade fars i FN-familjen.
En följd av Margot Wallströms önskan att uppfylla målsättningen att ”motverka rasism och annan extremism” vore att motarbeta den rasism i form av antisemitism som underhålls av den palestinska myndigheten, för att inte tala om Hamas, som styr Gazaremsan med järnhand. Nästan dagligen uppmuntrar det palestinska ledarskapet den antisemitiska hetsen.
Utrikesministerns reaktion på höstens terror mot israeler har visat på oförmåga eller ovilja. Terrorhandlingarna har endast renderat halvhjärtade uttalande från Margot Wallström – via Twitter – om att ”attackerna” måste sluta och att ”ledarna måste agera ansvarsfullt”. Inte ett ord om att det handlar om terror. Inte ett ord om vilken sida som initierar detta våld. Inte ett ord om den dagliga hetsen mot judar i palestinska medier.
Nyligen intervjuades Margot Wallström i SVT om IS-attackerna i Paris den 13 november. Här kopplade hon attackerna till palestinierna. Hon sade: ”Och man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern, där inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss, vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld”. Detta uttalade hon alltså i ett samtal om IS och terrordåden i Paris. Ett samtal som inte på något sätt hade berört konflikten mellan palestinier och israeler – innan utrikesministern gjorde kopplingen.
En nyckel till utrikesministerns språkliga vurpor kan finnas i ett så kallat linjetal som hon höll på Utrikespolitiska institutet i juni i år. Där förde hon ett resonemang som visar hur hennes bedömning av situationen i Mellanöstern är kopplad till en fixering vid konflikten mellan Israel och palestinierna: ”Ett upphörande av ockupationen och genomförande av en rättfärdig lösning kan också påverka utvecklingen i hela Mellanösternregionen. Idag används bristen på lösning av den israelisk-palestinska konflikten som skäl att rekrytera till ISIL”.
Utrikesministern verkar sitta fast i en omvärldsanalys från 1960- och 70-talet. Att världen och Mellanöstern förändrats radikalt efter islamismens och jihadismens framgångar under 2000-talet märks inte i hennes analys.
Även om konflikten mellan Israel och palestinierna löstes i morgon skulle det inte på något sätt påverka IS terrorhot mot Europa. Inte heller skulle det påverka Boko Harams härjningar i Nigeria, Hizbollahs och Hamas målsättning att utplåna Israel, IS massmord och etniska rensning av kristna och andra minoriteter i Syrien och Irak, president Bashar al-Assads terror mot sin egen befolkning i Syrien eller al-Qaidas terrorism.
I en interpellationsdebatt i riksdagen fredagen den 4 december förde Margot Wallström ett resonemang om ”utomrättsliga avrättningar” i diskussionen om terrordåden i Israel. Efter kritiken kom åter bortförklaringarna, det var ett ”missförstånd”, sade hon. Hon svarade jakande på frågan om Israels regering medvetet väljer att missförstå henne. Men om nu”utomrättsliga avrättningar” inte avsåg något som Israel tillåter, varför då blanda in detta i diskussionen? Den frågan väntar fortfarande på ett svar.
Regeringen framstår som oförmögen att förstå vad som händer i Mellanöstern och regionen. Därmed är den också oförmögen att spela en aktiv roll som fredsmäklare mellan parterna i konflikten. Förtroendet, om det någonsin funnits, är förbrukat.
Lisa Abramowicz
Ulf Öfverberg

SKRIBENTER

Lisa Abramowicz är generalsekretare för Svensk Israel-Information.
Ulf Öfverberg är ordförande för Samfundet Sverige-Israel i Stockholm.
Gå till toppen