Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Hjärnskadan förändrade hans personlighet

Densamma och ändå inte. Lars-Åke Nilssons liv kan delas i två: före och efter motorcykelolyckan. Hjärnskadan förändrade inte bara hans vardag och tillvaro. Den förändrade också hans minnesfunktioner, personlighet och identitet.

”Vad heter Sveriges statsminister?” Lars-Åke Nilsson ligger i en säng på Neurokirurgen i Lund, tittar upp på läkaren och inser att han inte har en aning.
– Det var så obehagligt och förvirrande, säger han.
I dag har Lars-Åke Nilsson svårt att orientera sig i nya miljöer. Lokalkännedomen fungerar dock bra i invanda kvarter och längs kända vägsträckor.Bild: Julia Lindemalm
Det här var för sex år sedan, efter att han vaknat upp ur koman. Lars-Åke Nilsson och hans sambo hade varit på väg hem från Småland på motorcykeln. På en skogsväg utanför Perstorp mötte de en EU-mopedist, på fel vägbana. Ögonblicket senare var Lars-Åke överkörd, rakt över huvudet.
– Först senare, på Orups rehabilitering, vaknade jag ordentligt och undrade vad som egentligen hänt. Jag såg dubbelt. Länge trodde jag att det var mitt enda problem.
Lars-Åke Nilsson bjuder på kaffe och lussekatter hemma i radhuset i Bjärred. Sambon Britt-Inger Malm har just kommit från jobbet och slår sig ned i hörnsoffan.
– Jag hjälper till som minne när det behövs, det har blivit en av mina roller som anhörig, säger hon.
Läs mer: Berättelsen om ditt liv är som en roman.
För det var inte bara dubbelseendet som var problemet. En rad funktioner i hjärnan hade påverkats, flera av dem kopplade till minnet. Sedan olyckan har Lars-Åke svårt att komma ihåg vad som hände igår såväl som för ett par år sedan. Han kan bara göra en sak i taget och initiativförmågan är borta. Hjärnan är trött och långsam, under stress fungerar den knappt alls.
– När jag kom hem från Orup fick jag göra om våra gamla diabilder till digitala. Jag kom inte ihåg några namn, allt var diffust och konstigt.
Jag hade ingen sjukdomsinsikt och ville bara komma tillbaka till mitt liv. Men det var ett misstag att börja jobba så snabbt.
Fotografierna hjälpte honom att pussla ihop delar av sin egen historia. Han plöjde filmer och lyssnade på låtar från olika årtionden för att väcka minnena till liv med hjälp av toner, färger och stämningar. Fast besluten att återgå till jobbet radade han upp foton på kollegerna och tränade på att para ihop dem med rätt namn och titel.
Lars-Åke Nilsson var då 52 år. Han hade jobbat som ingenjör i IT- och telekombranschen i nästan trettio år. En högpresterande man med ledande befattningar och vana vid att hålla tio bollar i luften.
– Jag hade ingen sjukdomsinsikt och ville bara komma tillbaka till mitt liv. Men det var ett misstag att börja jobba så snabbt. Jag måste ta det lugnt för att kunna hantera min situation.
"Hjärntröttheten efter olyckan gör mig mentalt trött och långsam, vilket man ju inte får vara i vårt nuvarande samhälle", säger Lars-Åke Nilsson.Bild: Julia Lindemalm
I dag är Lars-Åke förtidspensionerad. Vardagen styrs av post-it-lappar och den digitala kalendern. I den står allt; när, var och vad han ska handla, vilken ljudbok han ska lyssna på och mellan vilka klockslag han ska vila.
– Jag är fortfarande aktiv och träffar mina barn och barnbarn, utövar yoga, cyklar, kallbadar och är med i en fotogrupp. Det kunde ha varit mycket värre, jag är ju inte så fysiskt skadad som många andra hjärnskadade.
Läs mer: ”Mina tankar är fångna och kan inte komma ut."
Men olyckan skadade hans frontallob. Ärr i den delen av hjärnan påverkar omdöme, empati och social förmåga.
– Jag kan inte läsa mellan raderna. Det är frustrerande, det finns så mycket som är oskrivet i våra relationer och i det sociala livet. Det har påverkat min personlighet, säger han.
För Britt-Inger Malm och barnen Johanna och Viktor, som nu flyttat hemifrån, har det här kanske varit det svåraste. Tidigt tog Britt-Inger kontakt med föreningen Hjärnkraft för att få stöd och träffa andra anhöriga till hjärnskadade.
– Mycket av gamla Lars-Åke finns kvar. Samtidigt har mycket förändrats som påverkar vår vardag och våra relationer. Skadan har gjort att ditt sociala filter inte fungerar som förr och du kan säga och göra saker som upplevs konstiga, säger hon.
Jag har någon form av kärna kvar som är jag. Fast ibland tror jag att jag är mer den riktiga Lars-Åke nu. Det är som om lagren av civilisation har skalats bort.
I dag måste Lars-Åke Nilsson välja bort vissa sociala situationer för att orka med. Utlandsresor hoppar han helst. Britt-Inger ler varmt mot sin man och liknar honom vid tjuren Ferdinand som helst sitter under sin korkek.
– Jag har också blivit orolig av mig, det var jag inte innan. Jag känner faktiskt att hela min person är förändrad.
Läs mer: Glömska kan ge dig en känsla av att vittra sönder.
Känns det som att du är en annan person, också inombords?
– Jag har någon form av kärna kvar som är jag. Fast ibland tror jag att jag är mer den riktiga Lars-Åke nu. Det är som om lagren av civilisation har skalats bort.
Han tystnar en kort stund.
– Samtidigt, vem är man egentligen? Är man inte den man är i nuet?
Gå till toppen