Känslor har svallat ordentligt efter kultur- och fritidsnämndens beslut i förra veckan att Lunds konsthall ska förändras och moderniseras för att "passa in i dagens och framtidens Lund".

I ena ringhörnan står Lundabor som stödjer politikernas beslut och som vill se ett bredare innehåll i Konsthallen, i den andra finns de som kräver att politikerna ska hålla tassarna borta från Konsthallen. Över 5 000 personer har exempelvis anslutit sig till gruppen "Stop the closing of Lunds konsthall" på Facebook.

Åsa Nacking läser inte allt som skrivs om Konsthallen. Just nu är det "massivt".

– Jag är inte på sociala medier. Men vi är djupt tacksamma för allt stöd vi fått under veckan. Många kommer in och undrar vad det är som står på. Det säger något om allvaret i det läge som uppstått efter kommunens förhastade beslut, säger hon.

–  Jag försöker bara förstå vad som har hänt just nu. Vi vill bevara konsthallen som konsthall. Det är min prioritet.

– Man skulle kanske kunna anta det. Det är ju alldeles för mycket just nu, men jag och mina medarbetare tar en dag i taget. Det har varit en turbulent höst där en omorganisation inom kulturverksamheten har diskuterats och när vi så smått landat i detta så kommer det här, beslutet om att rekonstruera Lunds konsthall.

– Ja, fullständigt. Vi vet fortfarande inte vad det innebär, informationen är mycket knapphändig. Det enda vi förstår är att man vill ändra verksamheten. Det är ett farligt utspel i det nuvarande politiska läget i kommunfullmäktige. Vi är djupt oroade.

– Det finns många olika röster, många Lundabor stödjer oss just nu och engagerar sig i Nätverksstödet för Lunds konsthall. Vi uppfattar det som att vi uppfyller de mål som uppställs. Vi har många besökare, stor synlighet, fina recensioner, välfungerande pedagogik, både vad gäller våra trycksaker som alltid publiceras på två språk och skräddarsydda visningar.

– Det skulle bli en osäkerhet om vad vi står för, och framför allt skulle Lund förlora sin position i konstvärlden. Det är viktigt att värna om samtidskonstens utrymme, om konstens egen röst i samhället. Det finns faktiskt mycket få institutioner i Sverige som gör det! Lund har en 60-årig tradition av att ge konsten utrymme i en väldigt fin konsthall som byggdes särskilt för detta. Konst och kultur är inte riktigt samma sak. Har man en konsthall måste man värna om den. Så klart borde det ändå finnas utrymme för andra kulturverksamheter utan att blanda in Konsthallen. Dessutom är detta en skör byggnad. Den lämpar sig för att vara konsthall, men inte som kulturhus.

–  Bra! Vi har mellan 50 000 och 60 000 besökare om året. Det motsvarar halva invånarantalet i Lund och det är högt. Senast det gjordes en statlig jämförelse mellan nationella konsthallar hamnade Lunds på tredje plats i reella tal och på delad andra plats tillsammans med Malmö konsthall om man också såg till invånarantalet i staden. Vår "virtuella publik" är också stor. Lunds konsthall är ett fönster mot hela världen, vi har ett omfattande internationellt nätverk. Konsthallar i Europa ligger långt under.

–  Konst engagerar. Vi visar samtidskonst, det nya, det icke bekräftade. Kanske känner man sig inte bekväm med det. Att ställa sig avvaktande inför det nya är ganska naturligt, det är inte osunt att vara skeptisk. Men vi visar morgondagens stora namn och det finns ett stort intresse bland allmänheten i Lund för det, många är nyfikna. Konst är ju som en resa, ett underbart sätt att ta till sig nya tankar. Vi satsar mycket på pedagogiken och det kan säkert utvecklas. Det är en resursfråga.

– Vi har ett brett utbud! Lunds konsthall har många besökare, men det vore inte rätt att bara låta besöksantalet styra programläggningen. Det skulle riskera att utarma och kommersialisera samtidskonsten.

–  Konsthallens uppdrag är tydligt: att vara en samtidskonsthall som ska visa lokal och internationell konst. Jag tycker att det är ett bra uppdrag och vi uppfyller det. Konsthallen är en konsthall, och inte ett resursstarkt museum som visar mer etablerade konstnärer. Vi arbetar med nu levande konstnärer som ännu inte förvärvats till de stora museisamlingarna.

– Jag har en tillsvidaretjänst som enhetschef som inbegriper många delar, bland annat yttersta ansvaret för programläggningen, vilket inte innebär att jag gör alla utställningar. På Konsthallen jobbar vi med en mångfald av externa röster och personalen är expertis. Jag bestämmer inte allt, jag är chef men delegerar.

– Ja, det är jag. Jag har sista ordet.

– Att få arbeta med konsten som görs nu. Det ger mig glädje och engagemang och även om vi har det tufft har vi det alltid roligt. För mig är detta jobb och hobby. Detta är mitt liv.

– Jag tänker att de vill ha något annat i konsthallen, vad det nu kan vara.