Kultur & Nöjen

Gemenskap som spelar roll

Jag är en räv, som genom generationer av genetiska experiment utvecklat en förmåga att röra mig ljudlöst. Vi befinner oss strax utanför Zonen, i det postapokalyptiska Sverige där spelet Mutant utspelar sig. Efter att ha osäkrat min flintlåspistol banar jag mig försiktigt ut i snön, ner mot de förödda husen. ”När du närmar dig ser du plötsligt, ungefär fem steg framför dig, ett kantigt föremål sticka upp ur snön”, hinner spelledaren säga, innan skolklockans ringsignal avbryter honom. Lunchrasten för klass 5D är över. Motvilligt samlar vi ihop våra papper och tärningar och vandrar iväg till klassrummet. Men i fantasin dröjer vi oss kvar i det snöiga skogsbrynet. Har någon anfallit handelsstationen? Men i så fall, vem? Vår spelledare Kobbe ler nöjt. Han vet vad som väntar oss, men tänker inte berätta. Äventyret ska fortsätta hemma hos honom efter skolan.
Sverige år 2355 efter Den stora katastrofen är en fascinerande, sönderfallen värld som jag och mina tre bästa vänner på mellanstadiet just börjat utforska. Sverige år 1984 är en blek skolbyggnad och en evig rad av lektioner och tidiga morgnar. Ett Sverige där en mobiltelefon är en sällsynt mojäng som väger fyra kilo, där alla lever under ett diffust hot från atombomben och där heilande skinheads från Bevara Sverige Svenskt hotar oss på bussen. Den världen lämnar vi så ofta vi kan. Vi spelar ”Drakar och Demoner”, ”Call of Cthulhu” och ”Mutant”. Vi är rollspelare.
När det nu publiceras två omfångsrika verk om rollspel är det en ljuv nostalgitripp. Orvar Säfström och Jimmy Wilhelmssons bok ”Äventyrsspel – bland drakar, demoner och mutanter” är en rikt illustrerad katalog-aria över en intensiv barndomskärlek. Boken fokuserar på märket Äventyrsspel och dess produkter, med intervjuer med speltillverkarna. En coffee table book för de redan frälsta. Med ”Finna Dolda Ting” har Anna-Karin och Daniel Linder Krauklis skrivit en historia över det svenska rollspelandet som talar till såväl gamla rollspelsnördar som de som missade alltsammans. Den något obskyra titeln till trots är boken en gedigen och kärleksfull skildring, med intervjuer och rikt bildmaterial. Här finns även ett underbart kapitel om moralpaniken hos den brydda föräldragenerationen, liksom inblickar i dagens lajv-kultur (levande rollspel) och friform-rollspel.
För det handlar om kärlek. När en grupp unga entusiaster 1980 grundade företaget Target Games, och dess varumärke Äventyrsspel, anade de nog inte vilket intryck de skulle göra på en hel generation (huvudsakligen) pojkar födda på 1970- och 80-talen. Det finns fenomen som transformerar inre psykiska landskap. Brädspel har skapat umgängesformer sedan tvåtusen år, Monopol har startat familjegräl sedan 1930-talet och de första persondatorerna skapade nya digitala världar skrivna i Basic. På samma vis skapade Äventyrsspels ”Drakar och Demoner” och andra rollspel helt nya dimensioner för lek och berättande.
Rollspel, till skillnad från brädspel, krävde en tätare interaktivitet mellan spelarna och byggde på ett gemensamt fantiserande. Själva spelandet gick ut på att skapa en kollektiv berättelse. Det var ett kliv bort från spel med tävling och konkurrens som bärande principer, till något som byggde på samarbete och gemenskap.
Till det yttre var rollspelen tämligen anspråkslösa: en spelbox med regelböcker, några olika tärningar, karaktärsblad, papper och penna. Spelets magi uppstod i uppgåendet i en gemensam fantasi. En spelledare ledde in spelarna i en berättelse där nyckeln var inlevelse, a suspension of disbelief, en överenskommelse om fantasins verklighet.
Rollspel odlade fram en hel generation nördar som senare kom att arbeta inom den tjänste- och informationsekonomi som drev svensk tillväxt. Att leda, lyssna, samarbeta och skapa gemensamma berättelser visade sig vara värdefulla färdigheter. Ur rollspelen växte dataspel, simulationsmodeller, terapeutiska metoder och former för konfliktlösning fram. Och för mig väckte rollspelen min kärlek till berättandet.
Som många vuxna på den här tiden var vår magister mycket skeptisk till rollspel. ”Vad är det här – stridssystem? Pentagram?!” Myten om att någon begått självmord och en spelledare blivit satanist på grund av rollspel frodades i medier och debatterades på föräldramöten samt i tidskriften Hem och Skola.
En lunchrast lät vi vår magister sitta med. Han insåg då att vi ju ägnade oss åt grupparbete, och lärde oss språk. Han bläddrade i regelböckerna och konstaterade förvånat att dessa pigga små tolvåringar kunde mer engelska än en genomsnittlig gymnasist - om än med en märklig betoning på en senmedeltida vokabulär. Efter den spelsessionen lät han oss vara ifred.
För mig var spelen som kaninhål att falla handlöst ner i, för att nå mer suggestiva världar än 1980-talets Sverige. En rik möjlighet till att fantisera och pröva identiteter och utforska alternativa sätt att leva. Sverige på den tiden hade inte många sådana kaninhål. Världen var avlägsen. Idag är Sverige internationaliserat och sedan länge inkopplat i informationsflödenas matrix. Men samma grå känsla av enfald har infunnit sig. I stället för fantasi och inlevelse ser vi rop på stängda gränser och bristande empati. Budskapet från Bevara Sverige svenskt ekar återigen.
Om jag fick önska skulle varje politiker och varje skolbarn få ett rollspel i julklapp. Varför inte ett rollspel om flykt i ett postapokalyptiskt landskap? Barn tar sin lek på allvar. De prövar roller, utforskar världen genom inlevelseförmåga och gemenskap. Om vuxna tog lika allvarligt på sina möjligheter att föreställa sig bättre, mer människovänliga svar på dagens samhällsfrågor, skulle vi alla må bättre.

Två aktuella böcker om rollspel

Orvar Säfström och Jimmy Wilhelmsson: "Äventyrsspel – bland drakar, demoner och mutanter". Bokfabriken.
Anna-Karin Linder Krauklis och Daniel Linder Krauklis: "Finna Dolda Ting – en bok om svensk rollspelshistoria". Galago.
Gå till toppen