Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Moppar för miljoner

Joy

USA, 2015. Regi: David O Russell. Med: Jennifer Lawrence, Robert De Niro, Bradley Cooper, Edgar Ramirez, Isabella Rossellini, Virginia Madsen. Åldersgräns: 7 år. Längd: 2.04.
Småbarnsmamman Joy (Jennifer Lawrence) städar alltid upp efter någon annan. Antingen efter sina barn, eller efter sin apatiska mamma som sängliggande konsumerar tv-såpor. Eller efter ex-mannen (Edgar Ramirez), som tillfälligt bor i källaren. Eller efter pappan (Robert De Niro), som alltid behöver hjälp med bokföringen till sin bilfirma. Men Joy har samtidigt städat bort sig själv, sina drömmar och sina ambitioner.
Jennifer Lawrence som städartikelföretagaren Joy Mangano.Bild: Fox
Metaforerna haglar i David O Russells "Joy", löst – väldigt löst – baserad på den sanna historien om Joy Mangano som på 90-talet byggde ett affärsimperium tack vare sin uppfinning Miracle Mop, en löstagbar svabb. Filmen är en berättelse om hur en entreprenör mot alla odds lyckas uppnå den amerikanska drömmen, och visst har vi sett det många gånger förr – dock väldigt sällan med en kvinnlig huvudperson. Men även om "Joy" har en feministisk undertext, skrivs budskapet aldrig på näsan. Joy måste visserligen navigera i en värld av mäktiga – och klantiga – män, men filmen är snarare en hyllning till den hårt arbetande småföretagaren; hur det hemvävda och det ärliga kan triumfera i en businesskultur av lurendrejeri och förställning.
Det här är tredje gången som Lawrence samarbetar med Russell, efter "Du gör mig galen!" (2012) och "American Hustle" (2013). Precis som de filmerna är "Joy" en flyhänt berättad dramakomedi med en stor ensemble av välbekanta ansikten – den här gången får regissörens stall (Lawrence, De Niro och Bradley Cooper) tillskott av Isabella Rossellini och Ramirez ("Carlos"). Men även om skådespeleriet är högklassigt är manuset tunt och spretigt. Inledningsvis agerar Joys mormor (Virginia Madsen) berättare, men hon försvinner snabbt ut handlingen. Reklamsatiren är yxig, och Coopers tv-boss vagt tecknad. Dramats klimax blir mest en rökpuff.
Men nu när nya "Star wars" gör rent hus på biograferna är "Joy" visserligen ett hyfsat alternativ för den som vill ha något mer jordnära, lite skit under naglarna. Eller, nja: gå och se "Carol" istället.
"Joy" har premiär på Juldagen.
Gå till toppen