Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Stark och tårfyllt om döende mor

Mia madre

Italien, 2015. Regi: Nanni Moretti. Med: Margeritha Buy, John Turturro, Nanni Moretti, Giulia Lazzarini, Beatrice Mancini. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.46.
Komiken är nedtonad. Den satiriska blicken på makt och politik som vanligtvis utmärker Nanni Morettis verk, till exempel i ”Kajmanen” och ”Vi har en påve”, har nästan helt försvunnit utom i scenerna med John Turturro. Han spelar, dessvärre lite över, i rollen som krävande, möjligen något alzheimerdrabbad, amerikansk skådespelare i den krisande filmregissören Margerithas (Margeritha Buys) politiska drama där arbetare ockuperar en fabrik, då de blir uppsagda.
John Turturro, till höger, spelar amerikansk skådespelare i "Mia madre".Bild: Alberto Novelli
”Mia madre” påminner snarare om Morettis Guldpalmsbelönade ”Ett rum i våra hjärtan” (2001), en gripande, ömsint skildring av en familj i sorg efter en sons död i en drunkningsolycka.
Också i den nya filmen rör det sig om sorg. Margerithas gamla mamma ligger svårt sjuk i hjärt- och kärlproblem. Redan från start är det uppenbart vilken väg historien kommer att ta. Morettis mamma dog under arbetet med ”Vi har en påve” (2011). I den filmen lät han oss möta en nyvald påve som alltmer tvivlade på att han skulle kunna utföra sitt arbete. I ”Mia madre” leder Margerithas kris till att hon börjar rannsaka sig själv och ställer frågor kring vem hon är, hur hon förhåller sig till sina närmaste, till vilka filmer hon gör och vilket värde de har. Hon gormar och skriker på skådespelarna och till och med frågar varför i hela världen de lyssnar på hennes idiotier?
Det är omöjligt att inte se Margeritha som Morettis alter ego, det vill säga en vänsterorienterad person som känner sig allt mer vilsen, förvirrad och tvivlande på den typ av samhällsmedveten film som han har fortsatt att göra under årens lopp.
Förvisso en intressant diskussion men filmens styrka ligger ändå i Margerithas privata liv med känslor och tankar inför mammans förestående död.
Moretti, som själv spelar hennes bror, gestaltar den omvälvande perioden på ett briljant vis, då han djärvt utan märkbara övergångar glider mellan hennes inre röst, minnen och framtida scenarier. Buy, en återkommande medarbetare, är inte oväntat lysande i rollen.
Jag kan inte påminna mig någon annan film, bortsett från ryssen Aleksandr Sokurovs ”Mor och son”, där sorgen inför en mammas död väcker så oroande, starka känslor och tårar.
”Mia madre” är ett djupt mänskligt verk.
Det rör vid något existentiellt som alla individer delar med varandra. Inte oväntat fick filmen Ekumeniska juryns pris vid årets Cannesfestival.
Gå till toppen