Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Per Svensson: Muren som stänger in oss

Det är tidig september 2015. Det regnar. Men de uppfällda paraplyerna på Medborgarplatsen i Stockholm är glatt kulörta. Stefan Löfven är engagerad, nästan inspirerad.
”Mitt Europa bygger inte murar”, ropar han ut över Medborgarplatsen i Stockholm. 

Kastrups tågstation. Stängsel är rest mellan spåren.Bild: Dresling Jens
Man kan fortfarande se och höra talet på SVT Play. Jag gissar att statsministern själv inte tittar så ofta. Det finns gränser för masochismen också i en samarbetsregering.
Löfvens Sverige har nu indirekt sett till så att ett 300 meter långt stängsel byggs på järnvägsstationen vid Kastrups flygplats. Stängslet ska hindra flyktingar från att ta sig från den ”danska” delen av stationen till den ”svenska”.
Vem hade för några månader sedan kunnat ana att den svenska staten lagom till jul, i rädsla för de flyktingar Löfven nyss talat om med sådan reservationslös empati, skulle införa gränskontroller som resulterade i att Kastrup förvandlades till ett skandinaviskt Friedrichstrasse?
Ja, jag tänker då på S-bahnstationen Friedrichstrasse, så som den tedde sig före murens fall 1989. Lite äldre läsare kanske minns hur det såg ut, och hur det kändes, att med passet i hand bli granskad av den östtyska gränspolisen innan man kunde ta sig vidare upp på perrongen för att ta lokaltåget tillbaka till Bahnhof Zoo i Västberlin.
Historien har tagit slut, sa somliga under de euforiska åren efter murfallet. Det var en grav felbedömning, Liksom Öresundstågen vänder historien nu istället på halva vägen och tuffar tillbaka till utgångspunkten. Liksom så många andra imperier i historien tycks det goda och generösa imperiet EU falla sönder i ängsliga, passivt eller aktivt, aggressiva nationalstater.
Murbyggandet har gamla anor: Hadrianus mur, den kinesiska muren, de medeltida stadsmurarna, den ”antifascistiska skyddsvallen” (även känd som ”berlinmuren”). Också i den samtida populärkulturen spelar muren en inte obetydlig roll. I Game of Thrones är det The Wall, en gigantisk mur av is, som ska hålla de hotfulla horderna, TheWildings, borta från ”De sju kungarikena”, ett fantasyfeodalt EU.
Och faktum är att också EU byggde murar redan innan politikerna började tala om ”flyktingkris” och ”den situation vi nu befinner oss i”. Det som nu hänt är att murarna flyttats in i de europeiska vardagsrummen och gjorts synliga.
För femton år sedan, kring julen 2000, reste jag och fotografen Petter Oftedal till den spanska enklaven Ceuta i Marocko. Vi var utsända av Expressen för att göra reportage om de migranter som desperat försökte ta sig över gränsen, in i det europeiska paradiset. I Ceuta blev vi vittne till en begravning på kyrkogården Santa Catalina. Den döde var en ung afrikan, som fick gravplats 107. Propriedad 107.
Ett par dagar tidigare hade mannen drunknat när han simmande försökt runda det stängsel som EU låtit bygga i gränsbyn Benzú. Stängslets uppgift var att hindra migranter från att vada från den ”afrikanska” delen av stranden till den ”europeiska” delen.
Vid begravningen läste en annan ung migrant, en nigeriansk socialanttropolog, ett stycke ur Uppenbarelseboken: ”The I saw a new heaven…the new Jerusalem”.
Redan då var EU:s gränsbarriär i Ceuta en avancerad konstruktion. Dubbla, tre meter höga taggtrådsstängsel. Mellan dem en körbana för Guardia Civils patrullfordon. Vakttorn, strålkastare, sensorer och övervakningskameror.
Sedan dess har skyddsvallen byggts ut och stärkts. Det framgår av ett reportage om den tilltagande globala vurmen för gränshinder som tyska tidningen Die Zeit publicerade tidigare i höst (29 oktober). De dubbla stängslen i Ceuta är nu sju meter höga och ”bestyckade med 22 millimeter långa extremt vassa knivblad”.
Åtgärderna är effektiva. Mycket få migranter lyckas forcera barriärerna. Fortfarande försöker tydligen somliga av dem ändå simma runt stängslet. En vinterdag 2014 ska minst femton personer ha dött under ett sådant försök. Die Zeit uppger att spanska och marockanska gränsvakter besköt simmarna med gummikulor och tårgas.
Det är kanske inte Stefan Löfvens Europa. Men det är vårt.
Murar har två sidor, inte bara i konkret och bokstavlig mening. Den som bygger en mur för att stänga andra ute stänger samtidigt in sig själv. Det är en truism, en banal självklarhet, men i tider som dessa kan det ändå finnas skäl att reflektera över vad en inmurad rädsla gör med en själv och det samhälle man kallar sitt.
Gå till toppen