Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ann Heberlein: Vi är fast i ett medeltida tänkande

Årets sista skälvande dagar, timmar, minuter är den väldigt närvarande. Tiden. Vi räknar ner, samlar ihop våra minnen, gör bokslut och listor över året som gått. Vad var bäst och vad var sämst 2015? Vad var det jag lovade för ungefär ett år sedan? Vad hade jag för högtflygande planer och visioner för året som skulle födas, för all den tid som låg framför mig då, som nu är gammal, fylld och förbrukad? De sista skälvande dagarna, timmarna, minuterna på det gamla året blir med stigande ålder allt mindre av fest och alltmer av melankolisk eftertanke. Vad är det som ska firas? Den tid som flytt? Som slank mig ur händerna? Som jag hanterade så gott jag kunde? Eller att jag, om Gud vill mig väl, får ytterligare tid att använda efter bästa förmåga?

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen