Lars Åberg är 66 år och har sedan decennier skrivit otaliga nyhets- och debattartiklar om Malmö, främst om kultur- och integrationsfrågor. Men när tanken föddes om att skriva en bok om den snabbt ökande segregationen i Malmö kom förslaget från hans förläggare i Stockholm.

Enligt Lars Åberg framstår bokens underrubrik – "Om Sverige i morgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då? – just nu som kittlande för bokläsare i alla svenska kommuner.

– Segregationen i Malmö är inte ny. Det är en väldigt gammal problematik som snabbt förvärrats. Segregationen i Malmö blir allt allvarligare. Allt fler lever vid sidan av gemensamhetssamhället, säger Lars Åberg.

Enligt honom kan en liknande utveckling vara på väg på andra orter – inte bara i storstadskommuner som Stockholm och Göteborg, utan även på småorter som Hultsfred, Alvesta och Gislaved. Det kan vara en förklaring till att boken just nu ligger etta på nätbokhandlarnas försäljningslistor.

–Den tätplatsen är helt oväntad, åtminstone för mig, säger Åberg när vi träffas på Stippes i centrala Malmö, ett snabbmatsfik som i många år var en mötesplats för nya och gamla Malmöbor.

"Framtidsstaden" är en debatt- och reportagebok som slår fast att Malmö i grunden är två städer: en kreativ, ungdomlig och mångkulturell stad som kommunens ledning skryter om i sin marknadsföring. Men också en problemstad som samma kommunledning skriver till regeringen för att få hjälp med.

"Allt som skrivs om Malmö är antingen svartmålning eller skönmålning", skriver Lars Åberg i bokens inledning. "Allt som sägs och tecknas ner blir till politik".

I hans egen skildring begränsar sig skönmålningen till några få citat från kommunens kommunikationsdirektör och webbsajt. Lars Åberg föredrar att fördjupa sig i mer svartmålande skildringar av hur segregationen lett fram till allt från hedersförtryck och antisemitism till skolvåld och misslyckade integrationsprojekt.

– Jag ser inte boken som svartmålande. Det är en rättvisande skildring av förhållandena i Malmö. Jag beskriver det jag ser och hör, baserat på intervjuer med en massa människor, säger han.

Lars Åberg har själv ett förflutet i kulturvänstern, men ser sig idag som "hemlös vänster".

– Därför vill jag gärna att de som betraktar sig som liberaler eller vänster erkänner Malmös problem så att vi kan göra något åt dem. Syftet med boken är att tvinga fram åtgärder som leder till att alla kan vara med i det svenska samhället, säger han.

Det har redan framförts invändningar mot att "Framtidsstaden" är överdrivet dystopisk i beskrivningen av Malmö och segregationen. Det ser Lars Åberg som en del av den "problemförnekelse" som sedan flera år bedrivs inom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och delar av Miljöpartiet.

I boken uttalas denna kritik också av Malmös MP-kommunalråd Nils Karlsson, som anser att kommunledningen allt för länge såg hedersförtryck som en rastistisk myt. Nils Karlsson talar om en på tok för hög arbetslöshet och ett stort utanförskap och menar att de rödgröna partierna är benägna att blunda för vissa samhällsproblem av rädsla för att stämma in i Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning.

Det är ett resonemang som också Lars Åberg tagit fasta på.

– Det vore galet om de goda krafterna i samhället lämnar över den här problematiken till SD genom att låtsas som att den inte finns. Det behövs en kraftsamling för att göra något åt den ökande segregationen i Malmö och på andra håll i vårt land, säger Lars Åberg.

Trots att "Framtidsstaden" är en faktabok beskrivs den av vissa recensenter som en rysare. Lars Åberg hoppas att det innebär att boken skakar om de styrande i Malmö och att även makthavarna i Stockholm får upp ögonen för utmaningarna i rikets tredje stad.