Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Oklart om Malmöofredanden

Berusade kvinnor blev enligt polisen trakasserade och ofredade av gäng i centrala Malmö under nyårsnatten. Polisen pekade ut grupper av ensamkommande flyktingungdomar som ansvariga för trakasserierna. Några anmälningar fanns dock inte att hitta.
Det här berättade Sydsvenskan i början av veckan.
Som med många nyheter låg ett tips bakom, men eftersom vi inte publicerar rykten hade vi arbetat i flera dagar för vara så säkra som möjligt på att det påstådda hade hänt. Flera olika källor inom polisen bekräftade uppgifterna, som inte finns i offentliga dokument utan i en intern överlämningsrapport. Redan när vi skrev vår första text visste vi att det saknades anmälningar från utsatta kvinnor. ”Det är för att vi hann ingripa innan något hände” förklarade polisen.
En del läsare har reagerat; är det verkligen rimligt att peka ut en grupp utsatta ungdomar som vi gjorde i texten? Jag gjorde bedömningen då att svaret på frågan var ”ja”.
Sydsvenskan har sedan i höstas arbetat med att skildra Malmö kommuns svåra uppdrag att ta ansvar för de rekordmånga ensamkommande flyktingpojkarna.
Polisen framställde nyårsaftons händelser som ett principiellt problem som drabbat unga utsatta kvinnor. Om det bör – och ska – vi berätta.
Men redan samma dag tog den ansvariga chefen på Malmö stad emot polisens uppgifter med stor skepsis. ”Det kan omöjligt handla om ensamkommande som bor på Malmö stads boenden” kommenterade Lene Cordes.
Sedan dess har vi på Sydsvenskan fortsatt vårt arbete för att ta reda på fakta. Så arbetar nyhetsjournalister, inte minst när ord verkar stå mot ord.
Vad hände egentligen på nyårsnatten? Vi har efterlyst drabbade kvinnor på vår sajt, i olika Facebook-grupper, på alla upptänkliga sätt. Vi har ringt runt till olika boenden för att ta reda på om det saknades ungdomar på nyår. Vi har gjort i princip allt vi kommit på. Men vi har inte hittat något. Ingen utsatt kvinna eller ungdom har hört av sig. Inget vittne. Ingenting. Ingen har kunnat berätta något mer om det som enligt polisen hände 31 december 2015.
Tänk om polisen hade fel? Givet det vi vet idag, skulle vi ha publicerat texten? Frågorna tangerar sådant som alltid diskuterats inom journalistiken, men där allmänhetens intresse ökat stort de senaste åren; Vad ska egentligen medier berätta? Hur viktig är frågan om etnicitet och kulturell bakgrund? Mörkar vi relevant fakta?
Etnicitet och kulturell bakgrund hos personer vi skriver om kan vara viktigt i journalistiskt nyhetsarbete. Det kan, precis som exempelvis yrke och sexuell läggning, vara avgörande för att förstå ett skeende eller en händelse. Men – till skillnad från vad förvånansvärt många starka röster hävdar – det är inte alltid viktigt varifrån folk kommer. Viktigt däremot är att gå till botten med rykten, påståenden och ord-mot-ord-situationer. Det arbetet, ihop med att problematisera viktiga frågor i texter liknande den du just läst, kommer vi självklart att fortsätta med. Det är nämligen journalistik.
 
Pia Rehnquist
Chefredaktör och ansvarig utgivare

FOTNOT/ Debatten om vad medier bör och inte bör publicera kommer sannolikt att intensifieras under 2016. Har du tankar och funderingar om hur debatten förs på ett ansvarsfullt och bra sätt? Hör gärna av dig!
Gå till toppen