Malmö

"Tre fyra killar började ta på mig, från alla håll och kanter"

Big Slap i Malmö i somras var Emelies första festival – och förmodligen hennes sista. Två gånger blev hon sexuellt trakasserad av flera killar.
– Jag har mått skitdåligt och haft mardrömmar, säger Emelie som i dag ångrar att hon inte polisanmälde.

”Jag kommer aldrig mer att gå på festival. Jag vågar knappt gå ut på krogen längre” säger 28-åriga Emelie efter de sexofredanden hon utsattes för på Big Slap i Malmö.Bild: Privat
Före sommaren hade 28-åriga Emelie aldrig varit på festival – men hon slog till när en kompis föreslog house-festen Big Slap som hölls i Malmö i augusti.
– Jag gillar musiken och tänkte att det kunde vara en kul upplevelse. Jag, min kompis och hennes kille åkte, säger Emelie som bor i Örebrotrakten.
En bit in i festivalen gick kompisen och hennes pojkvän för att fylla på vätska, och Emelie stod själv kvar i publikhavet i Pildammsparken.
– Tre fyra killar började ta på mig, från alla håll och kanter. De tog överallt och de tog på mina bröst, greppade verkligen tag så att det gjorde ont.
Emelie förstod inte språket som killarna talade – men de kan inte ha missuppfattat hennes.
– Jag försökte skydda mig. Jag skrek sluta och fäktade med armarna.
Emelie berättar att andra i publikhavet såg vad som hände utan att ingripa, vilket förvärrade känslan av utsatthet.
Hon lyckades slita sig loss och ta sig utanför staketen, där hon frågade några killar om vägen till hotellet. Då hände det igen.
– De var en grupp på kanske sex åtta killar. När jag frågade om vägen sa de istället typ ”du är snygg och ball, du ska med på vår fest”.
– När jag sa att jag inte ville började de skrika ”jävla hora, du ska med oss” och en kille tog tag i mig.
När en vakt kom mot dem släppte killen taget och Emelie sprang därifrån.
I efterhand ångrar hon att hon inte stannade och berättade vad som hänt, men chocken och rädslan gjorde att hon bara ville bort.
Senare försökte vännerna övertala Emelie att göra en polisanmälan.
– Men jag ville inte. Jag skämdes så mycket och kände att ingen skulle ta mig på allvar, att jag inte skulle bli trodd. Det var ju en så stor folksamling och jag vet inte vilka killarna var.
Inte förrän flera månader efter att Emelie kom hem berättade hon för sambon och familjen.
– Jag hade aldrig varit i en sådan situation förut och det var först efter att jag börjat prata med en kurator som jag kunde öppna upp mig.
I dag önskar Emelie att hon polisanmält.
– Hade jag haft det modet och det hade kommit fram uppgifter senare så kanske fler hade vågat anmäla.
FOTNOT. Emelie vill inte ha sitt efternamn i tidningen.
Gå till toppen