Nöje

Hålligång-i-skogen med Rag-and-Bone

Är det sant att själv är bäste dräng? Kanske det. Men minst lika sant är att det är bättre att vara fem.
Mats Nilsson strök titeln "enmansband" från sitt visitkort och gjorde Rag-and-Bone till en tioarmad orkester.

Mats Nilsson sprang till skogs, men ensam och övergiven är han inte. I Rag-and-bone ingår numera också Johan Malmberg, Lars Magnusson, David Svedberg och Pelle Johansson. Det skivaktuella bandet från nordvästra Skåne spelar ikväll i Malmö.Bild: Tommy Nilsson
Mats Nilsson hade en vision: För sin inre syn såg han ett hus vid Prästsjön i Örkelljunga. Vimmel­kantig av denna uppenbarelse skrev han låten "Heather­waste bound".
Tre år senare hade han glömt alltihop utom låten, men upptäckte att han flyttat in i just det huset.
Ordet Heatherwaste är utrikiska för Örkelljunga och ett bra avstamp för den som vill dra en linje mellan den egna hembygden och Bron-Yr-Aur, Led Zeppelins stomping ground i Wales. Mats Nilsson har aldrig hymlat om sina influenser, men månar desto starkare om att göra något eget av dem. Att ta dem till platser där de får oväntade saker att samverka med.
Halva idén med Rag-and-Bone är just detta: att samla främmande intryck för att skapa ett eget uttryck. En Rag-and-bone-man är en lumpsamlare med en kreativ ådra.
– Det bygger på musik som går långt tillbaka, det är rotmusik – väldigt traditionellt. Men jag har aldrig haft någon lust att hålla mig till traditionen, att vara puritan. Jag följer aldrig den sanna vägen och gör som man "ska" göra. Det roliga är istället att utifrån något som är så självkart försöka skapa musik som blir unik, säger han.
Ibland får han höra att han bara snor; det kan han ta, så länge inte anklagelserna kommer från folk som själva spelar musik men aldrig någonsin hämtar in något från utanför den egna lilla genreboxen. Han citerar saker från favoriter som Bert Jansch, Roy Harper och Jimmy Page, men citaten är inte låten – de är bara arbets­material. Mats Nilsson är ingen coverartist, han är en curator.
– Jag älskar att lägga in små signaler, som hyllningar till andra låt­skrivare – sånt är det nästan bara jag som ägnar mig åt. Däremot finns det gott om band som ängsligt spelar hårdrock med samma tre ackord eller som helt gräver ner sig jazz eller vad som helst. Jag är inte den typen av musiker. Jag är mer den som tänker "skulle jag kunna göra en western swing-låt?". Och så testar jag, och så upptäcker jag kanske att "jadå, det kunde jag". Men sen gör jag något annat.
Den andra halvan av idén bakom Rag-and-Bone? Det var att göra allting själv. Att slippa kompromissa. Att inte behöva förlita sig på andra.
Den har han uppenbarligen gett upp.
– Fördelen var att jag kunde ta vartenda gig jag ville, behövde inte samordna med resten av bandet. Det blev aldrig riktigt bra live, medger han. Jag kände musiker som hoppade in från gång till gång – det funkade ju, men riktigt bra samspel mellan oss hann det aldrig bli. Så jag bestämde mig för att skaffa fastare mark under fötterna.
Det slutade med ett band som uteslutande består av kompisar från tiden i Ängelholm, där Mats Nilsson bodde innan han sökte storstadslyckan i först Stockholm och sedan Malmö. Det är ett band som överbryggar generationer – yngste har inte fyllt 30, den äldste är över 60. Johan Malmberg, strängbändare och fiolspelare som är fiolspelare som är känd från bland annat bluegrassbandet The Original Five, hade Mats Nilsson som lärare i Rockskolan.
– Det hade jag inte kunnat vara nu, säger Nilsson med ett nöjt leende. Nu är han själv musiklärare, på riktigt, och kan spela sådant som jag aldrig kan lära honom.
Malmberg har slagit sig ner i Malmö, men sångaren och bandledaren har ryckt upp just från Malmö och flyttat till norra Skåne igen. Längtan till märks i titeln till "Harbäckshult", en instrumentallåt, men också i "Heatherwaste bound" där han inleder med att konstatera att det är "time to leave the city life".
— Örkelljunga är på många vis Malmös motsats, på gott och ont. Jag trivdes i Malmö och kan sakna kultur- och nöjeslivet där.
I Malmö fanns förstås fler att spela med och som också lirade på plattorna han spelade in.
– De måste ha gillat det, för de fick inget betalt. Men jag är inte beroende av Malmö's finest.

Rag-and-Bone

Innan han tog sig detta alter ego var Mats Nilsson sångare i banden Tonic Truck och Tellus Y. Var också medlem av Little Stalin Bluesband.
Albumet "Everything can be burnt but the truth" är hans tredje som Rag-and-Bone. Även denna gång gästsjunger Maria Stille, i två duetter.
Bandet har släppefest på Folk å Rock i Malmö ikväll. Inbokade spelningar också på Norrehus, Klippan 30 januari och Kulturkrogen, Lund 6 februari.
Gå till toppen