Inpå livet

”Det är oftare anhöriga som söker hjälp”

Psykologen och psykoanalytikern Lena Teurnell svarade på frågor.

Psykoanalytikern Lena Teurnell.Bild: Linus Meyer

Carro: Vad finns det för råd man kan ge till drabbade? Finns det ngt som kan underlätta i vardagen och göra livet mer hanterbart? Ex regelbundna rutiner etc.

Lena Teurnell: Hej Carro, jag vet inte om du avser den som är drabbad av narcissism eller den som snarare är drabbad av narcissist? Den som själv lider av narcissism brukar inte vara angelägen om att få hjälp då han eller hon brukar inta positionen av bäst och ofelbar. Men det kan även för denna person bli aktuellt om han eller hon drabbas av en katastrof för självkänslan, t ex att bli uppsagt på jobbet eller lämnad av sin partner. Att leva med en narcissist är att inte kunna vara subjekt i sitt eget liv utan mer statist i narcissistens. Det är viktigt för alla människor att återta ett friare läge som subjekt men det innebär ofta problem i relationen till en narcissist.

 

Ella: Finns det ett samband mellan narcissism och anknytningsproblem? Personer som inte anser att någon är god nog för dem och därför inte vill ingå relationer?

Lena Teurnell: Det kan man säga att det har, åtminstone den patologiska narcissismen, som handlar om tidiga personlighetsskador. Men ett sätt att tala om narcissism avser de försvar var och en av oss utvecklar för att skydda vårt jag när det på olika sätt känns hotat, t ex av skam. Då försöker vi försvara oss och kanske blåsa upp vår självbild lite extra. Man kan se det tydligt hos barn som när de känner sig små och ynkliga kan försöka få omgivningen - och sig själva - att inse de är bäst, starkast och störst i världen.
Ditt eget exempel på personer som aldrig hittar någon som duger att fästa sig vid låter som exempel på den förstnämnda djupare personlighetsskadan.

 

Miss Sweden: Hur kan man undvika narcissistiska forhallånden? Vilka ar varningstecknen? Hur går man vidare efter uppbrott med en narcissist?

Lena Teurnell: Den som framförallt riskerar att fastna för en narcissistisk partner är förmodligen en person som själv har problem med låg självkänsla och upplever sig lyft av att narcissisten, som ofta är charmerande och uppvaktande i början av relationen. Han eller hon sprider ofta en känsla av märkvärdighet hos de människor som blir utvalda. Även den kontroll som narcissisten utvövar på omgivningen kan kännas som omsorg och tecken på omtänksamhet hos den som fått för lite uppmärksamhet tidigare i livet. Det varningstecken som kan vara svårt att få syn på i början av en relation är att narcissisten i sina relationer opererar med dimensionen överläge - underläge och på olika sätt försöker förminska den andre, t ex genom att skapa osäkerhet, känslor av otillräcklighet och en upplevelse av att vara mindre värd eller helt enkelt bara kontrollerad.
Uppbrott från narcissister försvåras ofta av rädslan att på nytt fastna i en liknande relation. Fins det barn i förhållandet kan en partner vara så rädd att barnen skulle få det så svårt i umgänget med den narcissistiska föräldern att beslutet om skilsmässa får anstå.

 

Hanna : Det tycks finnas så många olika beskrivningar av narcissism. Finns det olika slags? några gemensamma nämnare? Kan man prata om en gradskala, såsom man gör med autismspektrum? Och till sist; om det är medfött, är det ärftligt?

Lena Teurnell: Ja, man menar olika saker när man talar om narcissism. I dagligt tal avser man ofta en självcentrerad person med stort ego. Men inom psykiatrin betraktas patologisk narcissism som en personlighetsstörning. Och man använder dessutom termen för att beskriva olika försvarsmekanismer, d v s olika sätt att omedvetet skydda vår självkänsla och självbild. Då talar vi om en psykologisk mekanism som vi alla använder. Det är också så att man ibland också använder samma begrepp för att tala om god självkänsla som positivt narcissistiskt laddad. I anknytningen mellan nyfött barn och dess föräldrar är det viktigt att barnet blir speglat, mött och välkomnat på ett sätt som ger en god jordmån för en senare psitivt laddad sjärvkänsla, ett på ett gott sett narcissistiskt laddad. Så visst har begreppet flera innebörder. Det är ju taget från en gammal myt om ynglingen Narcissos som blev förälskad i sig själv när han spelade sig i en källa, han fastnade där och undvek andra människor, t ex Ecco som älskar honom och söker hans kärlek, men hon söker honom förgäves.
Det är klart att man kan vara mer eller mindre narcissistisk, alltfrån att ibland använda narcissistiska försvar till att vara patologiskt narcissistisk. Då är man i sitt relateraterande framförallt upptagen av att positionera sig i relation till andra och med olika medel styra sig till ett övertag.
Ärfligt är väl inte narcissism, men man kan ju få med sig problemet från tidigare generationer utifrån familjekulturer som utvecklas. Att alltså miljön bidrar till att skapa narcissism.

 

Eva: Hej, hur hanterar jag den skuld jag känner inför mina barn att jag inte stått upp för mina värderingar om kärlek, empati, utan där fokus varit att göra det jag trott varit "rätt" för att skydda familjen? Min son ska ha sin pappa som förebild, men om pappan är narcissisten hur hanterar jag det?

Lena Teurnell: Eva, du tar upp en fråga jag ibland stött på hos patienter som sökt hjälp hos mig. det är ju oftare anhöriga till narcissister som söker hjälp än narvissterna själva. Du är en kvinna bland många som har försökt styra sig och barnen i en svår seglats för att skydda något gott för barnens skull och tvingat sig till att stå ut.. Om barnen är lite äldre kan du ju tala med dem om detta, hur du tänkt och handlat och visa dem din osäkerhet. Om du fortfarande lever med deras far och bär svåra skuldkänslor skulle jag föreslå att du vänder dig till en terapeut för att få ett samtalsstöd. Sådant stöd kan ibland erbjudas vid Vårdcentralen.

 

Penguin: Hej...har en fråga - hur blir man narcissist? Arv eller miljö eller både och? Har levt med en narcissist och tog mig ur relationen efter 3 år då jag insåg att jag inte kunde stanna kvar med ett litet barn, men "helvetet" fortsatte även efteråt om än inte värre.

Lena Teurnell: Det som är arvet i narcissism är nog inte narcissismen i sig utan möjligen i så fall en stor sårbarhet som kan skyddas med narcissistiska försvar. Där spelar också miljön en stor och viktig roll. Det är svårt att leva med en narcissist och det är svårt att skiljas från en narcissist. Den som är narcissistisk har kanske inte tagit rimlig hänsyn till sin partner men att någon lämnar honom som du gjorde, innebär detta ofta en oöverkomlig kris som hotar hans narrcissistiska försvar. Då blir han hämndlysten och får ta till hela repertoaren av metoder för att försöka återta känslan av överläge och övertag. Ibland t o m våld. När man har gemensamma barn blir det ju svårt för att man fortsätter ha kontakt kring barnet/barnen och i värsta fall drabbas barnet av detta och riskerar att bli den fortsatta platsen för hämnd. Sök hjälp om situationen är svårt för dig!

 

Anita: Hej! Jag misstänker att en person på mitt jobb lider av narcissism. Jag tycker det är svårt att hantera det och jag blir mycket påverkad. Den personen äter upp min energi. Hur ska jag hantera det?

Lena Teurnell: Befinner sig den personen i arbetsledande position eller har hon eller han en sidoordnad ställning? Det spelar roll. Om du inte i ditt yrkesutövande inte är beroende av denna person är det klokt att du håller en vänlig och neutral distans. Se till att du inte blir beroende av denna person så att riskerna för att du skall känna dig energimässigt uppäten minskar. Om det rör en chef se tidigare svar!

 

Lilla My: Vad gör man när man uppräckt att man har en chef med narcissistiska drag/drag av psykopati? Har hört att det är bara att söka nytt jobb för att man inte ska gå under psykiskt...

Lena Teurnell: Om man har en narcissistisk chef är det klokt att se till att man håller en viss distans, t ex unviker att komma alltför nära eller fastna i ett beroende som "favorit", ofta en svår position att hamna i. Om man med en sådan chef får problem att utföra sitt arbete som man själv tycker är bäst, rekommenderar jag att man söker nytt arbete. Narcissister drivs till att hamna i överläge och söker sig ofta till chefspositioner, men är särskilt illa lämpade för uppgiften eftersom det kan blir svårt för de anställda att inte fastna i det narcissistiska spelet, som hindrar utveckling.. Som alltid är det svårt att skaffa sig ett utrymme som subjekt intill en narecissist och det är inte någon utvecklande situation att arbeta inom.

 

Marianne : Hej! Skall barnen till en narcissist få reda på att föräldern lider av personlighetsstörningen, och i så fall när? Har sett många exempel på personer som vuxit upp ovetandes.

Lena Teurnell: Vuxna barn kan man ju tala öppet med om de har tydliga problem med sin far. Yngre barn kan man prata med utan att kanske använda diagnosiska termer: Du vet att pappa blir så eller när det eller det händer.... Som ett sätt att reflektera över mönster och tala om den i mer specifika termer.

 

Sara Thorsén: Om den med narcissistisk störning är ett barn. Hur förhåller man sig som förälder? En förälder kan inte klippa kontakten med ett minderårigt barn. Jag gissar att människan föds med denna störning och att den märks redan hos det lilla barnet. Som tonåring kan jag tänka mig att barnet blir extra svårhanterligt.

Lena Teurnell: Det är svårt att ställa en narcissistdiagnos på barn. Barn är ju små, utsatta och beroende utifrån själva barnpositionen. Det är därför naturligt att de blåser upp sig och reagerar på sådant de upplever förminskande eller kränkande. Detta gäller inte minst tonåringar. Om barnet väcker känslor hos föäldern som känns som att man vill slippa detta barn, är det min rekommendation att vända sin till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

 

Gittan: Var gift med en man under många år, men bestämde mig för att lämna honom. Dagen jag flyttade ändrades hans beteende dramatiskt. Han blev väldigt aggressiv och allt var mitt fel. Han blev nedlåtande mot mig och ville inte på något vis hjälpa till att göra det till något bra för våra barn. När jag försökte framföra vad jag ville ha i bodelningen, fick jag bara höra att jag aldrig var nöjd. När jag försökte belysa hans ansvar i vår konflikt, svarade han alltid med motangrepp. Jag gick hos en psykolog som en dag frågade mig "är han narccisst?". När jag googlade det så blev svaret: Ja, nu är han det, men jag kan inte säga att han har varit det tidigare. Kan denna personlighetsstörning ligga latent, eller visar man genom hela livet att man är narccisst?

Lena Teurnell: Gittan, hur det än är med din man rent diagnostiskt verkar ju själva situationen, din önskan om och genomförande av skilsmässa, ha upplevts av honom som en narcissistisk kränkning och han passar på att hämnas detta när han kan. Störningen i sig finns eller finns inte hela tiden om det rör sig om en personlighetsstörning, men liknande reaktioner kan dyka upp som narcissistiskt försvar i situationer när självkänslan drabbas hårt utifrån. Kanske har din f d man en låg självkänsla som inte på ett moget sätt kan hantera den kränkning er skilsmässa blev för honom. Viktigt är ju att detta inte drabbar barnen i den nuvarande situationen. Vet du hur det är med den saken?

 

Åsa: Hur vet man om man själv är drabbad av patologisk narcissism? Vilka frågor ska man ställa sig / vilka beteende ska man främst titta på?

Lena Teurnell: Om man funderar över detta är man troligen inte en patologisk narcissist. Tanken är främmande för ett narcissistiskt universum. Det är vanligt att narcissister föraktar alla tankar om den inre världen, framför allt den egna, och det är vanligt att de föraktar psykologi och människor som arbetar med dessa frågor. Men samma varningssignaler som gäller andra personer gäller ju också en själv: klarar man att låta andra i ens omgivning att vara egna subjekt i sina liv? Klarar man att undvika tankar som handlar ensidigt om positionering i relation till andra? Brukar ens närmaste betrakta en som oempatisk?

 

Alexandra: Jag bär fortfarande många negativa tankar om mig själv som min mor har sagt om mig under åren. Jag har ingen kontakt med min mor idag. Har brutit helt med henne. Det känns bra. Men hennes kritiska röst finns fortfarande inom mig. Hur kommer man över det?

Lena Teurnell: Det finns aldrig någon quick fix som tar bort våra tankemönster, men ibland behöver man gå till botten med tankarna och förstå varför man tänker som man gör. Och på det sättet öka självförståelsen. Sådant får man ju hjälp med i psykoterapi.

 

Linda: Finns det några knep eller tillvägagångssätt man kan använda sig av när man pratar/ umgås med en sådan person? Min bror har många av narcissistens drag. Det är väldigt jobbigt för mig och min familj och umgås med honom i emellanåt eftersom man omöjligt kan gå in i en diskussion och att han aldrig kan erkänna att han har gjort något fel. Han är också expert på att lägga över saker på oss eller vända det mot oss när man diskuterar vilket är jag läst är typiska drag för en narssicist. Vi får helt enkelt ta pauser från varandra i mellanåt. Men eftersom man är familj så kan man ju inte avsluta en sån relation och det vill vi ju inte heller. Så finns det något man kan göra för att underlätta relationen?

Lena Teurnell: När det gäller nära anhöriga som är narcissister brukar det vara viktigt att först fråga sig om relationen är värdefull för en på något sätt, även önska att bete sig anständigt bör räknas in. Det man kan göra är att tidsplanera mötena. Att man bestämmer hur länge man ses eller blandar en mer fri kontakt med en reglerad aktivitet. Det kan vara klokt att undvika vissa ämnen som man kan förutse att narcissisten fastnar i och som väcker hans eller hennes försvar. Hamna inte i någon diskussion om vem som gjort något fel t ex.

 

E: Jag har ett ex med narcissistiska drag. Vi har fortfarande lite kontakt och hen mår inte bra. Hur kan jag hjälpa henom att få en stadig grund, vänner och balans? Hen vägrar se sin egen roll i problemet, ser sig som ett offer för samhällsstrukturer och illojala personer. Oförmögen att be om hjälp.

Lena Teurnell: Det jag direkt undrar över varför du känner ett ansvar för ditt ex överhuvudtaget? Den som är ett ex har du väl släppt ansvaret för. Samtidigt röjer din fråga något intressant om narcisstens anhöriga, partners och barn t ex. Den som står nära får på något vis kontakt med den sårbara, ömtåliga och dolda delen av narcissisten. Så fastän dessa personer har behandlats som underlägsna narcissisten, finns en värmer gentemot honom som ofta inbebär ett fortsatt omhändertagande eller ansvar. Det är vanligt hos barnen till narcissister men kanske finns det ett och annat ex som tagit sig ur relationen men fortfarande har en känsla av fortsatt ansvar. Däremot låter det som orimligt höga mål du har, E, när du vill ordna "en stadig grund, vänner och balans". En målsättning som överträffar vilken vänskap eller psykoterapi som helst. Att erbjuda ombryende kan väl räcka om du vill fortsätta denna kontakt!?

 

Karla: Hej Lena! Vilken är den största skillnaden mellan narcissism och psykopati?

Lena Teurnell: Som jag ser det är psykopati en variant av patologisk narcissism.

 

 

Patrici: Hur vet man om en person är narcistist? Jag har en pappa vars symptom stämmer väldigt bra överens med de som jag kan googla mig fram till. Otroligt manipulativ dock, så det kan vara väldigt svårt att genomskåda. Hans personlighet är dessutom kränkande mot hans barn och begränsar oss i våra liv. Vi får aldrig vara bättre än honom.

Lena Teurnell: Om du känner att det skulle ha betydelse för dig att veta om din far lider av narcissism, kanske du ska läsa de böcker som tidningens artikelserie hänvisar till.
Din beskrivning av honom låter ju som om han har egna problem av den typ som kännetecknar narcissister. Du kan också söka hjälp för egen del om detta är ett område i ditt liv som behöver utforskas och förstås.

 

Anders: Om man har en anhörig som har en diagnos innefattar narcissism finns det något stöd som man kan få? För som det är nu går vi på knäna för att stötta upp en personer som ständigt tycker vi är "tröga". Går det att få in en stödperson? Hur etablerar man isf den kontakten?

Lena Teurnell: Denna diagnos innebär inte rätt till sådant stöd man kan förvänta sig när det t ex gäller neuropsykiatrisk problematik. Av flera frågor har jag förstått att det kan finnas sådana föreställningar.

 

Förtvivlan: Vad ska jag vända mig till för att få bäst hjälp när jag levt länge med en narcissist men lyckat ta mig därifrån?

Lena Teurnell: Det är inte alltid lätt att få hjälp med psykoterapeutiskt stöd om man inte söker en privat verksam terapeut. Vårdcentraler erbjuder ibland visst korttidsstöd. Undersök den möjligheten vid din vårdvcentral.

 

Anna: Väljer en narcissist sina "offer" eller är det en allmän läggning?

Lena Teurnell: Det är nog en allmän läggning, d v s tendensen att positionera sig i alla mellanmänskliga sammanhang. När det gäller partnerval är det nog ändå så att ett urval sker, ofta av en person som narcissten tycker sig kunna styra eller kontrollera. Ofta är det viktigt att personen har drag som han kan vara stolt över och som utåt plussar på hans betydelse eller märkvärdighet. Det kan gälla att hitta någon som är vacker, duktig, rik, populär eller framgångsrik.

 

Stella: Kan en narcissist botas s a s och hur går det till i så fall?

Lena Teurnell: Det är inte ofta en psykoterapeut får tillfälle att försöka bota en narcissist. Som jag tidigare skrivit i mina svar så efterfrågar inte narcissisten så ofta egen psykoterapi. Men om han eller hon blir av med ett viktigt arbete eller hustrun vill separera kan hela den narcissistiska fasaden rämna Då kan något nytt byggas upp. Kanske är denna situation rentav ofta en nödvändig förutsättning för ett sådant arbete. Då kan narcissisten erkänna sitt försvar och nysta i en barndom som erbjöd just denna utväg till ett självskapat jag, fritt från skador och brister.

Gå till toppen