Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

På armlängds avstånd. Politikerna förlorade debatten med en miljon poäng.

Det var naturligtvis ingen tävling. ”Kulturpolitisk debatt” stod det på inbjudan. Ändå måste det sägas direkt: politikerna i Lunds kultur- och fritidsnämnd förlorade med en miljon poäng.
Miljonförlusten gäller förtroende. En politikers viktigaste symboliska kapital. Allvarligare än såhär blir det således inte. De konstexperter som bjudits in av arrangörerna, Nätverk till stöd för Lunds konsthall, Galleri Pictura och Skånes konstförening, hade förberett sig. Tänkt igenom, plockat fram exempel och argument.
Politikerna, däremot, hade drag av ett gäng bråkstakar som kallats in till rektor. Dessa motsträviga skolpojkar i övre medelåldern (för de är alla män) verkade inte tänkt igenom saker på förväg över huvud taget. Någon av dem menade att nämndens kontroversiella beslut i december, som av många uppfattades som ett nedläggningshot, togs med acklamation. Några påstod att de reserverat sig, eller yrkat avslag.
De verkade inte känna till den fundamentala skillnaden mellan modern konst och samtidskonst. Zoltan Wagners (kd) formulering ”Om jag förstår det eller inte det vet jag inte”, är ett bra typexempel på hans insatser under kvällen. En skock yra höns hade framstått som stringenta i jämförelse.
Max Liljefors, professor vid Avdelningen för konsthistoria och visuella studier, Lunds universitet, såg flera gånger ut att behärska sig för att inte bryta samman över grodorna som hoppade ur politikernas munnar. Ändå stod han för kvällens skarpast formulerade kritik, riktad till Zoltan Wagner. ”Du ser något i den här byggnaden som du inte begriper. Och därför vill du ta bort det. Det är oerhört obehagligt”, vilket möttes av rungande applåder från publiken.
Moderator Hans Carlsson från Skånes konstförening påminde om hur Europa med erfarenhet av Andra världskrigets totalitära politik länge varit överens om att armlängds avstånd ska råda mellan politiker och kultur. Konstkritiker Dan Jönsson menade att denna princip urholkats då kulturpolitiken regionaliseras och kommunaliserats. Han nämnde också risken med att kulturlivet ibland själv använder ett relativiserat kulturbegrepp där ”anything goes” – vilket perforerar kulturpolitikens grundläggande bildningstanke.
Max Liljefors och Elena Tzotzi, curator på Signal, ifrågasatte politikernas bristande respekt för konsthallspersonalens vardagliga slit och förmåga att trolla med knäna trots ständigt minskad budget.
Dan Jönssons raka fråga till politikerna löd: är det ett kulturhus ni vill ha? Men inget svar kom förstås. ”Vi ska ha en livlig verksamhet som är till glädje för Lundaborna men hur vi når dit är jag är inte människa att svara på och ingen annan heller”, var Zoltan Wagners svar.
Politikernas ryggradslöshet i detta ärende är stötande. Var finns engagemanget, tilliten och modet? Visionerna? Viljan? Den obehagliga trenden bland kulturpolitiker att detaljstyra konstverksamheter finns inte bara i Lund. Nyligen har Kalmar, Allingsås, Helsingborg, Gävle och Karlstad drabbats av samma galenskap. Samtidigt tar privatfinansierade institutioner som Fotografiska och Artipelag allt större plats på konstscenen med snällskojiga utställningar. Allt medan politikerna självupptaget daltar vidare. Hur vore det att höja blicken från sandlådan? Det handlar inte om dig eller din förståelse. Det handlar om fundamentala principer i en välfärdsstat, och en långsiktig kulturpolitik grundad i varaktigt förtroende för konstens självklara plats i ett demokratiskt samhälle.
Gå till toppen