Familj

Torsten Almén

Röntgenläkaren och professor emeritus Torsten Almén, Falsterbo, har avlidit, 84 år gammal. Han sörjs av hustrun Karin, samt sönerna Per och Pål från ett tidigare äktenskap.

Med Torsten Alméns frånfälle har en av radiologins verkligt stora vetenskapsmän gått ur tiden.
Torsten växteupp i Ystad, där fadern var regementsläkare, och där tog han studenten . Han studerade medicin i Lund och började på röntgenavdelningen vid dåvarande Malmö Allmänna Sjukhus 1959. Torsten kom att fokusera på den tidens mest avancerade teknik, nämligen angiografi/kärlröntgen. I sitt avhandlingsarbete analyserade han bland annat kontrastmedlens effekter på patienter. Empatisk som han var, undrade han varför injektion av kontrastmedel för att visualisera blodkärl var så smärtsam, vilket ledde till en unik forskar-, uppfinnar- och entreprenörkarriär. Han postulerade att den höga salthalten hos kontrastmedlen gav upphov till patientens smärta. Så föddes den geniala idén att framställa icke-joniska jodkontrastmedel.
Torsten utnämndes till professor i diagnostisk radiologi vid Lunds universitet 1986. Miljoner patienter kan tacka Torsten för att deras kärlröntgenundersökningar inte framkallar smärta. Bara i Sverige användes i fjor 56 ton av detta kontrastmedel till 800 000 röntgenundersökningar. Torsten tog problemet med smärta till forskningslaboratoriet, föreslog nya kemiska formler för kontrastmedel mot dåtidens kemisters uppfattning och praktiskt taget smärtfria kontrastmedel var ett faktum.
Han stimulerade ett stort antal doktorander, som belyste olika aspekter på kontrastmedel. Bland röntgenkontrastmedelsforskare blev han ikonisk. Hans framgångar rönte stor internationell uppmärksamhet. Han blev hedersledamot i flera internationella radiologsällskap. Han fick Fernströms stora Nordiska Pris 1987 och valdes in i Kungliga Svenska Vetenskapsakademin 1989 och i USA, Pennsylvania, fick han ett eget forskningscentrum uppkallat efter sig. I Frankrike fick han 1989 motta hedersmedaljen ”Antoine Beclere” av den franska presidenten.
Torsten hade många strängar på sin lyra och han förbättrade och intresserade sig för bencement, batterier, nebulisatorer med mera. Detta resulterade i ett stort antal patent. Torsten hade även ett genuint intresse för musik (och desserter). Han spelade både blåsinstrument och piano och missade aldrig sin pianolektion. Han kunde på sin oboe illustrera olika resonansfenomen vid MRI till åhörarnas förtjusning.
Det är lätt hänt att överlägsna intelligenser betraktar sin omgivning med leda, otålighet och skepsis. Man kan inte frånkänna Torsten sådana drag, ty hans inställning till vetenskaplig sanning var kompromisslös. Mången ung adept fick bakläxa på kemiska definitioner. I andra sammanhang visade han sin storhet genom att vara påfallande ödmjuk. Han hade också självinsikt och kunde underhålla sin omgivning med burleska historier om sina egna tillkortakommanden.
Utan Torsten har röntgendiagnostiken blivit mycket fattigare. Men resultaten av hans banbrytande gärning kommer att leva länge. Vi är många som känner stor saknad efter en unik personlighet.
Gå till toppen