Marco Vega drar iväg en kraftig högerkrok mot sandsäcken som hänger ner från taket.

– Jag älskar att vara man, säger han med eftertryck.

Ett par lätta jabbar får säcken att gunga till igen.

– Jag älskar att boxas. Kampen. Jag gillar att slåss. Men det måste vara ömsesidigt. Efter striden måste det komma närhet. Man kramar om varandra och frågar: ”Du, hur mår du nuförtiden egentligen?”

– Jag gjorde en statusuppdatering på Facebook. Nu samlas vi ett blandat gäng och pratar om en ny maskulinitet.

– Bort med det destruktiva. Bort med mannen som alltid tar plats på bekostnad av andra. Mannen som styrs av sin rädsla och tar till våld när han känner sig trängd. Jag vill ha en man som tar ansvar. Vi måste bli mer lyhörda, få bättre kontakt med våra känslor.

Marco drar av sig boxhandskarna och slänger dem på källargolvet. Han är tatuerad på fötter, händer och armar. På hans cv står det både sexrådgivare och kampsportsinstruktör.

– Jag gillar sex. Jag är man. Men det betyder inte att jag har rätt att tafsa på andra. Jag måste alltid visa respekt. Ta ansvar.

För första gången någonsin finns det i dag fler män än kvinnor i Sverige.

– Det gör det naturligtvis bara ännu mer angeläget för oss alla att jobba med vår maskulinitet, säger Marco Vega.

***

För många är ämnet känsligt: Unga dåligt utbildade män, uppvuxna på den svenska landsbygden eller i patriarkala kulturer i Afrika och Mellanöstern.

Vad händer med samhället när de blir allt fler?

Strax före jul väcktes frågan av professor Hans Rosling, mannen som blivit ett globalt orakel i befolkningsfrågor.

– Jag har bara gjort en enkel addition utifrån statistiken.

– Invandringen gör att mansöverskottet växer. Den svenska glesbygden är redan väldigt könsojämn. Nu hamnar många av de nyanlända afghanska pojkarna i de samhällen som flickorna lämnat, förklarar Rosling.

För snart ett år sen – i april 2015 – korsades kurvorna: För första gången i historien blev männen fler än kvinnorna i Sverige.

Det följer en global trend.

I de flesta länder i världen ökar andelen män på kvinnornas bekostnad. Men i få stater går det så fort som i Sverige.

I några länder rubbas balansen. I vissa provinser i Kina och Indien föds det så många som 125 pojkar på 100 flickor. Det beror på att många föräldrar aborterar bort flickfoster för att de föredrar pojkar.

I Sverige har mansöverskottet andra orsaker.

Thomas Johansson, SCB-expert på befolkningsstatistik, har järnkoll på utvecklingen.

Han har tagit fram en graf som sträcker sig från 1749 fram till i dag. Den visar en topp för kvinnoöverskottet runt 1890. Då var Sverige ett utvandrarland. Många män emigrerade till Amerika.

Idag är situationen den motsatta.

Sverige har under en följd av år varit ett invandrarland och de flesta som kommer från Afghanistan, Syrien, Somalia och andra länder är män.

Vid årsskiftet fanns det drygt tolvtusen fler män än kvinnor i SCB:s befolkningsregister.

– Kom då ihåg att förra årets stora asylflöde inte märks än. Flyktingar går in i statistiken först när de folkbokförts i Sverige, förklarar Thomas Johansson.

Bland de 163 000 personer som sökte asyl i Sverige i fjor var männen i klar majoritet. Speciellt stor var den sneda könsfördelningen bland ensamkommande flyktingbarn. Över 90 procent var pojkar.

– I vissa åldersgrupper blir pojköverskottet i landet påtagligt, säger Johansson.

– Vi får helt klart en väldigt skev könsfördelning, konstaterar Thomas Johansson.

***

Med anledning av massövergreppen mot kvinnor i Köln på nyårsnatten skrev statsvetarprofessorn Valerie Hudson en uppmärksammad artikel på den internationella webbsajten Politico: ”Europas mansproblem”.

Hennes tes var att den mansdominerade invandringen är dåliga nyheter för Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet.

Enligt Hudsons uträkningar går det nu 123 pojkar på 100 flickor i åldern 16–17 år i Sverige.

Hudson drar långtgående slutsatser:

”Brott som våldtäkter och sexuella trakasserier blir vanligare i kraftigt mansdominerade samhällen och kvinnors möjlighet att röra sig fritt och utan rädsla beskärs”, hävdar Hudson.

Hennes forskning är inte okontroversiell.

Men Bo Rothstein, professor i statsvetenskap från Malmö, har varit inne på liknande tankar. Han är idag verksam i Oxford.

För två år sen skrev han en rapport till regeringens Framtidskommission. Han varnade redan då för effekterna av att allt fler unga dåligt utbildade män – vare sig de har vuxit upp i Afghanistan eller i någon håla på den svenska landsbygden – blir samhällets bittra förlorare.

– Problemet blir ju inte mindre av att vi nu fått in en stor grupp unga män med väldigt dålig skolutbildning, säger Rothstein.

Han tar sin utgångspunkt i den svenska skolan: Under en följd av år har pojkarnas resultat rasat i förhållande till flickornas. Det gäller både infödda svenskar och invandrarkillar.

Eftersom arbetsmarknaden ställer allt högre krav på utbildning blir många arbetslösa. Följden blir, hävdar Rothstein, en växande underklass av ratade unga män.

– Lägg ihop de här sakerna: Pojkarna som blir förlorare i utbildningssystemet kommer inte bara att ratas på arbetsmarknaden, utan också på partnerskapsmarknaden. Här är data väldigt tydliga. Kvinnor ratar män som man bedömer har dålig framtida intjäningsförmåga.

– Man behöver ju inte ha någon jättefantasi för att inse att den här gruppen män blir mycket besvärlig att hantera för samhället. De har låg status och känner sig inte behövda. De blir lätta offer för allsköns kriminalitet och extremism. Vi ser det ju redan. Religiös extremism. Högerextremism och vänsterextremism.

***

I Norrland är det där med mansöverskott ingen nyhet. För tjugo år sen hade så många flickor flyttat från Pajala att det bara fanns sjuttio kvinnor på hundra män.

Desperationen blev så stor att kommunledningen började bussa kvinnor från Ryssland.

Det gick väl så där. Äktenskapstycke uppstod sällan och de flesta ryskorna reste så småningom hem.

Men få verkar vara medvetna om snedfördelningen. Inte ens det styrande kommunalrådet Birgitta Jönsson (S).

– Nej, faktiskt inte. Men Svalöv är ju en gammal jordbruksbygd. Och jag vet att det finns en del gamla ungkarlar här ute på gårdarna som bott kvar i sina föräldrahem och aldrig gift sig.

Svalöv har mer än väl tagit sitt ansvar för flyktinginvandringen. De senaste tre åren har ett par hundra ensamkommande flyktingbarn hamnat i kommunen, som öppnat tre egna boenden.

– De kommer ju från länder där man har en helt annan syn på jämställdhet än i Sverige. Jag tror vi har en lång resa framför oss innan de får samma syn som vi.

– Det behövs upplysning och utbildning. Men jag tror inte det räcker. Jag tror det krävs faktiska förändringar som att invandrarkvinnor börjar arbeta i mycket högre grad, säger Birgitta Jönsson.

Nu pluggar hans dotter till tandläkare och hans son på gymnasiet. Själv var han ingenjör i sitt hemland.

– Här i Sverige dög inte min utbildning. Så därför säljer jag falafel. Det är svårt att få jobb när man är ny, säger han.

Jaså, det har blivit fler män än kvinnor?

Ezam kliar sig i håret under sin röda keps. Det låter inte så bra, tycker han.

– Det blir problem. Många blir arbetslösa. Det blir bråk. Det har kommit våldigt många invandrare till Sverige de senaste åren. Jag tycker regeringen borde välja ut vilka som får komma. Män som inte ställer till bråk.

Under sina tio år i Sverige har han lärt sig uppskatta den svenska jämställdheten.

– I Irak är det svårt att få kontakt med kvinnor. Man kan inte börja prata med någon man möter på gatan. Här i Sverige är kvinnorna fria och pratar med vem de vill. Det gillar jag mycket bättre.

Uppe vid huvudgatan som löper rakt genom Svalöv ligger Kockens restaurang och pizzeria.

En högst ovetenskaplig överblick över lokalen bekräftar bilden av Svalöv som ett manssamhälle: Vid borden sitter sju män och tre kvinnor.

Anders och Benjamin gör ingen hemlighet av att de är lite oroliga för att det har kommit så många män med den senaste flyktingvågen till Sverige.

– De har ju en helt annan syn på kvinnor. I vissa länder måste kvinnor gå i burka. De är inte värda någonting, säger Benjamin.

– Min flickvän jobbar i hemtjänsten. Hon vågar inte gå hem ensam på kvällen. Det är flera som har blivit trakasserade.

Anders nickar instämmande.

– De där killarna har en helt annan uppväxt. De har levt i krig och våld. Men ska de vara här i Sverige måste de rätta sig efter våra lagar.

På fritiden spelar Anders Svensson fotboll i Färingtofta IF.

– Vi hade ett gäng afghanska grabbar som var med och tränade. Vi kunde inte snacka så mycket. Men det behövs ju inte när man spelar boll.

Nu beror ju inte mansöverskottet i Sverige enbart på invandringen. Utan också på att ”infödda svenska män” blir fler.

Och varken Anders eller Benjamin inbillar sig att de senare alltid lever upp till jämställda ideal.

– Det är nog vanligare än man tror att svenska män slår sina kvinnor. Fast de gör det i smyg, tror Anders.

Blir mansöverskottet allt för stort riskerar en massa män att bli utan fruar, vare sig de är svenskar eller invandrare, resonerar han.

– Det kan nog bli mer av både kriminalitet och droger då. Om man inte har en kvinna som styr upp det lite.

Så vad är en bra man?

De båda byggjobbarna petar i sig varsin tugga kebab och funderar en god stund.

– Man är snäll. Försörjer familjen. Byter däck och sköter grillen, säger Anders.

– Man skruvar ihop skiten man köpt på Ikea, skrattar Benjamin. Och så har man roligt med sin kvinna. Visar att man tycker om varandra.

***

Få har funderat så mycket över könsroller i olika kulturer som Pernilla Ouis.

Som 21-åring konverterade hon till islam. Idag är hon docent i hälsa och samhälle vid Malmö högskola med inriktning på etniska relationer. Efter mer än tjugo år har hon åter tagit av sig slöjan.

– Miljöer med många unga män är inte roliga. Jag säger inte att det bara handlar om invandrarkillar. Det kan vara i en fotbollsklubb eller något annat väldigt manligt sammanhang. Det blir lätt tråkiga normer som dominerar.

Hon pekar på Indien och Kina.

– Man skulle ju kunna tro att kvinnor värderas högre i samhällen där de är få. Men det är precis tvärtom. Förtrycket av kvinnor tycks bara bli värre.

Pernilla Ouis tycker det verkar som att politiker och myndigheter i Sverige tagits på sängen av den nya situationen.

Svårigheterna för en pojke från ett extremt patriarkalt samhälle som Afghanistan att anpassa sig till den svenska friheten och jämställdheten har gravt underskattats.

– Det är lätt att förstå de här killarnas förvirring. De kan ha blivit hitskickade av sina familjer som ankarbarn. Hela släkten förväntar sig förmodligen att de ska ta hit en kusin att gifta sig med. De har en stor försörjningsbörda. De är långt ifrån fria. Många av dem lever under stor press att upprätthålla det patriarkala systemet.

– Sådana mönster kräver en väldig kraft för att bryta. Det gör man kanske inte på en hel generation.

Många flyktingar kommer från länder där kvinnor mer eller mindre betraktas som männens ägodelar.

Om de männen ska ha en chans att integreras måste det svenska samhället sluta tassa och tydligt stå upp för goda värderingar, tycker Pernilla Ouis.

– Vi har kommit långt i Sverige när det gäller individualism och jämställdhet. Det är moderna värderingar vi ska vara stolta över. Det har krävt en lång kamp för att nå fram till detta. Män och kvinnor är, enligt våra ideal, fria individer som gifter sig av kärlek.

Så vad är det som nu krävs?

Pernilla Ouis suckar tungt.

En massiv upplysningskampanj, kanske.

– Jag skulle vilja ge de här invandrarkillarna en förståelse för vad jämställdhet är. En insikt om att både män och kvinnor vinner på det. Det behöver för övrigt en massa svenska män på landsbygden och annorstädes också lära sig.

***

Nere i träningslokalen i källaren på Norra Grängesbergsgatan i Malmö hänger en regnbågsflagga för fönstret.

En påminnelse, säger Marco Vega.

Om att män ska sluta göra det man så ofta gör: förtrycka andra.

– Det blir lätt så även i helt manliga grupper. Pennalism. Man hackar neråt. Det är bögen, den fete eller någon annan som står längts ner i hackordningen.

Vi har satt oss på varsin pilatesboll för att prata om ”den nya maskuliniteten” de vill uppnå. Den som inte bara utövar makt, utan tar ansvar och försöker förstå. Marcos kompis Peter Turkalj har anslutit. Han är också med i mansgruppen. Men inga kvinnor får delta.

– Vi kan gärna snegla på tjejerna och lära av dem. Men vi män måste göra vår egen grej, förklarar Peter.

Marco och Peter utgår från att den "destruktiva maskuliniteten" – den som krigar och förtrycker – är något som alla män får med sig från barnsben.

– Det sitter nästan i vårt dna att ta plats, säger Peter.

– Vi uppfattar det inte som något dåligt. Ta ”mansplaining”. Vi tar på oss att förklara en massa självklarheter fast ingen har bett om det. ”Vadå, jag förklarar ju bara?” säger vi och fattar inte att vi tar plats på någon annans bekostnad, säger Marco.

Som vuxen i Sverige fick hans partner ett missfall.

– Jag var fruktansvärt ledsen. Helt knäckt, men jag kunde inte visa det. Då var den en kille i ambulansen som tog mig i armen och sa: ”Marco, glöm inte bort dig själv mitt i allt detta.” Han hjälpte mig att få kontakt med mina egna känslor.

Om nu mansöverskottet i Sverige växer – vad gör det med samhället och människorna?

– Även om Sverige trots allt har kommit rätt långt när det gäller jämställdhet begås det många brott mot kvinnor. Om det blir fler män kanske den destruktiva manligheten blir ännu tydligare, funderar Marco.

– Mansöverskottet föder mer våld, tror jag. Tyvärr. Män är helt enkelt mer våldsbenägna än kvinnor, tror Peter Turkalj.

– Här i Sverige har vi lagar som förbjuder våld mot kvinnor och vi blir uppfostrade att inte slå. Ändå gör vi det. Hur svårt ska det då inte vara för en kille från Afghanistan som växt upp med att kvinnor är ägodelar, säger Marco.

I ett samhälle med många män med destruktiv maskulinitet blir alla förlorare.

Kvinnor och män.

De ratade invandrarpojkarna, liksom de infödda svenskarna, de som ”blir högerextremister, drar på sig svarta luvor och jagar marockanska gatpojkar”.

Marco Vega tycker att män ur medelklassen då har särskilda skyldigheter.

– Steg ett är att ta ansvar för sin egen maskulinitet.

– Steg två är att ta en ung kille i handen och säga: ”Kom med nu så ska jag visa dig vad det är att vara en bra man.”

På 1890-talet var kvinnoöverskottet som störst i Sverige. Till stor del på att så många män emigrerat till Amerika. Minskad spädbarnsdödlighet ledde sen under flera decennier till att svenska män levde längre. Runt 1960 var könsfördelningen jämn. Därefter stagnerade männens livslängd medan kvinnornas fortsatte öka. Runt 1980 var kvinnoöverskottet åter stort. Därefter har två faktorer lett fram till dagens mansöverskott: Ökad livslängd för män och mansdominerad invandring.