Kultur

Möbel med lådor fulla av kärlek

Ingjutet i mitt hjärta

Musik: Antonia Bembo/Elisabeth Jacquet de la Guerre/ Mattias Petersson. Libretto: Emma Broström. Bearbetning och regi: Helena Röhr. Medverkande: Christina Larsson Malmberg, Martin Vanberg, Catalina Langborn, Kate Hearne, Jonas Nordberg. Palladium 5.2
Operabyrån heter en musikdramatisk möbel, i vars lådor förvaras kärlek till barockmusik och till kvinnliga musikskapare. Byråchefernas aktuella antikrunda lanserar två tonsättare från 16-1700-talen, italienska Antonia Bembo och franska Elisabeth Jacquet de la Guerre.
Ensemblen i "Ingjutet i mitt hjärta": Catalina Langborn, Christina Larsson Malmberg, Kate Hearne, Jonas Nordberg, Martin Vanberg.Bild: Johan Westin
Båda framstående kompositörer, båda bortglömda. Låtlistan består av utdrag ur en rad sonator och från Bembos ”Produzioni Armoniche”. Dessa tolkas med inlevelse och lust av en fem personers ensemble i ”Ingjutet i mitt hjhärta”.
Konceptet ligger nära Operabyråns förra produkt, ”Kurtisanen och kärleken”, Vadstena-Akademien sommaren 2013. Återigen bevittnar man artisternas hängivna kompetens. I den här årgången finns Christina Larsson Malmbergs raka, intensiva sopran och Martin Vanbergs ljust klingande, flexibla tenor.
Dugligheten visar sig när Catalina Langborn och Kate Hearne trakterar violin och violoncell och när Jonas Nordberg med diskret dramatiska åtbörder låter luta eller gitarr ge stöd. Gruppen placerar sig prydligt i tidig-musik-omloppet.
Ett annat stöd ingår dessutom: nyskriven elektroakustisk musik av Mattias Petersson. Den kopplas in, inte för att ta över utan för att stärka och fylla på. Idén fungerar utan vidare, barockmusiken får en samtida kommentar.
Som underrubrik till ”Ingjutet i mitt hjärta” står ”en drömd fantasi över Antonia Bembos liv”. Drömmen är en önskan om att gestalta livet i fri skaparanda, då som nu en feministisk agenda, framsprungen ur motståndet mot allt som fjättrar och hindrar.
I musiken kan den åtrådda friheten växa sig stark, men stycket tar också fasta på att det finns komplikationer på frigörelsens väg. Exempelvis: är det möjligt att älska passionerat utan att förlora sig själv?
Som konstnärligt projekt är detta storstilat – ett annat ord är "överambitiöst"; man kan alternativt karakterisera målsättningen att gestalta drömmen om ett konstnärsliv som högtsyftande – ett annat uttryck vore "alltför anspråksfullt".
Vad lyssnaren/åskådaren får uppleva är en konsert med förflyttningar, medan det livgivande och det dramatiskt tändande är begränsat till det rent musikaliska. Trots Helena Röhrs styrande regihand. Operabyrån har ställt sig frågan: vart är vi på väg? Gott så. Gruppen uppfinner hjulet igen men har ännu inte hittat rätt spårvidd att rulla vidare på.
Gå till toppen