När jag hade sett fransmannen Claude Lanzmanns nio timmar långa dokumentär ”Shoah” en påskdag för tjugo år sedan på Folkets Bios gamla Bian i Malmö, trodde jag inte att jag någonsin skulle behöva veta mer om Förintelsen. ”Shoah” framstod som den ultimata berättelsen om judarnas öde.