Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nära pensionen - då löstes cheferna ut

Flera äldre chefer har lösts ut från kommunen trots att de närmade sig pensionsåldern.
Några fick miljonavtal men är ändå kritiska mot kommunen. De reagerar mot att få gå hem med lön utan att jobba.

Birgitta Darrell var 62 år när hon förra våren slutade som stadens servicedirektör.
Inför en omorganisation lämnade hon Rådhuset med två årslöner i bagaget, totalt 1,7 miljoner kronor.
Birgitta Darell.Bild: Sven-Erik Svensson
I dagarna fick hon ett nytt jobb som strategisk rådgivare för ett nystartat företag. Hon kan tjäna pengar där utan att det görs avdrag på avgångsvederlaget från kommunen.
Varför är detta försvarbart?
– Det är inte försvarbart. Jag har jobbat i staten i 30 år och aldrig någonsin att man där köper ut chefer som man gör i Helsingborg och andra kommuner. Jag reagerade redan när jag kom till kommunen, säger Birgitta Darrell, som jobbat inom staden sedan 2007.
Hon fortsätter:
– I staten ger man ofta personer ett uppdrag eller en utredning att arbeta med. Man får arbeta för pengarna.
På fredagen berättade tidningen att 32 chefer har lösts ut från kommunen de senaste fem åren.
Läs också Chefskarusell för mångmiljonbelopp
Nära hälften, 15 av dem, hade inte många år kvar till pensionen. De flesta var 62 år eller mer. Totalt, inklusive skatter och avgifter, har de äldre kostat kommunen drygt 15 miljoner kronor att lösa ut, visar HD:s granskning.
Det finns fler än Birgitta Darrell som fått förmånligt avtal och ändå är kritisk mot kommunens agerande.
Kerstin Hassner.Bild: Sven-Erik Svensson (arkiv)
– Det var väldigt dåligt, olyckligt och fruktansvärt för den enskilde, säger Kerstin Hassner.
Hon skulle fylla 61 när hon sommaren 2012 fick sparken som stadens kulturchef. Hon hade bara drygt ett halvår kvar på sitt förordnande, men en fast tjänst i botten. Nu fick hon 1,1 miljoner kronor när hon tvingades gå i förtid.
Läs också Tio dyraste uppgörelserna 2011-2015
– Jag hade gärna avstått från avgångsvederlaget och arbetat vidare. Men det var inte aktuellt.
Varför fick du sluta då?
– Jag fick inget bra svar på det från kommunledningen. Man trodde antagligen inte på mig, säger Kerstin Hassner.​
Resultaten uteblev och förtroendet för henne var lågt, löd stadsdirektören Palle Lundbergs förklaringar i tidningen när han sparkade henne 2012.
Kerstin Hassner anser ändå att alla vägar måste prövas innan någon köps ut. Hon säger om Helsingborgs stad:​
– Det är ovanligt vanligt med uppgörelser där. Andra kommuner verkar vara mer restriktiva.
Kerstin Hassner, som i dag är 64 år, gick vidare och blev snart kultur- och bibliotekschef i Danderyd. Helt enligt avtalet med Helsingborgs stad fick hon behålla hela avgångsvederlaget.
Göran Jönsson är inne på samma linje. Han lämnade självmant tjänsten som socialchef 2013 och gjorde sedan en utredning åt kommunen. Men därefter var han periodvis arbetsbefriad med lön.
Göran Jönsson lämnade självmant posten som socialchef år 2013. Han var periodvis arbetsbefriad fram till pensionen, men fick ändå lön.Bild: Sonny Thoresen (arkiv)
 
– Jag skulle kunna bidra, men man ville inte använda mig. Jag skulle till exempel ha kunnat vara mentor för socialarbetare som i dag är väldigt utsatta. Jag har trots allt 40 års erfarenhet, säger han.
Istället gjorde Göran Jönsson nytta i Klippan. Där fick han jobb som socialchef under delar av 2014. Han fick dock inte dubbel lön.
Alla äldre chefer som fått eller tvingats sluta uttrycker emellertid inte kritik.
Läs också Ex-chefer vittnar om toppstyrt Rådhus
Björn von Wachenfeldt säger inte mycket alls till tidningen:
– Jag har inga kommentarer. Det är passé för mig. Det är många år sedan.
Björn von Wachenfeldt fick 1,1 miljoner kronor för att sluta som chef för Skolstaden. Han var då 65 år.Bild: Christian Törnqvist (arkiv)
Han var chef för Skolstaden där flera kommunala gymnasieskolor ingick. Hösten 2012 skulle han fylla 65 år.
Men istället för att runda av och gå i pension fick han 1,1 miljoner kronor på ett bräde mot att sluta.
Varför var det rimligt?
– Jag vill inte uttala mig om det. Jag vill inte kommentera över huvud taget.
Björn von Wachenfeldt hade dock mer att ge efter Skolstaden. Och han kunde ta nytt jobb på annat håll utan att få avdrag från sitt avgångsvederlag. Än i dag arbetar han, nu som rektor på en grundskola i Haninge.
Förre räddningschefen Jörgen Hallberg var 63 år när han 2013 lämnade sin post. Ett skäl var att ett nytt nordvästskånskt räddningstjänstförbund skulle bildas.
Jörgen Hallberg slutade som räddningschef när han 63 år. Han fick gå hem med full lön tills han fyllde 65. Enda motkravet var att stå till arbetsgivarens förfogande om det skulle behövas.Bild: Anders Malmberg (arkiv)
 
– Ledningen hade sagt att de ville ha en chef utifrån. Och då kunde den som anställdes börja betydligt tidigare än beräknat, säger Jörgen Hallberg.
Själv skulle han stå till arbetsgivarens förfogande fram till pensionsdagen, men behövde sällan rycka in.
Han hade ett krav för att lämna i förtid:
– Jag måste ha en uppgörelse. Och jag fick full ersättning tills jag blev 65.
Det blir dyrt för skattebetalarna. Varför är det försvarbart?
– Det har jag inga kommentarer till, säger Jörgen Hallberg.
Bild: Sven-Erik Svensson

Stadsdirektören svarar: Bättre att gå skilda vägar

Det är bättre med ett avslut och en ekonomisk uppgörelse än att ha kvar före detta chefer i verksamheten. Så lyder stadsdirektör Palle Lundbergs filosofi.
Men några av de före detta cheferna är kritiska. De säger att de kunde jobbat vidare med annat, istället för att gå hem med ett avgångsvederlag.
Palle Lundberg säger att han varken kan eller vill prata om enskilda avgångsvederlag, med hänsyn till de inblandade.
Men han ger ett generellt svar:
– Alla arbetsgivare hamnar i situationer där höga chefer av en eller annan orsak inte fungerar i sin roll. Ibland kommer man till ett läge där det inte är möjligt att hitta en annan lösning i organisationen.
Palle LundbergBild: Sven-Erik Svensson
Han berättar om sin filosofi: Det är bättre att få ett avslut än att ha en pool med överblivna chefer.
– Min bestämda uppfattning är att det är bättre både för individen och organisationen att gå skilda vägar. Att tvinga kvar chefer och konstruera utredningsuppdrag som vi inte ens är i behov av är inte bra arbetsgivarpolitik, säger Palle Lundberg.
Rolf Löfberg, rutinerad chefsförhandlare på Akademikerförbundet SSR, håller inte med. Han ser stora möjligheter att behålla och dra nytta av cheferna, istället för att köpa ut dem:
– Man kan lägga en specialtjänst som är i samma skikt som chefer. Det är inga problem.
Rolf Löfberg ger ett exempel:
– Som arbetsgivare kan du säga: Du är rektor. Jag lyfter dig i den delen som handlar om att leda och fördela arbetet på skolan. Jag tillskapar en tjänst som senior rådgivare. Du ska jobba med att styra upp skolans organisation eller vara behjälplig inom den sociala svängen.
Just inom skolans värld hittar vi hela 9 av de 15 äldre chefer som kommunen löst ut. En orsak till det kan vara att skola och fritid är stadens största förvaltning med en budget på tre miljarder kronor.
Varför var det rimligt att Björn von Wachenfeldt fick 1,1 miljoner kronor för att sluta vid 65 års ålder som Skolstadens chef?
Ing-Marie Rundwall, stadens utbildningsdirektör, vill inte svara på det.
– Av respekt för den andra parten, säger hon.
Men tillägger:
– Generellt är det fler och fler som vill jobba tills de är 67 år.
Björn von Wachenfeldt fortsatte som rektor i annan kommun.
Är inte det ett tecken på att han kunde ha gjort nytta i Helsingborg i stället?
– Jag önskar alla medarbetare lycka till. Det är inte säkert att de passar här, men på andra ställen.
Det skulle också vara svårt att bli rektor i vår organisation om man som han tidigare har varit chef för rektorer, säger Ing-Marie Rundwall.
Varför har inte de andra utköpta kunnat användas i skolorganisationen?
– Vi är skyldiga att erbjuda tjänster på likvärdig nivå. Det är inte så lätt att ordna.
Alla Palle Lundbergs förvaltningschefer som slutat har lämnat sin post före 65-årsdagen. Han har också varit generös mot flera chefer som närmat sig pensionsåldern.
Två av dem fick gå i förtid med särskild avtalspension, kulturchefen Andrea Tuchten Danielsson och chefen för arbetsmarknadsförvaltningen Bengt Avedal.
– Det är två personer som kommit upp i åren och sagt: "Jag känner inte att jag har energi och kraft att vara kvar i rollen. Det bästa för verksamheten är att växla in en annan chef". Då kan jag säga "nej, du ska vara kvar" - eller hitta en lösning. Men jag har inte hittat en likvärdig tjänst till dem, säger Palle Lundberg.
En så förmånlig sorti kan knappast undersköterskor i 62-63-årsåldern göra om de känner sig slitna?
– Kraven är extremt hårda på en förvaltningschef med mångmiljonbudget och hundratals eller tusentals medarbetare. Att utifrån en sådan roll gå ner i tjänst eller hitta en annan roll är väldigt svårt. Det är lättare att hitta flexibla lösningar för undersköterskor. Och vi tittar på sådana lösningar som underlättar för dem som jobbat länge och fått förslitningsskador, säger Palle Lundberg.
Gå till toppen