Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Rappt och kul i Hades

Resan till dödsriket

Regi: Margareta Larson. Koreografi: Lotta Lagerström Dyrssen. Kostym: Leif Persson. Medverkande: Åsa Ahlander, Oscar Hielm, Åsa Hörling. Teater Sagohuset, Lund, 12.2
Till de teaterhus som hållit kursen styvnackat sedan starten hör Teater Sagohuset i Lund, som i mångt och mycket är ett hus just för sagor. Låt vara ett väl litet och skamfilat hus, som likt en bonsaikruka begränsar möjligheterna för ensemblen att växa och skapa större och mer utrymmeskrävande uppsättningar.
Ur "Resan till dödsriket".Bild: Sagohuset
Men inom sina ramar verkar Sagohuset framgångsrikt och bedriver dessutom en omfattande turnéverksamhet runt om i regionen. Sagorna och myterna som behandlas hämtas från världens alla hörn, med en särskild förkärlek för den grekiska mytologin som belysts i en rad uppsättningar, senast i Dario Fos monolog ”Daidalos och Ikaros” som hade premiär så sent som i januari.
Nu tas ett samlat grepp om myterna i musikteaterföreställningen ”Resan till dödsriket” som på fyrtiofem minuter blankt redogör för hela tre nedstigningar i dödsriket Hades. Materialet är välkänt för ensemblen och Oscar Hielm och Åsa Ahlander har exempelvis redan gestaltat kärleksparet Orfeus och Eurydike i en tidigare uppsättning.
Så är handlaget också vant och humoristiskt när gestalterna en efter en introduceras, som egensinniga släktingar på besök. Som Sisyfos, som gjorde det enda rätta och försökte rädda ”fjortisen” Egina undan Zeus gubbsjuka begär. Som straff tvingades han rulla ett klippblock uppför ett berg i all evighet, ett block som i uppsättningen reducerats till en tennisboll.
Korta berättelser varvas med musik, sång och gestaltning och resultatet är rappt och roligt om än i allra högsta grad fast forward. Till behållningen hör samspelet mellan de tre skådespelarna som är lustfyllt och dynamiskt, med kluriga kompositioner och en berättarmodell som öppnas allt mer och inkluderar publiken i de konstnärliga valen.
Gå till toppen