Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Vera Vinter vinkar till sittmonster och byter material, men motivet är detsamma.

Norrbottniska Vera Vinter har, sedan debutalbumet ”Idyll”, tagit steget från akustiska gitarrer mot en ljudbild präglad av vad hon kallar för monster­syntar. Förändringen kan beskrivas som när en konstnär byter akryl mot akvarell, men fortsätter med samma motiv. Vinter bearbetar alltjämt lika delar intryck från tystnaden i Stora Lapp­träsks skogar som från Stockholms urbana puls. Det resulterar i att en del av hennes nya låtar för tankarna till norska elektroduon Röyksopp.
Vera Vinter åker på drömsafari.Bild: Ann Katrin Blomqvist
Men det är inte syntarna som gett senaste plattan namnet "Monsterland”, utan illustratören Hans Arnolds tecknade skräcksaga. Precis som Arnold angriper Vinter gärna mörka teman men med vackra, noggranna penseldrag som, med sin kontrast, både för­virrar och fördjupar. I första spåret – en skir, synt­baserad schlager­pastis – manar hon oss försiktigt att våga lyfta blicken för att möta våra medmänniskor i nöd.
Texterna är introspektiva och ärliga, men kräver många lyssningar för att ta till sig. Min favorit blir därför akustiska ”Dröm­safari”, där Vinter reser mellan inre landskap som illustreras perfekt utan ord. Som en karaktär i Arnolds böcker lämnar hon sin storstad i gryning, flyger ut över skogen och svävar vidare mot det kalla havet där valarna sjunger.
Gitarrerna tittar ändå in lite då och då, till exempel i Kentrockiga ”Allt kött är hö”, som lånat sin titel från en psalm som sjungs på begravningar. Den handlar om att förlora någon man älskar, men att behålla personen inom sig, liksom nattviolen som ska åter­födas och så småningom kyssas av en skogsäng med fjärilar.

TIPS

Vera Vinter: Monsterland (album)
Charlie Hilton: Palana (album)
The Prettiots Fun’s Cool: - (album)
Gå till toppen