Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Digitalt & teknik

Barn och sociala medier: ”Jag skickar över trehundra snaps om dagen”

Barn och unga använder sociala medier som aldrig förr. Det har väckt en debatt om förbud, lagstiftning och behovet att vara ”in real life”. Expertens Elza Dunkels råd till föräldrar är enkelt: ”Sluta panika”.

Bild: Hussein El-Alawi
Sirin Assi på Johannesskolan i Malmö tar upp telefonen, klickar på den gula ikonen med spöket och visar den senaste bilden hon lagt ut på Snapchats tidslinje. En semla. Den lades upp för 53 minuter sedan. 42 av hennes vänner har redan sett den konstaterar hon glatt. Den senaste timmen har hon också skickat otaliga snaps – men de försvinner efter några sekunder.
– Vad jag tar bilder på? Det är allt! Direkt när man ser något lite roligt eller ovanligt så tänker man: Snapchat! Jag skickar över trehundra snaps om dagen.
– Och om det inte finns något roligt att dela med sig av så frågar man om någon annan kan underhålla en, fyller hennes kusin Nora Assi i.
De scrollar och visar selfies med regnbågetungor, stjärnögon, ännu fler semlor, kompisar på café.
Läs också Klockan 16: Chatta med forskaren Elza Dunkels om barns digitala vardag
De är ganska typiska för den generation de tillhör. Föräldrarnas favorit Facebook tappar användare bland de yngre. Snapchat har blivit favoriten. De flitigaste Snapchattarna är just högstadietjejer – tre av fyra använder det dagligen, visar en undersökning från Internetsstiftelsen. Undersökning sätter också fingret på hur snabbt det sociala medielandskapet förändras. I förra årets studie fanns Snapchat inte ens med under avdelningen för sociala medietjänster.
Föräldrars oro kan ställa till det. Att ta barnens telefon och ta sig friheten att radera en app är en stor integritetskränkning.
När internet och barn kommer på tal så är det ofta i samma andetag som grooming och näthat. Barnläkare ropar efter myndighetskontroll och begränsningar av barns skärmtid. Regeringen diskuterar åldersgränser för sociala medier. Det varnas för gamnackar och ”naturbrist”.
Siri Assi och Nora Assi.Bild: Lovisa Höök
Senaste varningen gällde den Twitterägda appen Periscope - som lanserades för ett år sedan. Med den kan vem som helst livesända rörligt material via sin mobil. Det går också att zooma och kommentera under sändningen. I Sverige har appen främst slagit igenom hos barn och tonåringar.
Medier har de senaste veckorna rapporterat om frustrerade lärare som blir smygfilmade på lektionerna och hur barn pressas att göra saker för att få fler tittare. Inlägg som ”Vid 50 tittare kommer jag visa Bh:n... ” ”Slår till läraren vid 50” och ”Strippar vid 20” gjorde att flera skolor införde förbud mot appen. Socialtjänsten i en kommun ansåg att Periscope var en arena för grooming och nätmobbning och direkt farlig. De uppmanade alla föräldrar att radera appen i barnens telefoner.
Men vad säger då forskningen? I mer än sjutton år har Elza Dunkels vid Umeå universitet studerat barns och ungas vanor på internet. Hon vill mana till lugn.
 
Läs också Så hänger du med i dina barns digitala vardag
 
– Föräldrars oro kan ställa till det. Att ta barnens telefon och ta sig friheten att radera en app är en stor integritetskränkning. Det finns både brott och olämpliga saker på Periscope - varför skulle det inte finnas det när det finns på Facebook, Twitter, hemma hos folk och i skolan? Men bara för att det förekommer kränkningar i skolan så man inte ens drömma om att offra sina barns utbildning och stänga ner skolan. På samma sätt bör vi tänka om appar som Periscope. Det sämsta vi kan göra är att förbjuda appen och stänga ner samtalet om det, säger hon.
Elza Dunkels menar att det inte längre helt går att hindra barn från att få trista erfarenheter från nätet och att fokus därför istället bör ligga på att lära barn hur man ska orientera sig i potentiellt farliga miljöer. Som vuxen handlar det om få dem att välja bort risker och hitta rätt strategier för att skydda sig själv, stötta andra och se till att inte bli förövare själv.
– Barn som är vana användare upplever större trygghet på nätet eftersom de har tränat i olika situationer. Och ännu tryggare känner sig barnen om föräldrarna är vana användare. Det hänger ihop med att de vet att det finns någon att vända sig till. Varningar är direkt farliga. Risken är att barnen agerar i hemlighet istället och inte vågar berätta om det händer något allvarligt. Istället blir de totalt panikslagna och klandrar sig själva eftersom de brutit ett löfte till sina föräldrar.
Elza Dunkels, forskare vid Umeå universitet.Bild: Mattias Pettersson
Undersökningar visar att många föräldrar oroar sig mycket för att deras barn ska råka illa ut på internet. Samtidigt upplever nästan hälften av alla barn mellan 13 och 16 år att deras föräldrar ”sällan eller aldrig” pratar om saker de gjort eller sett på internet.
– Min och andras forskares erfarenhet är att många unga vill prata med någon vuxen som inte blir upprörd eller ledsen. Flera barn har sagt till mig att de gärna skyddar sina föräldrar från att bli ledsna. Om du som förälder blir upprörd över det dina barn berättar - spela lugn så är det större chans att du får förtroendet igen. Förtroende är avgörande för att du som vuxen ska kunna förbereda barnet så att de kan skydda sig själva, säger Elza Dunkels.
De unga vi pratar med på Johannesskolans fritidsgård berättar att de inte delar med sig av vad som händer på nätet med sina föräldrar - inte ens när de är med om något jobbigt. En del är vänner med sina föräldrar på Instagram eller Facebook medan forum som Snapchat är en helt föräldrafri zon.
– Det är lättare att diskutera med sina syskon – vi är uppväxta i samma tid, säger Nora Assi.
 
***
 
Medan barn och unga surfar för allt vad skärmarna håller så rasar debatten om hur kommande generationer påverkas av ett ständigt uppkopplat liv.
Det är en oroande utveckling vi ser nu där de vuxna abdikerat från sitt ansvar. Begränsning av skärmtid är ett måste.
En av dem som höjt rösten är barnläkaren Åse Victorin. Hon berättar att hon varje vecka möter barn med beroendeproblematik kopplat till internetanvändande i sitt arbete inom elevhälsan i Göteborg.
– De som kommer till mig har sömnsvårigheter, saknar mening och jag ser en direkt koppling till stillasittande framför datorn. Det värsta är inte vad du gör på skärmen utan att du förlorar det som du annars skulle ha gjort "in real life". Barn bygger inga kojor längre och spelar inte fotboll spontant.
Bild: Hussein El-Alawi
De mobila skärmarna har skapat helt nya beteenden, både bland vuxna och barn. Åse Victorin berättar om hur hon ser barn i skolmatsalar som sitter böjda över sina skärmar och glömmer att äta. Hon tycker att mobiltelefoner borde förbjudas på skoltid och att datorer bara skulle få användas i skolarbetet. Unga idag tillbringar alldeles för mycket tid på med att youtuba, snapchatta och googla runt utan att lära sig något, menar hon.
Och hon skräder inte heller orden till föräldrarna.
– Hallå, vakna! Ta ert ansvar och se till att barnen får en rofylld nattsömn och möjlighet att utveckla sin sociala och empatiska förmåga i det verkliga livet. Det är en oroande utveckling vi ser nu där de vuxna abdikerat från sitt ansvar. Begränsning av skärmtid är ett måste.
Många föräldrar känner sig villrådiga kring hur skärmtid ska hanteras. Några säkra rekommendationer på vetenskaplig grund kring finns inte. Åse Victorin menar att försiktighetsprincipen bör gälla och tycker att Statens medieråd borde gå ut med tydligare råd.
Själv utgår hon från Amerikanska barnläkarsällskapets rekommendationer – max en timmes skärmtid från förskoleklass till åtta år och från skolåldern max två timmar per dag.
– Barnen kommer att gnälla de första dagarna. Sen anpassar de sig – barn är väldigt anpassningsbara.
Elza Dunkels håller inte alls med. Hon tror aldrig att vi kommer få myndighetsbeslutade minuter om hur mycket tid som är lämpligt att titta på en skärm.
– Man måste titta på individens behov. Det går inte ens ha särskilda regler inom en familj. Det som passar för ett barn kan skapa rastlöshet hos ett annat. Vi skulle aldrig drömma om att ha gemensamma förhållningssätt runt att äta broccoli eller spela fotboll.
Hon tycker att skärmtid är ett förlegat uttryck.
– Det kommer från den tiden när vi hade stationära datorer. Skärmtid idag innefattar allt från att prata på Facetime med mormor till att lägga pussel. Det är viktigare på att titta på vad barnet gör vid skärmen än hur länge. Vi kan inte stoppa digitaliseringen och vår uppgift är att stötta våra barn i den utvecklingen. Det finns säkert människor som tycker att det var bättre när man sågs vid korvkiosken. Men för de allra flesta har det blivit ett plus som ger mer umgänge. Bara en annan sorts.
Bild: Hussein El-Alawi
Ulf Dalquist, forskningsansvarig vid Statens medieråd, tycker inte att varken läkare eller staten ska ge några konkreta råd kring skärmtid i nuläget.
– Den dag det finns någon entydig forskning om vad som är lagom bra och dåligt så går vi gärna ut med råd. Men forskningsunderlaget är ganska magert. Det är inget som säger att man kan överföra rekommendationer i amerikansk kontext. Det är stor skillnad på amerikansk barnuppfostran och svensk, liksom på medieutbudet.
När Statens medieråd började undersöka ungas medievanor för elva år sedan var den vanligaste aktiviteten efter skolan fortfarande att träffa kompisar hemma hos någon eller ute på stan. Nu är det mobilen, sociala medier, umgänge med familjen och film som toppar listan, visar den senaste rapporten från Statens medieråd. Redan i mellanstadiet har nästan åtta av tio en egen smart telefon i fickan. I högstadiet är siffran 98 procent.
– Det har skett en gigantisk förändring de senaste åren. Idag har vi hela världen och alla våra kompisar i fickan. För tonåringar har sociala medier i någon mån ersatt korvkiosken i centrum. Det är där man hänger och träffar kompisar. Det är inget man kan förbjuda eller ändra på, säger Ulf Dalquist.
Livet pågår minst lika mycket på nätet. Men vi leker fortfarande tjuv och polis och sånt - även om vi inte hänger vid korvkiosken
Och det kryper snabbt neråt i åldrarna. Vid första undersökningen var den genomsnittliga debutåldern för internetanvändning nio år. Idag har en majoritet av barnen varit på nätet redan när de fyller tre år. En 12-åring använder sociala medier lika mycket och på samma sätt som en 15-åring gjorde för fem år sedan.
– Våra undersökningar visar att det finns ett kunskapsglapp hos föräldrar. De pratar mer med sina barn om tv-tittande än om vad som skett på nätet. Därför har vi i år tagit fram råd runt hur föräldrar kan ändra på detta.
Sirin och Nora Assi på Johannesskolan förevigas medan de tar en selfie med mobilen. De vill genast kolla på bilden i systemkameran och det dröjer inte länge innan bilden på kameraskärmen plåtas av och läggs ut på Snapchat. Någon uppdelning av vad som är online, offline och in real life tycks inte finnas.
– Man är på båda ställena samtidigt. Livet pågår minst lika mycket på nätet. Men vi leker fortfarande tjuv och polis och sånt - även om vi inte hänger vid korvkiosken, säger 13-åriga Sirin Assi.
 
***
 
Var går gränsen mellan att övervaka och visa sig intresserad? Ska man som förälder kräva att bli accepterad som vän i sociala forum som Facebook eller Instagram för att barnet ska få använda dessa forum? Lyssna på No hate-poddens avsnitt Föräldrarna som diskuterar just dessa frågor.
Podcast: No Hate

Fem råd till dig som förälder

Trots att livet på internet är lika verkligt som det vanliga livet pratar de flesta familjer betydligt mindre om det som händer på internet. Här är fem steg för att ändra på detta.
1. SKAFFA KUNSKAP
Skaffa dig kunskap om hur olika sociala medier och spel fungerar, så att du har något att relatera till. Be ditt barn berätta om och visa funktionerna i de forum som just ditt barn brukar besöka.
2. FÖRKLARA DIN ORO
Om du är orolig för att ditt barn ska bli utsatt för kränkningar på internet, berätta det. Förklara vad du oroar dig för och varför.
3. UTARBETA STRATEGIER
Kanske har ditt barn egna strategier för att hantera problem på internet? Om inte – utarbeta sådana tillsammans.
4. UPPMANA DITT BARN ATT REAGERA
Uppmana ditt barn att berätta även om kränkningar som andra råkar ut för. Diskutera hur ditt barn kan reagera och agera i olika situationer där hen blir vittne till en kränkning.
5. SKULDBELÄGG INTE
Om ditt barn berättar att hen råkat ut för en kränkning på internet – skuldbelägg inte, även om du tycker att hen kanske betett sig obetänksamt. Ta reda på vad som har hänt och försök sedan att lösa situationen tillsammans med ditt barn.
Källa: Statens medieråd
Gå till toppen