Det finns en bok som heter ”Där går Tjuv-Alfons!” som gör mig rätt nedstämd. I den blir Alfons falskt anklagad för att ha stulit en nyckel till en koja. Barnen pekar, viskar och kallar honom för tjuv. Alfons gråter, drömmer mardrömmar och har ångest. Ingen tror på honom. När nyckeln väl hittas i ett fågelbo fortsätter barnen ändå att misstro Alfons.