Tusentals människor ska efter höstens flyktingström hitta sin väg in i det svenska samhället. Många av dem i Malmö. I stället för 5 000 nya invånare räknar kommunen med 7 000 fler invånare - varje år fram till 2019.

Men frågan är hur möjligheterna för att etablera sig här och få ett jobb egentligen ser ut?

Kommuner och myndigheter svämmar över av rapporter och utredningar kring integration och flyktingar. Men varken hos Malmö stad eller Arbetsförmedlingen finns statistik som visar hur många år det tar för nyanlända i Malmö att slå sig in på arbetsmarknaden.

Sydsvenskan har därför, tillsammans med Statistiska Centralbyrån (SCB), tagit reda på det.

Statistiken sträcker sig från 1997 till 2014.

Vår kartläggning visar att det är betydligt svårare för flyktingar i Malmö att få jobb - jämfört med övriga landet.

Av dem som kom för tio år sedan hade bara 36 procent jobb 2014.

Av de flyktingar som kom för fem år sedan hade bara 18 procent ett arbete.

På Arbetsförmedlingen i Malmö följer man inte flyktingarna på det här sättet. Myndigheten mäter bara hur det går för människor som deltar i deras projekt.

De tittar på vad personerna som har gått etableringsprogrammet gör efter upp till ett år. Men inte vad som händer när flera år har passerat.

Nu får Thomas Behrens, analytiker på Arbetsförmedlingen i Malmö se siffrorna för första gången.

– Man kan inte vara nöjd. Det är ingen som är nöjd. Den som inte deltar i arbetslivet är en kostnad. Ser man sedan den enskilde framför sig som drabbas av detta så kan man inte heller vara nöjd. Det är en lång period som de är utestängda från arbetsmarknaden, säger han.

Det har sett bättre ut.

Vår kartläggning visar att nästan hälften av flyktingarna som kom 1997 hade ett jobb efter tio år. Men för varje år som har passerat har det i princip blivit svårare och svårare för flyktingar i Sveriges tredje största stad att slå sig in på arbetsmarknaden. Kurvan pekar neråt.

Från 48 procent, år 2007, till 36 procent, år 2014. 

Siffrorna innebär inte att alla andra är arbetslösa. De kan studera, delta i arbetsmarknadsprojekt, vara föräldralediga eller sjuka.

Arbetsförmedlingens chef i Malmö, Aleksandra Garbeska, vill först inte kommentera siffrorna. Hon hänvisar till att integration inte alltid ingått i Arbetsförmedlingens uppdrag.

– Detta visar att det är viktigt att vi är med tidigare i processen. Det har vi inte varit tidigare. Jag tror att vi kommer att ha större framgång framöver, säger hon.

Aleksandra Garbeska pratar gärna om alla insatser som Arbetsförmedlingen nu jobbar med inom det så kallade etableringsuppdraget för de som nyligen kommit hit. Ett program för nyanlända där det ingår undervisning i svenska, samhälle och kultur.

Arbetsförmedlingen har i vissa områden även börjat kartlägga kompetensen tidigare hos de nyanlända för att snabbare kunna matcha dem mot bristyrken som till exempel lärare och vårdpersonal. Det kan förbättra jobbmöjligheterna för dem som kommer nu.

– Precis samma som för alla andra. Utbildning, arbetsplatspraktik, stärkt samarbete med arbetsgivare. Vi behöver också bättre utbildningsinsatser inom vuxenutbildningen.

Hon poängterar också att det inte alltid är snabba lösningar som är det bästa.

– Om en tandläkare börjar jobba som barnskötare medan vi i Sverige saknar tandläkare, då blir det en positiv siffra här i statistiken. Men har vi gjort rätt val?

På Malmö högskola konstaterar forskare att siffrorna för Malmö skiljer sig både från riket och från Stockholm.

– De ligger en bra bit under riksgenomsnittet, konstaterar Henrik Emilsson, doktorand i internationell migration och etniska relationer på Malmö högskola, när han får se dem.

Det finns flera anledningar, tror Pieter Bevelander, professor vid Institutionen för internationell migration och etniska relationer på Malmö högskola.

Historiskt sett har Malmö en högre arbetslöshet än i riket. Malmös arbetsmarknad har ändrats och numera ställs högre krav på utbildning och de lågbetalda jobben. Dessutom har Malmö en stor sekundär inflyttning. Många som först bott någon annanstans söker sig hit.

– Om man inte har trivts i Norrland eller på någon liten ort så är Malmö en så kallad attraktionsstad. Men då måste de nästan börja om sin etablering. De måste lära sig en ny arbetsmarknad, säger Pieter Bevelander.

Tittar man på statistiken så har något hänt 2012 och 2013. Allt fler flyktingar verkar snabbare få jobb. Men ingen vi frågar kan riktigt säga vad det beror på.

– Det har man inte sett i resten av Sverige. Men det kan betyda att det har gått bättre i Malmö på senare år, säger Henrik Emilsson.

Fortfarande är det också en stor skillnad mellan könen. För kvinnorna tar det betydligt längre tid innan de börjar jobba.

Vår och SCB:s undersökning visar att 91 procent av kvinnorna inte hade något jobb efter fem år. Bara nio procent hade börjat jobba.

Inte heller kommunalråd Andreas Schönström (S) med ansvar för arbetsmarknaden har sett siffrorna tidigare. Men redan innan han får titta på statistiken gissar han:

– Dåligt. Vi lyckas inte på det här området. Det vi gör är inte bra, säger han och syftar på etableringen av flyktingar i Sverige.

Att kurvan pekar neråt och situationen verkar bli värre beror bland annat på förändringar av Malmös arbetsmarknad, menar han. När tillverkningsindustrin lades ner försvann många av de enklare jobben.

Han talar också om Malmö som motsägelsernas stad.

Arbetsgivarna hittar inte den arbetskraft de behöver här.

– Vi har aldrig haft så många jobb i Malmö som nu. Samtidigt är vi kommunen med näst högst arbetslöshet i landet. Det är den stora kontrasten med Malmö som är så svår att ta till sig.

Andreas Schönström lyfter fram den benhårda konkurrensen om de enklare jobben. Han tar ett konkret exempel:

Ett jobb på Espresso house. Här tävlar en arbetslös invandrare med unga människor som gått ut gymnasiet eller högskolan.

– Vem tar arbetsgivaren? För ungdomarna är det bara ett ingångsjobb för att betala hyran och inget avgörande jobb. Den nyanlände killen kanske hade stannat i tio år och gjort karriär. Men det är det som är bekymret. Alla trängs om de här jobben.

I statistiken syns inte de som pendlar till jobb i andra länder, tex Danmark, men enligt SCB påverkas inte statistiken för flyktingar inte nämnvärt. Det kan i siffrorna även finnas människor som har flyttat från landet men ändå är registrerade här.