Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

De lämnade storstadslivet för att rädda släktgården

Efternamnet förpliktar. Men det var inte alls självklart för Therese Gånemo och Peter Malmgren att ta över gården som gått i arv sedan 1650.

Den fyrlängade gården från 1890 ligger i en sänka mitt i lilla byn Gånarp, utanför Ängelholm.
Här växte Therese Gånemo upp tillsammans med sina föräldrar och tre syskon.
Peter Malmgren, Therese Gånemo och barnen Stina och Fred har efter sex år rotat sig på släktgården i Gånarp. De ser många fördelar med livet på landet, fast de saknar stan ibland. Men då finns Peters släkt i Stockholm att hälsa på.Bild: Mats Roslund
Gården har varit i släktens ägo ända sedan 1650, och kanske ännu längre. Men det var inget hon hade så djupa tankar kring under sina första trettio år.
– Jag har alltid sagt att jag ska ta över. Men det var bara på skoj. Det var långt senare som jag började reflektera över att det är så många generationer och att det är ganska häftigt, berättar Therese Gånemo.
– När jag var liten bodde min farfar på tomten intill också. Där byggde han ett hus när mina föräldrar tog över gården 1980.
Men så köpte mina föräldrar en lägenhet inne i Ängelholm och då kom frågan upp. Vad gör vi med gården?
Redan när Therese Gånemo var arton år flyttade hon hemifrån. Och hamnade sen i Stockholm där hon träffade sin blivande sambo Peter Malmgren.
Läs också Gårdar kvar i svenska familjer tack vare lång fred.
Att de skulle flytta ut på landet och tillbaka till Therese barndomshem fanns inte på kartan.
– Men så köpte mina föräldrar en lägenhet inne i Ängelholm och då kom frågan upp. Vad gör vi med gården?
"Hade det inte varit en släktgård så är jag inte säker på att vi hade flyttat ner", säger Therese Gånemo.
Inget av de fyra syskonen ville ta över.
– Jag bodde i Stockholm och hade ett bra jobb som sjuksköterska. Min ena syster bodde i Göteborg, min andra syster hade nybyggt hus i Bjärnum och min bror läste i Jönköping. Så mina föräldrar började planera för försäljning.
Peter, som är uppvuxen inne i Stockholm, var faktiskt mer sugen än jag var. Och mamma hade en intensiv sms-kampanj med honom.
Då blev Therese Gånemo gravid. Och Peter Malmgren blev arbetslös.
– Det kändes nästan som att det var någon som sparkade ner oss. Peter, som är uppvuxen inne i Stockholm, var faktiskt mer sugen än jag var. Och mamma hade en intensiv sms-kampanj med honom, det visste jag inte då, säger Therese.
– Vi skulle ändå behöva flytta från vår tvåa och jag kände väl lite att Stockholm fanns kvar ändå, förklarar Peter.
Flyttlasset gick i februari 2010. Sedan dess har det gått sex år och familjen består nu också av Stina som är sex år och Fred som är fyra.
Gårdens historia finns dokumenterad i hembygdsföreningens bok. Med gamla bilder från tidigare generationer.Bild: Mats Roslund
Om det inte hade varit en släktgård så hade flytten ner till Skåne och barndomstrakterna troligen aldrig blivit av, förklarar paret.
– Jag pratade med min syster om det här och vi tyckte det kändes jättekonstigt och sorgligt om gården skulle behöva säljas efter nio generationer, säger Therese Gånemo.
Hade det varit djur här och jag skulle sitta på en traktor hela dagarna så hade jag inte flyttat hit.
Att gården inte längre brukas hade stor betydelse. För de kan inte se sig själva som bönder, varken på hel- eller deltid.
– Min farfar, som hade grisar, var den sista som drev jordbruk här. Marken är utarrenderad sedan länge, berättar Therese Gånemo, som är enhetschef inom vuxenhabiliteringen.
Peter Malmgren och Therese Gånemo känner inga hinder att anpassa bostaden efter sina och barnens behov.
Peter Malmgren arbetar på Peab PGS med fabrikstillverkade bostadshus.
– Hade det varit djur här och jag skulle sitta på en traktor hela dagarna så hade jag inte flyttat hit, förklarar han och berättar att Therese dessutom är pälsallergiker.
Vid ena gaveln står en byggställning, en vägg har tagits ner mellan kök och matrum för öppnare planlösning och i samband med det plockades takbjälkarna fram.
Mina föräldrar var väldigt tydliga med att de lämnade över nu, och att de aldrig kommer att ha synpunkter om vi inte frågar dem.
De planerar en större renovering framöver, och tycker inte att det sitter förfäder i väggarna som hindrar dem från att göra de förändringar de själv vill.
– Mina föräldrar var väldigt tydliga med att de lämnade över nu, och att de aldrig kommer att ha synpunkter om vi inte frågar dem. De har verkligen inte lagt sig i, tvärtom så har de bara stöttat, säger Therese Gånemo.
"Jag kände väl att Stockholm ändå fanns kvar", säger Peter Malmgren.Bild: Mats Roslund
– Det första vi gjorde var att måla om köket som var i någon konstig laxrosa eller orange färg, berättar Peter Malmgren.
De känner sig fria att göra vad de vill, och här finns heller inget arvegods som i generationer fått följa med gården. Inte mer än en gammal traktor och en del jordbruksredskap.
Mina föräldrar har bott här länge och varit engagerade i mycket, så många känner igen namnet. Jag hoppas det är positivt för barnen.
Efternamnet togs av Therese föräldrar Agneta och Bengt Gånemo. Eftersom de inte är gifta har Peter kvar sitt eget efternamn, men även barnen heter Gånemo.
– Det var självklart för mig. Mina föräldrar har bott här länge och varit engagerade i mycket, så många känner igen namnet. Jag hoppas det är positivt för barnen, säger hon.
Familjen trivs på sin kringbyggda gård. Men ladorna står mest oanvända och samlar skräp, berättar Peter Malmgren och Therese Gånemo med barnen Stina och Fred.Bild: Mats Roslund
Hur tänker de om framtiden då? Räknar de med att deras barn ska känna som de och ta över en dag?
– Det är ju ändå rätt häftigt att kunna ge barnen chansen, om de skulle vilja, tycker Therese Gånemo och frågar Stina om hon ska bo här sen.
– Vet inte, blir det snabba svaret.
Skulle de själva kunna bryta kedjan?
– Jag har ju inga sådana band till gården, säger Peter Malmgren.
–  Men jag kan ändå känna att det kan man bara inte göra.

Släktgårdens historia

1650 är så långt tillbaka som man kan härleda gården Gånarp 3. Då var ägaren Peder Andersen.
Tidigare boningshus brann upp och det nuvarande byggdes 1891.
Therese Gånemos farfar Nils Allan Johansson övertog gården 1937, bara 22 år gammal. Redan då sägs släktgården ha varit i fara eftersom han hellre ville arbeta med träsnickeri. Men han fick foga sig.
Källa: "Gånarp och Kärragårda – Tostarps sockens hembygdsförening."
Gå till toppen