Kultur

Makt och motstånd

Ella Tillema

Vem som än vinner är det vi som förlorar. Krognoshuset Konstföreningen Aura, Lund, t o m 13/3.
”Du gamla, du fria, du fjällhöga NORD” skorrar det från blåsinstrumenten. Ja, det skorrar eftersom ackorden går i moll och inte dur, så som öronen är vana att höra nationalsången. En liten förskjutning, kan tyckas, men helt grundläggande för hur musiken uppfattas. En musiker som inte längre kan skilja mellan moll och dur har definitivt spårat ur. Vad har hänt? Orkestern verkar vara i upplösning.
Ella Tillema, "Havet ligger blankt när stormen rasar".Bild: Krognoshuset
Denna bisarra musik tar stor plats i installationen ”Vem som än vinner är det vi som förlorar”, som också är utställningens titel. Blåsmusiken, som spelas av den legendariska Lundaorkestern Röda kapellet, sveper in de målade bilderna i ett krypande obehag. Ofrivilligt finner jag mig plötsligt mitt i det dystra begravningståget. Tjejen som leder alltihop har slarvigt frimodig frisyr, hastigt gjord, men noggrant målad. Omgivningen är svart, svart, svart.
I entrén möter jagande mörka varghundar i ett kyligt vinterlandskap. I källaren omringas betraktaren suggestivt av iakttagande blickar från tre håll. Kvinnor med ansiktet halvt dolt under den djupa vattenytan ser avvaktande mot mig.
Ella Tillema, som tog examen vid Malmö konsthögskola 2010, tilltalar den svärta som verkar växa omkring oss. Sverigedemokraterna vinner alltfler röster. Omsorg om den svaga, utjämnandet av rikedomar, generositet, rättvisa, jämlikhet – folkhemmets gamla självklara principer, vart tog de vägen? De har lösts upp, ungefär som blåsorkestern.
I butiksinstallationen ”Shop” säljs t-shirts och babykläder med texten ”Ni kan dra åt helvete” intill nävar med höjda långfingrar. Andra plagg säger ”Man kan väl inte ändra hela jävla systemet” ovanför ett gubbigt handslag.
Den knäppa krocken mellan pyttesmå gulliga babystorlekar och brutalt tilltal öppnar ändå för ett hopp i all hopplöshet. Jag tänker på Michel Foucaults ofta citerade tanke om att varhelst det finns makt, finns det också motstånd. Att makt inte bara måste vara repressiv, utan lika gärna produktiv. Makt föder motstånd. Framtiden, här representerad av den allra yngsta generationen nyfödda, kommer välja motståndet. De kommer be den mörka makten att dra åt helvete. Under natten vävs de starkaste, tätaste vävarna. Under ytan föds och växer motståndet.
Gå till toppen