Nord & Francke

Detta är inte raketforskning – detta är en mopp

I ett annat, tidigare, liv hade jag gått och lagt mig kl 07 imorse. Blev lätt avundsjuk när filmredaktören Mattias Oscarsson släntrade in på redaktionen för någon timme sedan, mosig i blick, men med en hel gala i kroppen. Själv får jag hålla mig tills sammandragen börjar dyka upp ikväll. Fast det blir ju aldrig samma sak. Oscarsgalan ska upplevas i realtid. Jag minns när man dygnade i hundra procent flanell en hel natt i det sunkiga studentkorridorsköket i Lund. Oh, happy days.
Igår somnade jag med mobilen i min hand strax före midnatt, hade hoppats stå ut åtminstone till röda mattan, men väckarklockan stod på 06:50 och det fanns ingen återvändo.
06:50 vaknade jag därför med den där känslan som Per Åhlin återger så fantastiskt i ”Karl-Bertil Jonssons jul”, ni vet när Tyko har somnat i fåtöljen till en film och vaknar med ett ryck när tv:n går igång igen på morgonen.
”Se hela Alicia Vikanders tacktal” stod det på mobildisplayen 06:50. Min första reaktion var: Arrrgggh. Varför varför varför dygnade jag inte i min slafsiga morgonrock i hundra procent linne?
Citronmarängpaj med fluff. Älskade henne i ”The Danish girl”. Foto: Jordan Strauss/Invision/AP.
Då hade jag fått se denna dress i rutan. Jag gillade först inte fluffet på Alicia Vikanders i övrigt magnifika gula skapelse, men när jag såg en intervju där hon berättade att den gjorde att hon kunde dansa, kände jag bara: Yeah. Form och funktion i en vacker allians.
Apropå #oscarssowhite, som hela galan kom att kretsa kring enligt många av de analyser jag läst, höll jag på att krevera av skratt när jag såg Tracy Morgan i rollen som Lili Elbe, ätande ett wienerbröd i den här parodin. Whoopi Goldberg med moppen var också helt underbar: ”It’s not rocket science, it’s a mop”.
Följ oss på Instagram. 
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!
Gå till toppen