Inpå livet

"I verkligheten sker det hela i ultrarapid"

I höstas seglade ett nytt begrepp upp på den politiska agendan: systemkollaps. För David Jonstad är det inget nytt. Vi lever mitt i kollapsen, menar han.

Ordet kollaps har en dramatik som gör det tacksamt att plocka fram för att skapa konflikter i debatten, menar författaren David Jonstad.Bild: Linda Gren
Först dök det upp i debattartiklar och på ledarsidor, och snart var det ett samtalsämne i såväl tv-soffor som fikarum. Det ökade flyktingantalet skulle få allt att rasa samman, menade en del. En systemkollaps var att vänta.
Andra kände sig konfunderade över det dramatiska och samtidigt diffusa begreppet. Vilket system åsyftades? Hur och varför skulle det kollapsa? Ett par veckor före jul var MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, nödgad att gå ut med en dementi. Visst befann sig samhället i ett ansträngt läge, men någon systemkollaps var inte i antågande. Det var ”helt enkelt inte sant”.
Men ordet finns där alltjämt, som ett slagträ i den politiska debatten.
För David Jonstad, journalist och författare, är begreppet inget nytt. Redan för fyra år sedan skrev han boken "Kollaps – livet vid civilisationens slut". När han nås per telefon befinner han sig i vårsolen i en park i Hedemora. I bakgrunden hörs fågelkvitter och ljusa barnröster. Hur idylliskt det än må vara, är han säker på sin sak: Kollapsen är redan här, och den pågår rakt framför ögonen på oss.
Kollaps – det låter som något väldigt plötsligt. Som när ett hus faller ihop på några sekunder. I verkligheten sker det hela i ultrarapid.
Däremot värjer han sig mot den beskrivning som dykt upp i flyktingpolitiken på senare tid. Han anser att kollapsen följer andra mönster, och uppstår av andra skäl, än de som förts fram i debatten.
– Kollaps – det låter som något väldigt plötsligt. Som när ett hus faller ihop på några sekunder. I verkligheten sker det hela i ultrarapid.
Han menar att vi själva byggt upp ett industrisamhälle, vars enorma komplexitet till slut gjort det sårbart. Att det räcker med en uppblossande kris, i form av virus, börskrasch eller terrorism, för att hela samhällsbygget ska börja svaja. I själva verket befinner vi oss redan nu i ett långsamt sönderfall.
Läs mer:"Det krävs nog inte många timmars elavbrott för att folk ska bli desperata."
Han räknar upp en rad symptom som blivit extra märkbara den senaste tiden: accelererande klimatförändringar, en desperat jakt på de sista resurserna, en skenande skuldsättning.
– De allra flesta förstår instinktivt att vi har en ohållbar livsstil. Ändå sopas problemen under mattan. Därför har vi ingen mental beredskap. Dessutom är vi människor väldigt anpassningsbara, och missar ofta hur nya normaltillstånd etablerar sig.
När det man trott var tryggt börjar falla sönder, så kan människor bli oroliga och rädda. Då börjar man också leta efter syndabockar.
Ändå sker det, långsamt men oåterkalleligt. Precis som tidigare i historien, med mäktiga civilisationer som romarriket, mayakulturen och Sovjetunionen. Historien visar också hur kollapsen påverkar de människor som lever mitt i den.
– När allt det man tidigare tagit för givet inte längre fungerar, när det man trott var tryggt börjar falla sönder, så kan människor bli oroliga och rädda. Då börjar man också leta efter syndabockar. Man vill fly, stänga av.
Å andra sidan finns det också exempel på hur en kris kan väcka solidaritet mellan människor, och föra dem närmare varandra.
– Vi har de där hjälpsamma generna i oss. De kommer fram när marken börjar gunga.
I kollapsade samhällen gror småskalighet, delaktighet och kreativitet. Detta beskrivs i den nya boken "Jordad – enklare liv i kollapsens skugga", som släpps i dagarna.
David Jonstad säger att vi bör återknyta banden till jorden, den fysiska myllan, som är ursprunget för liv och livsmedel. Själv har han lämnat storstaden och flyttat ut till en gård i södra Dalarna. Här försöker han, i möjligaste mån, göra sig och familjen självförsörjande.
Hur hans eventuella barnbarn kommer att leva, återstår att se.
– Det är svårt att säga… Jag försöker att inte tänka så mycket på det. Inte för att förneka att det kanske blir jobbigt för dem, utan för att jag vill leva här och nu och odla min trädgård.
 
Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram.
Gå till toppen