Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Förföriskt – men för ytligt

Mustang

Frankrike/Turkiet, 2015. Regi: Deniz Gamze Ergüven. Med: Günes Sensoy, Doga Zeynep Doguslu, Tugba Sunguroglu, Elit Iscan, Ilayda Akdogan, Nihal G Koldas. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.37.

Sedan världspremiären i Cannes förra året har ”Mustang” gjort ett segertåg på festivaler världen över och fått en rad utmärkelser. Förra helgen var den aktuell för en Oscar och fick samtidigt flera franska Césarpriser.
Ilayda Akdogan spelar en av systrarna i turkiska "Mustang", som tävlade på Oscarsgalan.Bild: Scanbox
Det är lätt att förföras av Deniz Gamze Ergüvens flyhänta, elektrifierande filmberättande där den ständigt rörliga kameran följer fem unga systrars väg ut ur paradiset sedan de både bildligt och bokstavligen smakat förbjudna äpplen. Efter en lekfull stund med några jämnåriga killar på stranden och bad, i full klädsel, låses de in, måste avbryta skolgången och tvingas alldeles för unga in i äktenskap för att rädda släktens heder.
I Turkiet har Deniz Gamze Ergüven, bosatt i Frankrike sedan länge, stött på kritik. Inte för att hon tar upp hedersproblematiken, sexuella övergrepp och kvinnans underordnande ställning i ett patriarkalt samhälle. Snarare irriteras turkiska kritiker över den i deras ögon föga trovärdiga bild filmen ger av unga tjejer i en avlägsen by i nordöstra delen av landet. Och visst, de ser ut som franska modeller stigna ur Elle eller något annat magasin. Jag ser också att de svåra traditionsbundna problemen inte får någon riktigt djupgående genomlysning trots filmarens feministiska agenda. Ett av de tydligaste exemplen på den utgörs av ett citat från vice premiärministern Bülent Arincs omdiskuterade tal 2014 då han framhöll vikten av att kvinnorna borde skydda sin kyskhet, och rodna då männen tittar på dem
De unga skådespelarna är bra, särskilt den yngsta Günes Sensoy (Lale), som ledsagar åskådaren genom de dramatiska händelserna. Hennes kommentarer har en distanserande funktion och ”Mustang” kan ses som ett idédrama, om man vill det.
Det finns ett par starka brännpunkter i filmen. Några fler hade behövts för att punktera det drag av ytlighet som trots allt svävar över det hyllade verket.
Gå till toppen