Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

”Jag vill att min dotter ska vara fri att själv välja”

Att skilja sig är skamligt, att leva i ett hem med bara kvinnor likaså. Eller – det kunde ha varit det. För Iftikar Alam Alhudas familj är det inte längre så. 

”Mamma, varför fick inte du spela kula?”
”För att flickor inte fick det.”
”Var det mormor och morfar som sa det?”
”Nej, hela samhället gjorde det.”
"Jag vill att min dotter ska vara fri att själv välja hur hon vill leva sitt liv", säger Iftikar Alam Alhuda. Nioåriga Sidra Mahmoud dansar, simmar och vill börja på ridning.Bild: Julia Lindemalm
Iftikar Alam Alhuda återger konversationen, ett mor- och dottersamtal som ständigt återkommer, bara i olika versioner.
– Det är så mycket min dotter tar för givet, som inte är det, ens här i Sverige. Trots att många av dem som har flytt hit har gjort det på grund av allt som var fel i deras länder – där flickor inte har rättigheter – utnyttjar de inte friheten flickor har här, säger hon.
Kan du inte svenska eller bor i ett område med många landsmän där den sociala kontrollen är stor, är risken att du fortsätter behandla flickor och pojkar helt olika.
Nioåriga Sidra Mahmoud staplar plastmuggar till höga torn på den persiska mattan i vardagsrummet, samtidigt som hon lyssnar koncentrerat på mammans resonemang:
– Kan du inte svenska eller bor i ett område med många landsmän där den sociala kontrollen är stor, är risken att du fortsätter behandla flickor och pojkar helt olika.
Läs mer: Han vägrar kontrollera sin syster.
Iftikar Alam Alhuda och hennes dotter bor tillsammans med Iftikars mamma och två av hennes systrar i en rymlig lägenhet i norra Helsingborg. Tre generationer tillsammans – alla kvinnor.
– Egentligen är det en stor skam i vår tradition att vi bor själva. Antingen skulle min bror behövt flytta hit eller så skulle någon av oss ha en son som var minst femton år, säger Iftikar Alam Alhuda.
Tre generationer. Sidra Mahmoud med mormor Zekia Alam Alhuda och moster Azhar Alam Alhuda.Bild: Julia Lindemalm
Familjen är kurder från Irak. När Iftikar var sju år i mitten av 1980-talet utvisades de till Iran av Saddams regim, liksom så många andra kurder. Där bodde de till den dag då pappan mördades för sitt politiska engagemang under en resa till irakiska Kurdistan, och resten av familjen tvingades söka asyl i Sverige.
Som flicka var jag och mina systrar väldigt begränsade när vi växte upp. Mycket handlar om skam och heder hos oss.
– Som flicka var jag och mina systrar väldigt begränsade när vi växte upp. Mycket handlar om skam och heder hos oss. Men irakiska kurder har inte samma våldsamma hederskultur som kurder i Turkiet. Heder har inte med religion att göra utan tradition.
Läs mer: Svartvit hedersdebatt kan drabba de utsatta.
Iftikar Alam Alhudas pappa var välutbildad och inte särskilt konservativ. Han levde dessutom med åtta döttrar (och en son). Iftikar berättar att han lärde dem att spela schack, att hon själv blev riktigt duktig. Men hon fick lova att inte knysta ett ord om det utanför familjen, för vad skulle folk tro?
Iftikar Alam Alhuda och hennes systrar var begränsade under sin uppväxt i Irak och Iran.Bild: Julia Lindemalm
När de kom till Sverige, för tjugo år sedan, valde Iftikar Alam Alhuda och en av hennes systrar att ta av sig sina slöjor. Mamman och den andra systern är mer religiösa, säger hon, men har accepterat deras beslut. När Iftikar, gravid med Sidra, skiljde sig från sin man stöttade de alla henne.
– Det räknas som en stor skam. Hade vi bott kvar i Iran eller Irak hade det varit mycket svårt, säger hon.
Läs mer: Kontroll av systrar begränsar även pojkars frihet.
Sedan skilsmässan har hon gång på gång fått samma fråga från släkt och landsmän: Vad gjorde du för fel?
– När jag träffar nyanlända här i Sverige frågar de samma sak. Men jag kan inte klandra dem, de är uppväxta med synen. Men de kommer att utvecklas, precis som jag gjort sedan jag flyttade hit.
Jag varken kan eller vill begränsa min dotter. Men jag kan berätta för henne om min kultur. Att jag är uppfostrad med att man måste vara gift innan man bor ihop, till exempel. 
Sidra Mahmouds torn i vardagsrummet rasar och de genomskinliga plastglasen rullar ut över golvet. Mormodern, som just slagit sig ned med sin stickning, ler och skakar lätt på huvudet.
– Sidra får välja själv vad hon vill göra. Innan gick hon på fotboll. Nu är det dans och simning, säger Iftikar.
– Jag vill börja på ridning också, säger Sidra och får en något skeptisk blick av sin mamma.
"Många familjer här låter sina pojkar vara fria, dricka och gå på disko. Men inte deras flickor. Enligt dem är det jag som gör fel som tycker att flickor och pojkar ska behandlas lika", säger Iftikar Alam Alhuda med dottern Sidra Mahmoud.Bild: Julia Lindemalm
Den kurdiska identiteten och traditionen är viktig för Iftikar Alam Alhuda. Men lika viktigt är det att anpassa sig till livet i Sverige. Det är här de bor, här Sidra är född.
– Det måste man acceptera. Jag varken kan eller vill begränsa min dotter. Men jag kan berätta för henne om min kultur. Att jag är uppfostrad med att man måste vara gift innan man bor ihop, till exempel. Jag kan berätta, inte tvinga. Jag vill att hon ska ha möjlighet att själv välja.
Det jag vet är att jag vill att min dotter ska vara fri att själv välja hur hon vill leva sitt liv.
Om hon skaffar pojkvän som tonåring?
– Åh, det känns så avlägset ännu. Men jag tänker att det viktigaste är att hon berättar för mig. Att jag har koll.
Hon tystnar kort.
– Hur vet du vad som är rätt och fel egentligen? Jag har inget facit. Det jag vet är att jag vill att min dotter ska vara fri att själv välja hur hon vill leva sitt liv.

Film om hedersförtryck

”En sedesam kvinna skrattar inte offentligt. Hon har inte en inbjudande attityd, hon skyddar sin kyskhet.” Det sa Turkiets vice premiärminister Bülent Arincs i juli 2014, ett uttalande som kritiserats och väckt stor uppmärksamhet.
Citatet sägs också ha triggat regissören Deniz Gamze Ergüven och finns med i hennes debutfilm ”Mustang”, som hade svensk premiär i fredags. Dramat var Oscarsnominerat och har fått flera utmärkelser och priser.
”Mustang” handlar om fem unga systrar i en by i norra Turkiet, där den sociala kontrollen är stor och hederskulturen stark. Systrarna uppfostras av sin morbror, som är strängt religiös och konservativ. När syskonen badar, påklädda, med några jämnåriga pojkar efter skolan, är skandalen ett faktum. Som straff stängs de in i hemmet och får inte längre gå i skolan. Men bland systrarna bubblar och gror motståndet och behovet av frigörelse.

Så många påverkas av hedersnormer

23 procent av flickorna i nian i Stockholm uppger att de inte tillåts ha en pojkvän och att föräldrarna förväntar sig att flickor är oskulder fram till äktenskapet.

Källa: Oskuld och heder, en studie från Stockholms universitet genomförd på uppdrag av Stockholms stad.

28 procent av flickorna mellan 12 och 18 år i en undersökning i några av Stockholms förorter upplever att de är mycket hårt kontrollerade hemifrån.

63 procent uppger i samma undersökning att de inte får ha en relation med någon av en annan etnicitet.

55 procent av flickorna i de undersökta förorterna, och 31 procent av pojkarna, får sällan eller aldrig följa med på klassresa där det ingår övernattning.

83 procent av tjejerna i studien, 37 procent av killarna, får inte umgås med det andra könet i skolan eller på fritiden för sina föräldrar.

Källa: Uppgifter från en ny kartläggning av hedersförtryck i Stockholmsförorter, från föreningen Varken hora eller kuvad. 1100 12-18-åringar deltog i studien.

Runt en fjärdedel av gymnasieeleverna i landet har blivit kränkta, hotade eller utsatta för våld av sina föräldrar eller andra närstående vuxna under åren på gymnasiet. Tio procent av de utsatta uppger att skälet var att de dragit skam över familjen.

Källa: Socialstyrelsens nationella undersökning ”Frihet och ansvar”, 2007.

Gå till toppen