Hur kan en och samma person så radikalt ändra sin syn på rätt och fel, på normer och ideal? Sara har ställt frågan till sig själv om och om igen de senaste åren.
– Jag har rått ungdomar att inte ha sex före äktenskapet och sagt att homosexualitet är en synd. I dag är det omöjligt för mig att förstå. Det är läskigt, säger hon.
Men människan lever i sitt sammanhang. Saras var en radikal evangelisk krets av likasinnade, där pappan var en av ledarna. Barnen fick tidigt lära sig vad som gällde.
Läs också "Jag vill att min dotter ska vara fri att själv välja."
Valda bibelcitat satte ramarna för hur livet skulle levas och budordet att lyda sina föräldrar var lag. Minsta uppror, som att smälla igen dörren, innebar smisk på bara rumpan.
– Så måste man göra för att bryta ner barnets egen vilja menade min pappa, säger hon och skakar på huvudet.
Så jag gick aldrig på disko, drack inte en droppe och hade inte sex förrän jag gift mig.
Sara uppfostrades till att bli en undergiven hemmafru. Skolan var inte viktig, hennes livsuppgift var att ta hand om barnen. Att det var djupt skamligt att ha sex före äktenskapet var fullständigt självklart.
– Så jag gick aldrig på disko, drack inte en droppe och hade inte sex förrän jag gift mig.
När hon som femtonåring ändå hade ett kort, oskyldigt förhållande med en kille viskades det snabbt i pappans öra. Han kallade till sig syskonen och överlät ansvaret för att styra tillbaka Sara på den rätta vägen på dem.
– Det skvallrades mycket i gruppen. Jag skvallrade också och såg det som någon sorts omsorg, att det var ens ansvar att se till att de inte hamnade fel.
Du tvingas inte till något, men påverkas i en viss riktning. Sedan måste du själv leva med ett beslut som tas under den påverkan, för skilja sig finns inte.
När Sara närmade sig tjugo blev hon kär. Killen tillhörde frikyrkan, annat var otänkbart. Men det fanns en oro i familjen och gruppen att han inte var tillräckligt djupt religiös för att ”axla det andliga ansvaret för en familj”, vilket var mannens uppgift. En inflytelserik person försökte istället para ihop henne med en kille som ingick i den mer radikala kretsen.
Läs också Svartvit hedersdebatt kan drabba de utsatta.
– Hade jag haft en annan personlighet och varit en känsligare människa hade det säkert blivit så, för att det var tryggt, säger Sara.
– Du tvingas inte till något, men påverkas i en viss riktning. Sedan måste du själv leva med ett beslut som tas under den påverkan, för skilja sig finns inte. Jag kallar det påverkansäktenskap.
Men Sara stod på sig. De gifte sig och i väntan på att de skulle få barn och livet som hemmafru ta sin början, pluggade Sara till socionom.
Det var nu den svartvita världsbilden börjar få grå fläckar.
– Det ligger trots allt sanning i det pappa alltid sagt: utbildning förstör människor.
Hon skrattar. Fast då var det inte roligt. Det var en chock. Inte minst när hon insåg att bibeltexter som gällt som lag faktiskt inte alltid varit korrekta.
Slog jag inte mina barn riskerade de att hamna i ett liv av synd. Jag försökte prata med pappa om mina tankar och förklara hur han kan predika som han gör.
Men det var inte förrän hon fick barn och inte ville aga dem, som Sara kände sig tvingad att utmana pappan och religionen.
– Slog jag inte mina barn riskerade de att hamna i ett liv av synd. Jag försökte prata med pappa om mina tankar och förklara hur han kan predika som han gör.
Svaren var som slag i ansiktet.
– En fruktansvärd skrämselpropaganda om allt som skulle hända mig om jag gjorde något utanför Guds väg.
Läs också ”Det förväntas av dig att du är sträng mot kvinnor.”
Syskonen försökte medla och tala Sara till rätta, men snart var brytningen ett faktum. I dag träffar hon familjen någon gång om året. Men, menar hon, nu umgås de som bekanta eller avlägsna släktingar. De gamla vännerna har också dragit sig undan, till och med bästa kompisen till slut.
– I svåra stunder kan tvivel fortfarande flimra förbi. Som när något av barnen mår dåligt. Pappa sa att om en mamma lämnar bort barnen om dagarna, som jag gjort, och även om det bara är till sin man, får det konsekvenser för deras psykiska mående.
Heder kan definieras på olika sätt. Jag ser det som att påtvingas en kultur där du måste behålla din så kallad renhet och oskyldighet.
Som socionom har hon träffat personer med invandrarbakgrund som är drabbade av hederstraditioner.
– Heder kan definieras på olika sätt. Jag ser det som att påtvingas en kultur där du måste behålla din så kallad renhet och oskyldighet.
Läs också "Förföriskt – men för ytligt."
Men, menar hon, det finns skillnader mellan hennes situation och deras. Som svensk sedan generationer har hon det lättare i samhället och kan enklare bygga upp parallella nätverk, vilket hon också har gjort. Hon har heller inte behövt bryta med familjen i sig utan med religionen, även om det i praktiken delvis blir samma sak.
– Det är inte lite vi förväntar oss när vi tänker att femtonåringar ska bryta sig loss från sin familj och gå igenom det jag knappt klarade som trettioåring. Och då hade jag ändå man och barn med mig och rötter här.
Sara heter egentligen något annat.
Heder och religion
Enligt den svenska regeringens definition har hedersrelaterat våld och förtryck, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i kulturella föreställningar om kön, makt och sexualitet. Idéer om oskuld och kyskhet står i fokus och familjens rykte och anseende anses avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende.
Kontrollen kan sträcka sig från begränsningar i vardagen som rör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb, giftermål och skilsmässa. Kontrollen kan utvecklas till hot om våld och våld, ibland även dödligt våld.
Pojkar samt homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet och uttryck kan också drabbas.
Hederskultur förekommer, mer eller mindre, främst i Mellanöstern, Afrika, Centralasien och Kaukasus. Det har primärt inte med religion att göra och förekommer bland exempelvis muslimer, kristna och hinduer. Däremot används religionen för att ge legitimitet åt hederssystemet.
Den minsta gemensamma nämnaren är att det främst förekommer i traditionella, patriarkala och kollektivistiska samhällen i svaga stater där befolkningen inte kan förlita sig på myndigheter och rättsväsende. För att klara sig håller man ihop i familjen och den enskildes angelägenheter och beslut är en fråga för hela familjen.
Källa: Regeringen.se och hedersförtryck.se.