Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Skräckromanen Golem intar Malmö Dockteater

Vad är dröm och vad är verklighet? Och har vi en fri vilja? Det är de centrala frågorna när Malmö Dockteater spelar upp ”Golem” på söndag.  
Vad är det som sker? Frågorna kommer att vara många när publiken får uppleva karaktären Athanasius Pernath och hans äventyr i Prags gamla judekvarter.
Rikard Lekanders pjäs är baserad på österrikaren Gustav Meyrinks klassiska skräckroman ”Golem” från 1915.
– Vad jag tycker är intressant är att den pratar om fri vilja. Om vi har en fri vilja som människa eller om vi bara är en konstruktion av våra arv. Eller för den delen en gud, förklarar Rikard Lekander och fortsätter.
– Vad finns då kvar hos oss vad gäller moral eller beslut? Det är en intressant existentiell frågeställning. Hur mycket är vi en produkt av nånting annan än oss själva?
Frågorna kring den fria viljan är också det som lockade regissören till att för första gången arbeta med just dockteater som form. Golemkaraktären är en konstgjord figur skapad av lera. Ett tanklöst väsen som skapas för att beskydda judarna, men istället börjar sätta skräck i dem. Någon utan ett eget ”jag”.
– Det kändes som att det är precis vad en dockas tillvaro måste vara, som är ordagrant styrd i alla sina rörelser och alla sina röster. Där var det nånting som gifte sig bra med att göra det som en dockföreställning.
Regissören Rikard Lekander tycker att premiären för ”Golem” ska bli läskig men kul.Bild: Emma Larsson.
Det är inte bara det allvarliga temat som gör att pjäsen främst riktar sig till vuxna. ”Golem” är ingen konkret föreställning med en tydlig riktning. Den tar plats i en drömliknande värld där även mardrömmar enligt regissören behandlas så visuellt och obehagligt som möjligt.
– Jag har försökt att anamma nåt slags associativt drömliknande berättande. Vad det kan berätta är förmodligen helt andra saker än vad mer konkreta scenbilder kan göra. Jag vill anspela till tittarens associationer. Vart det leder beror på vad var och en i publiken har med sig när den kommer hit.
Dockorna i föreställningen är skapade av Hanna Rönnbäck. Huvudrollen Athanasius Pernath är av läder och rörlig, medan karaktärerna i drömvärlden är endimensionella träfigurer. Publiken får dessutom se vem som håller i och styr dem. Hanna Rönnbäck förklarar att det finns en mening med det.
– Har dockspelarna gjort allt det här eller är det dockornas värld? Det rör sig mellan olika verkligheter. Även inom dockans värld rör det sig mellan olika verkligheter, säger hon.
Ska publiken själv tolka var de befinner sig?
– Vi vill inte nödvändigtvis bestämma. Hela texten är ju poetisk och drömsk och inte alls direkt. Däri rör sig scenografi och dockor också, säger Hanna Rönnbäck.
Hanna Normann, som bland annat styr och spelar karaktären Charousek, tillägger att arbetet med dockorna skapar en större frihet för skådespelarna.
– Man är inte alls lika begränsad. Karaktärer kan flyga iväg om man vill det. Det går ju inte annars, säger hon och skrattar.
Gå till toppen