Mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 är ett modernt svenskt trauma utan dess like. Ett trauma, vars trettioårsdag vi nyss har … firat. För visst finns det också en sådan dimension i denna omfattande högtid. I dess tragiska potential – dess dramatiska möjlighet – ingår ju nämligen att mordet är och förblir olöst. Palmeutredningen är inte bara, som författaren Stefan Lindberg skriver i sin nya roman, "världens största mordutredning", utan också "världens största förundersökning". Lägg därtill spekulationerna på internet, där nya, mer eller mindre fantastiska rön ständigt tillkommer.

Till denna armé av självutnämnda privatspanare sällar sig Stefan Lindberg, berättarjaget i denna roman. Ända sedan mordet 1986 har författaren fascinerats av fallet, i början av 2000-talet skrev han en pjäs, och nu prövar han – bland mycket annat – en ny teori.

Men här finns också ett du: nämligen den 32-åring, sedermera 33-åringen, som tidigt kom att häktas och misstänkas för mordet och vars hela liv därefter kom att betingas av detta. Ända tills han mördades i USA 1993.

I något skede frågar han sig faktiskt om det inte varit bättre om han hade begått mordet, då skulle det åtminstone ha funnits någon mening med alltihop.

Lindberg kallar sin roman för en "fantasi ställd på faktisk grund", och har gett 33-åringen det fiktiva namnet Kenneth Swärd.

Genremässigt befinner sig romanen någonstans emellan dokumentärromaner som Steve Sem-Sandbergs "Theres" och kontrafaktiska historier som Philip Roths "Konspirationen mot Amerika" eller Pär Thörns och Ragnar Perssons "Verkligheten nedtecknas, ges ord, förvanskas och blir del av en ny omformad verklighet". (Och nej, jag kommer inte på några kvinnliga författare här.)

På så vis kan Stefan Lindberg på en gång vältra sig i fallet – och ställa allting på sin spets.

"Du är en förbryllande högerextremist från Granslätt", skriver Lindberg, som en tid före mordet sitter på det nattöppna Café Mon Chéri i närheten av mordplatsen på Sveavägen och beter sig allmänt suspekt. Men vad hände sedan? Gick Kenneth på McDonald's, och sen på "Rocky IV", och sen på Mc Donald's igen – eller inte?

För det absolut enda som turbokäften Kenneth inte lyckas redogöra för är dessa två timmar just före och efter mordet, som annars skulle rentvå honom för all framtid.

Så varför gör han inte det? frågar Lindberg. Samtidigt som han fascineras av sin frikyrklige frenetiske särling till antihjälte, vars glappande mun lyser av grönt ljus och vars händer ibland krymper på ett oerhört mystiskt vis.

Och Kenneth Swärd får snart närmast mytologiska drag. Han är, skriver Lindberg "exakt rätt galning för den paranoia som råder i landet". Den perfekte syndabocken.

"Nätterna på Mon Chéri" är en halsbrytande, dråplig, driven och tragisk roman. En skruvad sanning i fiktionens skrud. Prosan är på en gång realistisk och lätt överexponerad. Här finns "svarta blodpölar på kvällstidningsgråa sveavägar". Här finns ett starkt sug efter mening, som är både privat och kollektivt.

Att omslagets framsida pryds av den berömda fantombilden, och baksidan av författarens eget porträtt, är i den bemärkelsen kongenialt.