Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

”Det känns som om jag blivit överkörd av tåget”

Det hjälpte inte att fly. Kvällen slutade på sjukhus för Patrik Rydh. Utredningen lades ner – men misshandeln etsade sig fast för alltid.

– Det här kommer att följa med mig för all framtid, vad som än händer. Det finns inget sätt att få det ogjort, säger Patrik Rydh och skakar på huvudet.
Precis här, vid övergångsstället från Beijers Park in mot villorna på Rostorp kom överfallet. En flygande spark fällde Patrik Rydh till marken. Han landade med ansiktet före och näsan är ännu sned. Polisutredningen är nerlagd.Bild: Julia Lindemalm
Han rör omedvetet vid näsan. Den är snedare än de flestas, som efter ett rejält knytnävsslag. Den hade sett värre ut om det inte varit för flera läkarinsatser.
Skadorna på insidan är värre.
Vi träffas i Beijers Park på Kirseberg, under ett skärmtak intill den EU-godkända lekplatsen, liksom hela parken för tillfället kall, blöt och grå i senvinterskepnad. Skärmtaket sticker ut från en av kommunens nyttobyggnader.
Läs också Ingen dom? Du kan ändå få ut pengar.
Under det: ett picknickbord med bänkar. Det var här en sommarnatt 2015 slutade i blod för Patrik Rydh.
– Jag hade stämt möte med en tjejkompis. Då var det flera som satt här, några drack öl och vi snackade, berättar han.
Jag förstår det liksom inte när det händer. Men det kunde ju tagit slut för mig där. Allting. Sista resan.
Klockan är en stund före midnatt den 17 juli och det kommer fler människor till platsen. En del känner varandra sedan tidigare, andra inte.
– Jag får en öl av någon och alla pratar med alla. En del verkar rätt fulla och efter ett tag tycker jag att stämningen börjar kännas konstig.
En av killarna vid bordet "vill snacka" lite och blir arg när Patrik Rydh säger nej. Killen puttar på honom så att han flyger bakåt flera meter, men behåller fotfästet. Då går han sin väg. Snabbt, så snabbt det går utan att springa, genom parken till ett övergångsställe som leder in mellan villorna på området Rostorp.
Tryggheten raserades. Patrik Rydh blev nersparkad förra sommaren. Efter flera månader lades polisutredningen ner.Bild: Julia Lindemalm
Där smäller det. Killen som puttat honom kommer springande, hoppar upp och träffar med en spark i sidan på Patrik Rydh. Det räcker för att fälla honom till marken. Med ansiktet före. Han knäcker näsan och blir mörbultad längs sidan.
– Jag förstår det liksom inte när det händer. Men det kunde ju tagit slut för mig där. Allting. Sista resan, säger han och tittar sig omkring, som för att leta spår, nu mer än ett halvår senare.
Läs också Hon känner varken ilska eller hat mot rånarna.
Patrik Rydh säger inte ordet - döden. En misshandel som fortsätter med sparkar, stampningar och fler sparkar, tills offret ligger still för alltid. Men det är det scenariot som fortfarande spelas upp i hans huvud. Som lägger en hinna över alla upplevelser - hemma, på jobbet, på fritiden.
Där, i sommarkvällen, får han hjälp av någon att hitta sina glasögon. Andra drar bort killen som sparkade. Och när han samlat sig tillräckligt springer han som aldrig förr. Hemåt.
Det var som ett svart hål allting. Jag har aldrig känt mig hotad innan, men här försvann all trygghet på en gång.
Han får skjuts av sin pappa till akuten, det första av flera besök för att åtgärda den skadade näsan. Men värsta smällen får han någon annanstans.
– Jag bara låg i sängen i ett par dagar. Orkade inte gå upp. Det var som ett svart hål allting. Jag har aldrig känt mig hotad innan, men här försvann all trygghet på en gång.
Först efter de dagarna ringde han polisen.
– Det var nog tanken på rättvisa som fick igång mig. Jag ville inte han skulle ge sig på fler.
Här vid bänkarna i Beijers Park började det en sommarnatt förra året. Ett ilsket påhopp och senare sparkades Patrik Rydh till marken.Bild: Julia Lindemalm
Berätta om känslan.
– Jag kan inte riktigt, det går inte att förstå om man inte varit med om det själv. Det känns som att jag har blivit överkörd av tåget. Hjärnan slutar fungera och man reagerar konstigt på saker. I alla fall ett tag.
Chock?
– Jag tror det.
Har du fått någon hjälp?
– Det var någon som ringde mig när jag var på återbesök på sjukhuset. Hon frågade: "Hur hade du tänkt bearbeta detta?" Jag hade ju ingen aning, det hade jag inte funderat på. Jag kunde inte svara. Och sedan har jag inte hört något.
Om jag inte hade haft mitt jobb så skulle jag aldrig klarat det. Men jag ska söka ersättning från brottsoffermyndigheten innan sommaren.
Har du själv sökt hjälp?
– Jag har inte tagit i det. Det har varit så mycket annat. Om jag inte hade haft mitt jobb så skulle jag aldrig klarat det. Men jag ska söka ersättning från brottsoffermyndigheten innan sommaren.
Läs också Psykologen: Mer än pengar är nödvändigt.
Plåster på såren?
– Haha, nej, man blir inte läkt av pengar, men något kan det väl göra.
Vittnesmålen räckte inte för att åtala den misstänkte gärningsmannen. Patrik Rydh tror det hade varit lättare att komma över händelsen om det blivit rättegång.Bild: Julia Lindemalm
Det är det enda som återstår för Patrik Rydh, för killen som sparkade ner honom går fri. Så sent som i november la polisen ner utredningen med motiveringen att vittnesmålen inte är tillräckligt kraftiga.
– Jag kan inte kritisera polisen, de gjorde ett bra jobb med att ändå få fram ett namn. De lät mig titta på bilder på möjliga misstänkta. Men det hade känts som en seger att få vara med om ett åtal och en rättegång.
Upprättelse?
– Nej det kan jag aldrig få – det här går aldrig att få ogjort. Men något, jag vet inte riktigt – det hade blivit lättare att komma vidare, trots att allt är så förändrat. Allt.
Patrik Rydh tittar mot parken och skakar på huvudet.
– Jag skulle aldrig gå hit mer när det är mörkt.
Gå till toppen