Inpå livet

"Man ska inte bli förlåten i första hand"

Alla människor hör ihop. Skadas en skadas alla. Och kan en helas hjälper det alla.
Så kan grundtanken bakom Försoningsgruppen formuleras.

Ulrica Fritzson, präst och medgrundare.Bild: Julia Lindemalm
Pollsmoor-fängelset söder om Kapstaden i Sydafrika. En stenhård anstalt med uppemot 7 000 fångar (mer än i hela den svenska kriminalvården).
Här finns rötterna till en särskild metod för alla som drabbas av ett brott. Ulrica Fritzson, tidigare fängelsepräst, fick upp ögonen för den under sina resor på kyrkligt uppdrag.
– Drömmenvar att göra något liknande här i Sverige. En metod för att reparera det brottet skadat – både hos enskilda och hos samhället, säger hon.
Ihop med flera andra startade hon en svensk variant 2011. Det handlar inte om medling mellan offer och gärningsman, utan om upprättelse.
Man ska inte bli förlåten i första hand utan finnas där för offret vid ett möte.
Ett svårt begrepp, men så här kanske: gärningsmannen ska erkänna och ta ansvar, offret helas genom att få uttrycka känslor, formulera frågor. De ska inte tvunget bli vänner, men kunna leva vidare sida vid sida i samhället.
Läs mer:"Jag hade aldrig gråtit inför någon i hela mitt liv."
Metoden – en inrutad "skolvecka" där gärningsmän steg för steg närmar sig konfrontationen. Med sina egna rädslor, med självföraktet, och med offren. Ett fullständigt erkännande av egna fel är avgörande.
– Man ska inte bli förlåten i första hand utan finnas där för offret vid ett möte, säger Ulrica Fritzson.
Finns det någon miljonär därute som vill hjälpa tar vi gärna emot.
Hittills har organisationen haft åtta försoningsveckor, med cirka åttio deltagare – exkriminella.
Det är egentligen bara budgeten som sätter gränser.
– Vi finansieras genom gåvor, bidrag, men också kollekt och inkomster från föredrag. Så finns det någon miljonär därute som vill hjälpa tar vi gärna emot, säger Ulrica Fritzson.
Gå till toppen