Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Styrkebesked av Rosengård - tufft beslut i målvaktsfrågan

Seger mot det lag som man haft svårast för i Sverige de senaste åren - nog var det ett styrkebesked av FC Rosengård. Men tränaren Jack Majgaard Jensen har ett tufft beslut att fatta - och det har han redan tagit.

Rosengårds målvakt Erin McLeod räddar på mållinjen .Bild: Petter Arvidson / BILDBYRÅN
Rosengård besegrade alltså Linköping med 2-1 i den märkliga tävling som bara består av en match och med tisdagens match är högtidligen nedlagd.
Så vad var problemet?
FC Rosengård skulle behövt mer tid för sina målvakter.
Situationen har blivit märklig med skadorna på Erin McLeod och Zecira Musovic.
In i truppen har Sofia Lundgren kommit och hon stod ju mot Kalmar senast. Det var hennes första match sedan i höstas.
In i laget kom nu äntligen Erin McLeod, som bara spelat tre matcher i OS-kvalet för Kanada, varav två mot väldigt svagt motstånd, i mitten av februari, efter det att hon skadade knät före jul i en duell med Brasiliens Marta i en landskamp.
McLeod är i grunden en kanonvärvning och i helt och matchtränat tillstånd en given målvakt och en verklig förstärkning.
Knät tycks ha hållit på McLeod, vi vet väl fullt ut först hur det reagerar dagen efter. Men första kvarten var lite av en mardröm - dock utan att det blev mål.
Om det var nerver eller matchrost vet jag inte, men McLeod hamnade fastlimmad på sin mållinje och dessutom såg det några gånger ut som hon fått såpa i handskarna.
Linköpings farligheter bestod i att laget fick många hörnor och det kändes inte samspelt mellan målvakt och backlinje.
Det lugnade ner sig. Erin McLeod gjorde ett par riktigt bra räddningar från nära håll och visade bra spel med fötterna, men hade jag varit tränare hade jag velat få lite klarare besked.
Sofia Lundgren hade inte mycket att göra när hon stod mot Kalmar. Så var hon står är också svårt att säga.
Redan nästa onsdag är det alltså dags för mötet med Frankfurt. Det hade varit hälsosamt med en vecka till och en match till åtminstone.
På direkt fråga från Sydsvenskan berättade Jack Majgaard Jensen att det blir Erin McLeod som står mot Frankfurt.
Men även om beslutet är taget, måste tränaren Jack Majgaard Jensen känna en viss oro.
I övrigt såg det riktigt stabilt ut, trots att Rosengårds försäsong varit osannolikt strulig.
Första halvlek bjöd på bra fotboll från båda håll och ett iskallt ledningsmål av Lieke Martens som lobbade in bollen. Martens kommer att göra mycket nytta.
Andra halvlek blev mer en kamp och ett ställningskrig. En tung kamp mellan två lag med många landslagsspelare och med spelare som Stina Blackstenius, Pernille Harder och Fridolina Rolfö går det aldrig att slappna av.
Anita Asante gjorde det en gång och då gjorde Rolfö mål.
Intressant var Rosengårds reaktion på målet - laget skruvade upp direkt och det tog inte många minuter förrän Emma Berglund nickade in en hörna, vilket också blev segermålet.
Annars såg det stabilt, men kanske inte sprudlande ut. Och det är nog just så det ska vara mot Frankfurt också om det ska gå vägen, även i hemmamötet.
Då är det naturligtvis av yttersta vikt att Sara Björk Gunnarsdottir, lagets energiknippe och motor, är frisk igen. Även om Ella Masar McLeod länge gjorde en riktigt bra arbetsinsats i hennes ställe.
Amerikanskan har en enorm styrka i att hon kan uppträda på alla positioner i princip.
Tillfälligt inhoppande Katrin Schmidt behärskade defensiva innermittfältet som om hon aldrig varit borta från Rosengård.
Själv skulle jag egentligen vilja se en uppställning mot Frankfurt med alla de här tre centrala spelarna; Schmidt, Masar och Björk.
Jag skulle offra Natasja Andonova där framme, låta Gäelle Enganamouit vara murbräckan i mitten och sedan se Marta och Martens anfalla från var sin kant.
För det kommer att krävas mycket central kraft för att rå på det tyska storlaget.
Det krävs också en felfri insats av backlinjen och riktigt där var väl inte Rosengård den här kvällen.
Med segern begravs alltså Supercupen, matchen som avgjorts mellan serievinnaren och cupvinnaren.
Det är nog tur det.
321 åskådare på idrottsplatsen, det var knappast någon jättefest.
Och någonstans hade arrangören Svenska Fotbollförbundet (enda gången Rosengård inte själv står för arrangemanget) inte synkat vad som gällde för matchen heller. När spelarna presenterats, gick de genast och hälsade på varandra. Och de små maskottjejerna rusade av planen.
Ingen tog notis om att det ur högtalarna strömmade en svensk nationalsång, extremt malplacerad i sammanhanget dessutom.
De enda som stod kvar troget var domarteamet.
Men å andra sidan är det första gången jag sett två lag värma upp till "Du gamla, du fria".
Gå till toppen