Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Filmklubb födde intresset

Martina Mardones började som volontär på Buff, filmfestivalen för barn och unga i Malmö. I år ansvarar hon för visningarna på Spegeln.

"Min passion är att få jobba praktiskt med kultur, gärna med olika event som kan ge människor en ahaupplevelse och föra dem samman", säger Martina Mardones.Bild: Lars Dareberg
Onsdagens visning av norska ”Doktor Proktors tidsbadkar” är slut. Eftertexten rullar till tonerna av pojkbandet Aha. Nu har det blivit dags för den unga biopubliken att ställa frågor till Emily Glaister som gör filmens Lise. Nyfikenheten är stor, undringarna många. Martina Mardones fördelar rättvist ordet.
Att leda frågestunder, så kallade Q & A i samband med filmvisningarna är en av hennes arbetsuppgifter. Lite nervöst kan det vara i början.
– Men det går snabbt över. Det viktiga är att låta publiken ta plats och att alla får komma till tals, samtidigt som regissör och skådespelare hamnar i centrum.
Martina Mardones började som volontär på Buff för tre år sedan. I år ansvarar hon för ruljansen på Spegeln.
– Mitt jobb är att ta hand om volontärerna och se till att allting flyter i samband med visningarna. Alla ska känna att de är en i gänget och att de har kul. Delaktighet är det som Buff handlar om.
Inför årets festival har Martina Mardones ingått i långfilmsgruppen. Tillsammans med festivalledningen har hon varit med om att välja ut vilka filmer som ska visas under veckan.
– Filmerna ska ha ett ungt perspektiv med barn i centrum och behandla aktuella ämnen i samhället som berör.
Martina Mardones menar att filmer för barn och unga inte ska sky svåra ämnen. Kruxet är hur man berättar att livet kan se ut på väldigt många sätt.
– Jag tror att det är viktigt att ha barnasinnet kvar när man gör film för unga.
En personlig favorit i årets festival är dokumentären ”Boxing for freedom”, en spansk film om hur Sadaf Rahimi blev Afghanistans bästa kvinnliga boxare.
– Filmen handlar om att tro på sina drömmar och att följa sitt hjärta, oavsett hur samhället ser ut.
Martina Mardones växte upp i Växjö och det var också där som hennes filmintresse grundlades.
– På min högstadieskola fanns en filmklubb. Jag minns fortfarande äventyrskänslan när jag såg ”Den oändliga historien”.
Om sig själv som skolelev säger hon:
– Jag var nog lite lillgammal och de flesta av mina kompisar var några år äldre. Jag tog inte mycket plats i klassrummet, men var den som gärna skämtade. Och så hade jag en cool bror som banade väg för mig.
Astrid Lindgrens berättelser har också följt henne, särskilt den om Ronja Rövardotter som filmades i mitten av 1980-talet.
–  Jag är ju från Växjö.
Än har hon inte sett den animerade versionen av japanen Goro Miyazaki, något som hon ser fram emot.
Intresset för rörliga bilder fick ytterligare utlopp när Martina Mardones flyttade till Göteborg och kunde förgylla vintern med en av Nordens största festivaler.
För fyra år sedan blev hon Malmöbo och har läst media och kommunikation på Malmö högskola.
– Min passion är att få jobba praktiskt med kultur, gärna med olika event som kan ge människor en ahaupplevelse och föra dem samman.
Fritiden ägnar Martina Mardones också gärna åt film. Musik är ett annat stort intresse, framför allt soul, hip hop och elektroniska toner. Även om det är ett sedan länge passerat stadium är det med visst vemod som hon noterar att Kent planerar sin avskedskonsert efter tjugosex år.
– Jag är uppvuxen med Kent och Håkan Hellström. De finns med mig i bakgrunden även om jag inte lyssnar på dem så mycket längre.

Martina Mardones

Aktuell: Platsansvarig på biograf Spegeln under barn- och ungdomsfilmfestivalen Buff i Malmö.
Bor: Malmöbo sedan fyra år. ”Malmö är en bra kulturstad som bara blommar”.
Ålder: 30 år.
Familj: Mamma i Malmö, pappa och småsyskon i Stenungsund, bror i Stockholm.
Gillar: Kultur i alla former.
Fritid: Film och musik.
Motto: ”Har man något att säga måste man säga det, fast på ett bra sätt.”
Gå till toppen