Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Vem lär pojkar att ta tempen och trösta barn?

Sommaren när jag fyllde femton lärde jag mig att svetsa en grill. Under ett par veckor gick jag och ett antal andra tjejer en kurs vars mål var att få oss sugna på att välja en teknisk utbildning.
Grillen fungerade bra, men det var min styvpappa som använde den. Och jag valde samhällsprogrammet på gymnasiet.
Men jag är långt ifrån ensam om att ha blivit utsatt för övertalningsförsök av detta slag. I årtionden har svenska flickor blivit peppade och förmanade att inte välja typiskt kvinnliga utbildningar och jobb inom vård, omsorg eller utbildning.
Det har funnits många bra skäl till det.
För flickornas egen skull: lönerna är bättre i manligt dominerade yrken. Och könet ska inte begränsa ens yrkesval.
För arbetsmarknadens skull: tekniska yrken saknar ofta utbildad arbetskraft och fler behövs. Könsblandade arbetsplatser fungerar också bättre.
För samhällets skull: Kvinnor behöver ha inflytande på framtidens teknik, både för jämställdhetens skull men också för att produkterna ska passa så många som möjligt.
Det gick trögt i början, men dagens unga kvinnor har verkligen lagt bort föreställningarna om att vissa jobb inte passar sig för en kvinna. Andelen kvinnor ökar och väntas fortsätta öka på i stort sett alla högskoleutbildningar där det fortfarande är manlig dominans: ingenjörer, poliser, yrken inom skogs- och transportbranschen. Andelen kvinnor inom tekniska högskoleutbildningar är idag över 30 procent - ungefär samma som andelen män på utbildningar inom samhällsvetenskap och juridik.
Åt andra hållet syns knappt någon rörelse alls. Männens andel på de traditionellt kvinnliga utbildningarna ökar något på gymnasienivå, men står stilla på 15 procent på högskolenivå. Män går inte in i några kvinnoyrken. Ingen försöker heller få dem att göra det.
Sedan den första delegationen för jämställdhet bildades 1973 har hundratals projekt drivits för att minska könssegregationen på arbetsmarknaden. Bara en liten del har haft som mål att få pojkar och män att välja typiskt kvinnliga yrken.
Förklaringen är antagligen att det som kvinnor gör alltid har ansetts mindre värt. Ingen vill övertala män att degradera sig.
Men det skulle behövas, nu mer än någonsin. Arbetsbristen inom vård, omsorg och utbildning är stor. Unga män väljer yrke mest könstypiskt av alla på arbetsmarknaden. Samtidigt är männen i majoritet bland dagens unga arbetslösa.
Var finns motsvarigheten för ingenjörsdagar och grillsvetsning för tjejer? Vem bjuder in pojkarna till prova på-dagar på äldreboendet och förskolan?
Vi vet att det går, för det har lyckats med kvinnorna. Och även om argumenten om samhällsnytta och arbetsmarknad finns där, så borde det göras främst för pojkarnas egen skull.
Precis som tjejerna har fått, borde unga killar få känna friheten att välja yrke utan att behöva fundera på om det passar sig för en riktig man.
Gå till toppen