Inpå livet

Han vill inte lämna hustruns och barnens gravar

Hans femårige son mördades i Afghanistan. I Sverige blev hans fru och två yngsta barn påkörda av ett godståg. Nu söker Ahmad Shakib Momand asyl för att få vara nära sin familjs gravar: ”Det är det enda som håller mig vid liv.”

Runt Ahmad Shakib Momands hals hänger ett halsband i fyra delar, en för varje familjemedlem. Hans fru Hasina Quraishi gav det till honom när de skildes åt.
– Jag har lovat att bära det tills vi ses igen.
"Att inte få stanna i Sverige är inget alternativ för mig, då vet jag att jag kommer dö. Mitt enda skäl för att leva är för att vara nära min familjs gravar", säger Ahmad Shakib Momand.Bild: Julia Lindemalm
Ett återseende efter döden är hans hopp sedan 17 januari i fjol, då Hasina gick ut med de två barnen, ett och tre år, för att köpa medicin. De hade bara befunnit sig i Sverige i två veckor när de passerade en järnvägsövergång i närheten av asylboendet utanför Örnsköldsvik. Av okänd anledning fastnade de mellan bommarna när ett godståg kom. De dog omedelbart.
Vi var så förälskade. Hon var en ängel, så vänlig och älskade sina barn från djupet av sitt hjärta.
När Ahmad Shakib Momand nåddes av beskedet om sin familj levde han som papperslös i Grekland.
– Hela min kropp skakade. Jag kunde inte tro att det var sant och skrek "Är ni säkra?" till polisen flera gånger.
Familjen hade splittrats några veckor tidigare då de inte hade råd att betala smugglaren för att ta alla fyra till Sverige. Ahmad skulle komma efter när familjen var i säkerhet och han hade samlat ihop pengar.
I mobilen finns de enda bilder Ahmad Shakib Momand har av sin familj. Här har han också meddelandena som han och hustrun Hasina Quraishi spelade in till varandra efter att de skiljts åt längs flyktvägen.Bild: Julia Lindemalm
Den knappa ekonomin gjorde att det var svårt för dem att hålla kontakt. För att spara pengar spelade de in meddelanden till varandra. I det sista berättar Hasina att deras dotter kräkts och mått dåligt. Hon säger till Ahmad att försöka sova och ”be till Gud att våra problem ska lösas”.
– Vi var så förälskade. Hon var en ängel, så vänlig och älskade sina barn från djupet av sitt hjärta.
Åtta månader tidigare hade familjen flytt från Afghanistan, eftersom Hasina Quraishis familj inte accepterade deras kärlek. Under sina sex år tillsammans hade de levt under dödshot, konstant på flykt inom landet.
Det blev bara värre och värre för varje dag. Vi var tvungna att fly och valde Sverige för att det var ett litet och lugnt land.
Ahmad Shakib Momand försörjde familjen genom tillfälliga jobb som målare. Till slut kidnappades han och den femårige sonen. Ahmad torterades och släpptes. Men sonen mördades, eftersom de inte kunde betala lösensumman.
– Det blev bara värre och värre för varje dag. Vi var tvungna att fly och valde Sverige för att det var ett litet och lugnt land.
"Är jag ifrån graven längre än några timmar känns det som om jag förlorar dem än en gång", säger Ahmad Shakib Momand.Bild: Julia Lindemalm
Enligt muslimsk sed ska en begravning ske så fort som möjligt efter ett dödsfall. Kropparna ska helst inte flyttas. Men Ahmad Shakib Momand fick först vänta på visum för att kunna genomföra begravningen.
För honom var det även viktigt med en muslimsk begravning, på en muslimsk gravplats. Därför transporterades familjen de 110 milen till Malmö, istället för att begravas i Norrland. Afghanska ambassaden stod för alla kostnader.
Är jag ifrån graven längre än några timmar känns det som om jag förlorar dem än en gång.
Trots att familjen inte hade några vänner i Sverige slöt ett hundratal upp på begravningen. Många kom från den afghanska kulturföreningen i Malmö. ”Alla som har hört om det kommer hit, han har ju ingen annan”, som en begravningsgäst uttryckte det.
Ahmad Shakib Momand har bara några få bilder av sin familj, alla i mobilen.Bild: Julia Lindemalm
Ett år har gått. Ahmad Shakib Momand är vid graven så ofta han kan. För att kunna sova tar han sömnmedel, men det räcker inte alltid. Då klär han på sig och går till gravplatsen. På sommaren prunkar häcken intill, men under vintern har den varit kal och platsen kylig. Ändå vill han helst vara här.
– Är jag ifrån graven längre än några timmar känns det som om jag förlorar dem än en gång.
Egentligen hade han inte tänkt stanna i Sverige, men han kan inte lämna sin familj. Och dödshotet har han ännu över sig. Han har sökt asyl och fick en plats på ett boende 3,5 timmars bilfärd från Malmö. Men alla pengar gick åt till att resa till graven. Därför flyttar han nu istället runt hos olika landsmän för att vara nära den.
Jag ska inte besvära dem mer, de hade tillräckligt med svårigheter för att komma hit. Jag ber att de är i paradiset nu.
Han vill studera eller jobba som målare igen, men måste vänta. Han ägnar sig inte åt några aktiviteter och äter det som serveras hos dem han för tillfället sover på golvet hos.
– Min framtid är upp till Migrationsverket. Jag riskerar att förlora förståndet, jag behöver något positivt att se fram emot.
Ahmad Shakib Momand vid hustruns och barnens gravar i Malmö. Kropparna fördes genom hela landet, från norr till söder, för att få vila på en muslimsk gravplats.Bild: Julia Lindemalm
Det enda av Malmö han känner till är Rosengård.
– Här känner jag mig hemma. Jag kan inte åka härifrån för då måste jag lämna graven.
Får han avslag måste han lämna familjen i Malmö. För att det strider mot såväl svensk griftelag som muslimsk sed att flytta på en begravd kropp. Och för att de ska få vila i frid.
– Jag ska inte besvära dem mer, de hade tillräckligt med svårigheter för att komma hit. Jag ber att de är i paradiset nu. När jag dör vill jag begravas bredvid dem, så att vi kan uppstå tillsammans på domedagen.

Vad händer när en asylsökande dör?

När en person inskriven hos Migrationsverket dör, anmäler myndigheten dödsfallet till den kommun där det inträffade. Kommunen har därefter ansvaret, bland annat för att meddela hemlandets ambassad.
Dödsboet betalar allt, såsom begravningsbyrå, gravsättning, gravplats, transport, kista och kremering. Finns inga medel kan ekonomiskt stöd sökas hos kommunen. Saknas anhöriga i Sverige ordnar kommunen med begravning och gravsättning.
Gravsättningen ska ske inom en månad. Stoft eller aska som gravsatts får enligt svensk griftelag inte flyttas, om det inte finns väldigt starka skäl.
För att få uppehållstillstånd med anledning av att ens familj är begravd i Sverige kan främst två grunder åberopas: Särskilt ömmande omständigheter eller särskild anknytning till Sverige. Men lagstiftningen är restriktiv.
Efter utvisning är det svårt att få visum för att besöka en anhörigs grav.
Gå till toppen