Världen

Nyval kan få spansk politik att mogna

Spanien befinner sig i en allvarlig politisk kris. Hundra dagar har passerat sedan parlamentsvalet i slutet av december. Ännu har inte de nyvalda ledamöterna lyckats utse en ny regering.
Pedro Sánchez och Pablo Iglesias.Bild: Francisco Seco
Aldrig tidigare under de trettio år som jag har följt spansk politik har den politiska osäkerheten varit så stor som nu. Parlamentet är djupt splittrat. Samtidigt är tiden på väg att rinna ut. Om inte en ny regering utses före den 2 maj kommer parlamentet att upplösas och spanjorerna att kallas till nyval den 26 juni.
Med bara 123 mandat i kongressen är avgående regeringschef Mariano Rajoy från konservativa Partido Popular (PP) långt ifrån egen majoritet. Fyra års tuff besparingspolitik och en rad allvarliga korruptionsskandaler gör att ingen vill låta Partido Popular få en ny regeringsperiod.
Efter valet har i stället partiledaren Pedro Sánchez från det socialdemokratiska Socialistpartiet Partido Socialista Obero Españl (PSOE) bildat en koalition med Albert Rivera, ledare för det liberala partiet Ciudadanos. Tillsammans har de 130 platser i kongressen och kan därmed hävda att de är större än Partido Popular.
Men 130 mandat räcker förstås inte heller för att bilda regering när alla andra av kongressens 350 ledamöter röstar mot. Det skedde i början av mars då Pedro Sánchez gjorde ett första försök att bli godkänd som regeringschef.
Spanien är en ung demokrati där två stora partier tidigare alltid har turats om vid makten. Nu finns fyra större partier i parlamentet. Samtidigt som det inte finns någon given majoritet saknar de spanska politikerna förmågan att söka kompromisser. Tonläget är högt. Ingen inser att den som vill bilda regering också måste vara villig att arbeta för hela befolkningen. I Spanien har politik alltid inneburit konfrontation. I Spanien är det ingen som vet hur man kohandlar.
Det hårt polariserade debattklimatet har sina rötter i de gamla konflikter som en gång ledde till ett förödande inbördeskrig. De politiska ledarna är som arroganta stridstuppar som vägrar ge sig. De kan inte ens komma överens om var de ska mötas. När Socialistpartiets ledare Pedro Sánchez i förrgår slutligen träffade det nya vänsterpartiet Podemos ledare Pablo Iglesias för ett inledande samtal så skedde det i en korridor i parlamentet.
Inför valet i slutet av december var det ingen i Spanien som talade om annat än politik. Trots att det var jultider. När jag besökte min stambar i Madrid var det oundvikligt att hamna i heta politiska diskussioner med de andra gästerna. Valdeltagandet blev också rekordstort.
Nu växer den politiska apatin. De flesta av mina spanska vänner har redan slutat att följa den politiska nyhetsrapporteringen. De orkar inte mer. Samtalen i kvarterets barer har övergått till att handla om fotboll igen.
Samtliga opinionsundersökningar visar att ett nyval skulle ge ett lika splittrat parlament som i dag. Däremot skulle politiken säkert förändras. Både konservativa Partido Popular och Socialistpartiet PSOE skulle förmodligen få nya partiledare. Båda skulle vara yngre kvinnor. Därmed skulle vi få ett nytt tonläge i politiken. Inga arroganta stridstuppar. Utan kompromissvilliga partiledare som är villiga att lära sig att man måste kunna kohandla i politiken.
Gå till toppen