Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Scen

Rasande uppgörelse med världen

Dig kan man göra vad man vill med

Av André Nilsson och Kristian Hallberg. Regi: Kristian Hallberg. Musik, låttexter: Maja Karlsson / Le Bombe. Kostym: Paola Billberg Johansson. Ljus: Sven-Erik Andersson. Medverkande: André Nilsson.Unga Teatern, Malmö, 1.4
Strecket är tunt som en synål och löper i vinkel i höger tumgrepp. Ett ärr som knappt syns om man inte vet. Men jag vet.
Monologföreställningen "Dig kan man göra vad man vill med" är baserad på skådespelaren André Nilssons egna upplevelser under skoltiden i Malmö.Bild: Emmalisa Pauly
Som i går minns jag hur jag slogs för att hålla fast gymnastikpåsen medan finger efter finger bändes upp och jag föll handlöst baklänges. Någon gång i fallet repade hennes billiga ring upp såret i min högerhand. Det var förmodligen inte meningen, kanske märkte hon inte ens jacket hon lämnade efter sig där hon rusade ut med slängande hårtestar och gymnastikpåsen triumferande lyft i näven. Senare skulle jag hitta den kastad i buskarna vid rökrutan, blöt och nersmetad med jord och växtlighet.
Vi är många som har ärr som dessa på våra kroppar och själar. Många som minns knuffar och ord som tyngde våra liv i grundskolan.
– Vi var ju bara barn, som en av mobbarna säger i Anna Odells prisbelönta film ”Återträffen”. Barn gör så, de menar inget illa, förstår inte bättre.
I filmen återskapar hon mötet med sina plågoandar, på den klassträff hon själv aldrig blev bjuden till. I filmen är hon där och gör upp med mobbarna, för att sedan visa sin fiktiva uppgörelse för de verkliga klasskamraterna.
Anna Odell är inget offer, hon är noga med att markera detta. Hon är en konstnär i färd med att studera strukturen som möjliggör övergrepp som dem hon själv utsatts för. Offrets roll vill ingen ha, inte den stukade och tillintetgjorda. Hellre då en kallsinnig forskare som Anna Odell eller en rasande sanningssägare som André Nilsson som gör upp med sina själsliga sår i den självbiografiskt baserade monologen ”Dig kan man göra vad man vill med” som just nu ges på Unga Teatern i Malmö.
Tillsammans med vännen och dramatikern Kristian Hallberg har han skapat en monolog baserad på sina upplevelser från högstadiet på Johannesskolan i Malmö. Handen som håller manuspappret skälver lätt och rösten bryts och han börjar om igen, tar sats och tar sig igenom även de mest svårforcerade partierna. Hur vännerna som tidigare varit en trygghet och en stolthet förvandlas till bödlar, som bränner honom med cigaretter, slår honom blodig och spottar honom i ansiktet.
Hur kunde det ske? Hur kunde jag låta det ske? Hur kunde de göra så mot mig?
Kring dessa frågor rör sig André Nilsson i ett allt mer uppbragt kretslopp. Trots att han i dag är en vuxen man som han själv är någorlunda nöjd med är han samtidigt och alltid en fjortonårig pojke utan röst och självkänsla. Från programbladets omslag ser barnet på oss och i blicken läser vi med facit i hand tydligt hans lidande, som ingen vuxen tog sig tid att se när det fortfarande kunde lindras.
Viljan att förstå, det retroaktiva raseriet och längtan efter upprättelse är textens styrka. Trots att André Nilsson är en tränad skådespelare är han i denna roll primärt sig själv och hans ovilja att beröra ämnet och frustration inför att allt ändå är för sent blir ett värde i sig. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur uppsättningen tett sig om hans roll gestaltats av en utomstående skådespelare som hushållat med raseriet och skapat en mer kallsinnigt beräknad dramaturgisk kurva.
Men detta är inte ett verk att mäta och väga efter konstnärlig precision. Detta är André Nilssons uppgörelse med världen som lät honom gå under utan att lyfta ett finger till hjälp. I en stol vid hans sida sitter hans fjortonåriga jag hopsjunket och ansiktslöst och när han går lös på den slappa dockkroppen med hamrande knytnävar vill jag tvinga honom att sluta. Detta är en pjäs som många borde se, var i skolgårdens hierarki vi än befinner oss. Då, nu och fortfarande.
Gå till toppen