Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Hon har tröttnat på skräpet

På Malmö stad har man märkt att nedskräpningen i staden blivit värre. För Mia Berg blev soporna på vägen till jobbet droppen. Hon tycker att kommunen skjuter ifrån sig ansvaret.

– Det ser rent för jävligt ut, säger Mia Berg.
På trottoaren ligger ett tätt täcke av fimpar och pappersbitar. Torghandlarna på Möllevångstorget packar ihop för dagen och en tunn plastkasse har virvlat upp i en trädkrona. Mia pekar och suckar.
– I dag är det vindstilla, så det är inte särskilt många påsar som blåser runt. Andra dagar ligger de överallt.
Läs mer: Här är nedskräpningen värst
Mia Berg tycker att skräpet på Malmös gator blivit outhärdligt, särskilt kring Möllevången. I stadskärnan tycker hon att det är relativt rent, men vid Friisgatan går gränsen. När Mia visar runt personer från utlandet känner hon att hon måste be om ursäkt på Möllan.
– Jag brukade faktiskt säga till folk lite skämtsamt ”ursäkta du glömde ett papper”, men det vågar jag inte längre. Om folk ser att det redan ligger skräp på marken skickar det en signal om att det är okej att slänga mer. Är det däremot rent och snyggt kanske det stoppar impulsen.
På kommunens avdelning för markskötsel har man märkt en viss ökning av nedskräpningen i staden. Uteliv och restauranger har en stor påverkan på stadsmiljön.
– Det är mycket skräp som slängs i Malmö, helt klart. Mest är det papper, burkar eller rester från snabbmatskedjor som folk bara släpper. Vi har dessutom märkt att hushållssopor hamnar i stadens vanliga papperskorgar eller utanför miljöstationerna, säger Martin Bennrup, sektionschef på markskötsel i Malmö.
Värst är det enligt honom på Möllevången och på platser med mycket folk i rörelse, till exempel gågatan.
– Där det rör sig många människor slängs också mest. Men på Möllan finns problemet att små plastpåsar från torghandeln blåser omkring, det gör att det ser extra skräpigt ut, säger Martin Bennrup.
Mias bägare rann över då hon fann stora mängder skräp på Heleneholmstigen på sin vanliga väg till jobbet. Upprivna kassar fulla med skräp, burkar och papper låg spridda längs med cykelbanan. Hon hörde av sig till Malmö stad som svarade att de känner till problemet, men att skräpet inte ligger på kommunens mark. Trottoarer och liknande ska hållas rena av fastighetsägaren.
– Jag tycker att kommunen tvår händerna, det borde gå snabbare. Fimpar och annan skit ligger ju överallt. Det kanske låter gnälligt, men är det meningen att vi ska vänja oss vid det här? säger Mia Berg.
– När jag märker att det är samma skräp som ligger kvar reagerar jag. Jag köper att fastighetsägare måste få tid på sig, men var går gränsen?
Även på miljöförvaltningen är man bekymrad över nedskräpningen i staden. Också där har man märkt en ökning av skräpet på gatorna, men med hur mycket eller över hur lång tid kan man inte säga.
– Det största problemet är att skräp genererar skräp. Slänger någon det på en plats så kan du ge dig tusan på att någon annan också lägger mer där efteråt. Det är det tråkigaste med det hela. Det är den generella uppfattningen att nedskräpningen i staden har ökat, säger Jens Artin, miljöinspektör på miljöförvaltningen i Malmö stad.
– I förlängningen kan ju hela systemet med insamling och annat bli skadat, alltså att gemene medborgares syn på vart skräpet ska hamna blir sämre. Då kommer bara skräpet på gatorna och i naturen bli mer omfattande, säger han.
Angående skräpet på Heleneholmstigen vet Jens Artin att flera klagomål kommit in till kommunen. Miljöförvaltningen är nu på gång att skriva en skrivelse till fastighetsägaren för att be dem åtgärda problemet. Själva klagomålet gäller en gräsplätt intill och inte själva cykelbanan. När det blåser hamnar dock skräpet på vägen.
– Ja, där är skräpigt och det är gatukontorets ansvar att hålla rent på vägarna. Problemet är att cykelbanan gränsar till flera fastigheter och fastighetsägare. Det är inte kommunens ansvar att gå in på privat mark och vidta åtgärder.
– Vi måste ge dem tid, ungefär en månad, att ordna problemet. Efter det kontrollerar vi om det hänt något och om inte så kontaktar vi dem igen. Men till slut kommer det till en gräns då vi tröttnar. Då skriver vi ett föreläggande med böter om de inte åtgärdar problemet. Då brukar det få fart.
På Bergsgatan går pennan sönder och delarna katapulteras ut över gatan. Direkt böjer sig Mia Berg ner och plockar upp delarna.
– För mig sitter det i ryggmärgen, man låter det inte ligga. Det hänger ihop med vår livsstil tror jag, det verkar som om allt ska ske med minimal ansträngning numera. Man reflekterar inte. Det gäller verkligen inte bara ungdomar utan folk i alla åldrar.
– Kommunen har så klart ett ansvar, men hur vi vill ha det är faktiskt upp till oss invånare. Det börjar i det lilla – vill jag bo på en soptipp eller inte?
 
Gå till toppen