Kultur

Liten konst till litet pris. Svenska konstnärer smyger in protester i världssamling.

Imago Mundi är den italienske modekungen Luciano Benettons världsarkiv för samtidskonst i miniatyrformat. Låter det märkligt? På bara några år har Luciano Benetton byggt upp en samling på över tiotusen små konstverk från runt hundra länder. Turen har nu kommit till Sverige. Boken "Archive of Visions and Actions" visar över tvåhundra specialgjorda verk, där ett trettiotal av konstnärerna är verksamma i Skåne. Trots projektledaren Paula von Seths sympatiskt spretiga urval, är det bara ett av många möjliga tvärsnitt genom den svenska konstscenen.
"Archive of Visions and Actions - Contemporary Art from Sweden", innehåller de drygt 200 svenska konstverken i Imago mundi.
På de minimala 10 x 12 centimeter som tillhandahålls, åstadkoms förvånansvärt många storverk. Här finns teckning och måleri, men också arbeten som spränger formatets gränser eller förvandlar det till svulstig kropp. Thale Vangen låter råhuden ta spjärn mot den nakna ramen. Mandana Moghaddam driver utsattheten längre, med sin tjocka svarta hårknut fängslad i betong. Politisk aktivism av samiske Anders Sunna möter den modernistiske pionjären Olle Bonniérs abstrakta måleri.
Den geografiska spännvidden utgör kärnan i Imago Mundis vilja att katalogisera det tidiga 2000-talets konstnärliga uttryck för framtiden. Projektet är uppseendeväckande, näst intill präglat av storhetsvansinne. Fyllt av goda ambitioner och dilemman.
Dagens konstvärld skryter gärna om sin globala karaktär. Men kunskapen brister ofta om de konstscener bortom väst som nu ska representeras, med följd att en internationell konstnärselit jäktar mellan världens biennaler och institutioner. Som motvikt visar Imago Mundi samtidskonstens skiftande former, också i Azerbajdzjan, Chile och Eritrea.
Mer problematiskt är världsarkivets struktur och villkor, grundat av ett multinationellt företag där verken till samlingen förvärvas gratis från konstnärerna. Allt medan Benettons kulturella kapital växer. Till detta förhåller sig bland andra Malmöbaserade Jonas Liveröd och Magnus Ottertun kritiskt. "Burn object, burn!" kallar Liveröd sin förkolnade duk, snudd på förtärd av eldens lågor. Som han är väl medveten om ansluter sig hans svartnade protest ändå till arkivets tillgångar, där den motstridigt speglar dess ambivalens. Magnus Ottertun illustrerar träffsäkert hur den individuella konstnären reduceras till anonymitet, underställd den gigantiska samlingens övergripande idé. Även konstkritikern Dan Jönsson - som i boken fått heta Jonsson - diskuterar i sin inledande intressanta text arkivet som tidstypisk idé. Istället för att göra anspråk på att presentera en dominerande bild av världen, samlar arkivet utan att rangordna, på ett sätt som ligger nära det både demokratiska och intetsägande. Likväl styrs också arkivets urval av värderingar.
Vad är då poängen med Imago Mundi? Kanske förmår projektet ändå detta: att genom konsten ge en skymt av de oräkneliga inre och yttre världar som i varje ögonblick existerar parallellt.
Hela Imago Mundis konstsamling kan ses på www.imagomundiart.com
Gå till toppen