Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Slaveriet som gjordes osynligt

Filmfestivalen i Berlin 2015 och den rumänska regissören Radu Jude vinner Silverbjörnen för bästa regi. Filmen heter "Aferim!" och är den första filmen på närmare hundra år som behandlar det romska slaveriet i Rumänien. Den första filmen i ämnet, "Gypsy girl in the bedroom", kom redan 1923 men är en så kallad förlorad film som inte går att hitta i några arkiv.
Ur "Aferim!" av Radu Jude. Filmen om det romska slaveriet representerade Rumänien på årets Oscarsgala.Bild: Mihai Chitu
Slaveriet pågick i Rumänien fram till 1856. På pappret, i verkligheten pågick det närmare ytterligare ett decennium och upphörde ungefär samtidigt som det nordamerikanska.
Romerna i Rumänien var det sista folket i Europa som hölls som slavar. Något som få pratar om. I femhundra år "tjänade" uppskattningsvis 200 000 romer Gud, det vill säga den rumän-ortodoxa kyrkan. Det är det ordet som används när det väl talas om slaveriet – tjänade. Robii (tjänare) blir till en mildare omskrivning för sclavi (slavar). Även kronan, godsägare och rika bönder hade romer som slavar och handelsvaror. Jag skulle inte kalla ämnet för tabu, perioden existerar helt enkelt inte i historieböckerna och ännu mindre i det rumänska kollektiva minnet. Och slaveriet var också länge okänt för den icke-romska regissören Radu Jude. När jag träffade honom för några månader sedan berättade han hur han i skolan i och för sig fick läsa "Țiganiada" av Ioan Budai-Deleanu, Rumäniens första erkända diktverk som skrevs i början av 1800-talet och som anses var landets motsvarighet till Iliaden och Odysséen. Eposet handlar om hur fursten Vlad Țepeș – ja, mannen som inspirerade Bram Stoker till att skriva Dracula – lät romska slavar strida mot inkräktande turkar. Men varken Radu Jude eller hans klasskamrater förstod vad boken egentligen handlade om. Läraren i litteraturhistoria lät eleverna diskutera den litterära kvaliteten, inte Țiganiadas koppling till den rumänska historien. Det var först som vuxen som regissören, vars film var Rumäniens Oscarsbidrag i år, förstod att det hade funnits romska slavar på riktigt.
Det intressanta med "Aferim!" är att filmen, trots Radu Judes ambitioner att skildra en mörk del av den rumänska historien, av många mottogs som en modern spagettivästern, alltså en öststatsversion av de amerikanska västernfilmerna som var förbjudna i Rumänien under kalla kriget. Regin av filmen har diskuterats mer än själva innehållet, precis som när Radu Jude läste "Țiganiada" som tonåring.
När jag träffar en annan rumänsk regissör, Alina Șerban, berättar hon en liknande historia. Trots att hon själv är rom var det först i tjugoårsåldern som hon för första gången fick höra om slaveriet och började gräva djupare i sitt folks historia. Det romska slaveriet är inte heller ett diskussionsämne bland romer, konstaterar Alina Șerban, som också är skådespelare och konstnär. Hon säger att hon uppskattar "Aferim!" och andra sammanhang där slaveriet uppmärksammas, men att det återigen är ur den vita mannens ögon och med den vita mannens ord som historien skildras. Att det återigen är en icke-rom som för romers talan.
I vår är Alina Șerban aktuell med "Den stora skammen", en performance där ordet skam syftar både på skammen som många romer känner inför sitt ursprung och på hur majoritetssamhället borde skämmas för hur Rumäniens romer har behandlats under århundraden. Föreställningen är en del av ett större projekt, "Untold Stories", där fokus ligger just på att låta romer berätta sin egen historia.
Under det senaste året har rubriken "Femhundra år av slaveri" varit ett paraply för olika romska kulturprojekt, utställningar, böcker och teaterföreställningar. Slaverifrågan har länge, om än i det tysta, också cirkulerat i universitetsvärlden och används allt oftare som en förklaring till den nutida romofobin i Rumänien. Den historiska alieneringen av romer vid bygget av nationalstaten är till exempel en av grundteserna i den kommande boken "Romaphobia" av statsvetaren Aidan McGarry vid University of Brighton.
Men det romska slaveriet är fortfarande inget som varken gemene man eller det rumänska kulturetablissemanget pratar om, även om ett fåtal romska aktivister i årtal har skrikit sig hesa för att uppmärksamma ämnet. Bland annat förs det en språkdiskussion om den officiella benämningen för Rumäniens största minoritet ska vara țigan, zigenare, eller rom. Varför "zigenare" är ytterst opassande för myndigheter att använda sig av behöver jag knappast gå in på, men i rumänsk kontext blir frågan än mer komplicerad då ordet under den tidsperiod som romer hölls som slavar i Rumänien dessutom var en synonym för just "slav".
Oavsett – en film om det romska slaveriet representerade Rumänien på årets Oscarsgala. Ett litet steg på vägen. Ytterligare ett steg hade varit om även Sverige uppmärksammade ämnet. Den största gruppen svenska romer är kelderash-romerna. Deras förfäder var slavar som kom till Sverige efter att slaveriet i Rumänien upphörde.
Fotnot. Romernas internationella dag firas stort i Folkets park i Malmö med musik, mat och aktiviteter för barn. Romska kulturcentret arrangerar.
Gå till toppen